Som mången ann samlar jag på tidningsklipp men till skillnad från andra är det inte så mycket värdefulla kulturartiklar jag sparar som kuriosa, ofta smått oroande.
Det gäller en artikel ur danska Weekend-Avisen om hur toppchefers privatliv förmodas påverka deras företag. Ju större privatbostad chefen har, desto sämre kursutveckling för aktierna, visar en studie, och en undersökning som refererades i New York Times visar att ett barns dödsfall innebär sämre vinst för företaget under två år. Fast självklart är det inte: Gerald Levin var chef för mediakoncernen Time Warner när hans son mördades och Levin menade att han snarast kastade sig över jobbet.
En svärmors död tycks under alla omständigheter vara gynnsam för företaget.
Ja, det var väl vad jag trodde, jag som i När vi spelade Afrikas stjärna. En bok om barnbarn beskrivit ett anspänt förhållande mellan svärmor och svärdotter.
Ett annat klipp är från Svenska Dagbladet och handlar om hur kommunikationskonsult Jeanette Gardner, organiserar sitt umgänge. Först och främst har hon lärt sig att utnyttja parties: ”Det gäller att kunna mingla rätt snabbt och få ett begrepp om vilka som är intressanta och vilka som är ointressanta.”
Vidare har hon upprättat en databas. Här finns sammanlagt tusensjuhundra personer och de är organiserade i fyra grupper. A-gruppen – som omfattar runt hundrafemtio namn – består av intressanta personer som Gardner har tät kontakt med.
Till B-gruppen hör omkring trehundra personer som hon inte har nära samarbete med men är mån om att hålla kontakt med. C-gruppen består av personer som varit viktiga kontakter och förmodas kunna bli det igen även om de inte är det för tillfället.
För de här grupperna innehåller databasen inte bara namn och kontaktuppgifter utan också anteckningar som ”sjuk tax”. ”Då kan jag komma ihåg att fråga om taxen mår bättre, sådan omtanke uppskattas alltid.” förklarar Gardner. Men om D-gruppen säger hon: ”Jag duckar när jag ser någon av dem. De tar min tid och har aldrig något att ge tillbaka.”
Ett i skrämmande grad genomrationaliserat umgänge kan man nog tala om i det här fallet och med vänskap har det inget att göra för vänskap handlar om kontinuitet och (inte minst!) om att få vara sig själv, att inte i varje stund behöva marknadsföra sig, bevisa sitt värde, vara ”intressant”.
Men vid närmare eftertanke: kanske de där anteckningarna kunde vara en riktigt god idé också för den som tänker i termer av vänskap snarare än nätverkande? Man kan ju anteckna vad ens vänners alla barnbarn heter och när de är födda, man man anteckna vart och när vännerna ska resa på utlandssemester. Eller – i all enkelhet – vem som tar socker i kaffet, vem som vill ha mjölk och vem som dricker svart. Det inte bara ser ut som omtanke, det kan faktiskt vara det.
Och faktum är att min sambo bara för några dar sen talade om att han borde skriva upp vilka kvinnor han brukar krama.