Hur var det vi sa senast? Ingenting tycks gå Berlusconis väg just nu.
Knappt var tanken tänkt så förlorade regeringen två viktiga omröstningar i Senaten. En kammare där matematiken borde ge dem säkerhet och trygghet.
Men 29 senatorer från PdL och 6 från Lega Nord hade fått annat för sig tillsammans med ett knappt halvdussin från den nya grupperingen ”I responabili”.
Någon var sjuk, andra hade plötsligt fått något viktigt att göra i hemmavalkretsen. Ändå gällde voteringarna ett aktuellt lagförslag. Det handlar om anti-korruption. Bland annat vill regeringen att konseljpresidenten – Berlusconi alltså – skall vara ordförande i det utskott som arbetar med dessa frågor. Något som oppositionen sätter sig emot:
– Inte kan vi sätta räven att vakta hönsgården, påpekade PD:s gruppordförande i Senaten, Anna Finocchiaro.
Det sägs att Silvio Berlusconi pendlar mellan förtvivlan och envist hopp om att det på något sätt ändå skall ordna sig till slut.
Ett vagt hopp. I synnerhet om man betänker att det på söndag är folkomröstning i fyra viktiga frågor (se tidigare bloggar). En dryg vecka senare, söndagen 19 juni, avhålls Lega Nords rituella möte på ängarna vid Pontida.
Och vad är nu detta, undrar naturligtvis den intresserade läsaren.
Jo, på ängarna vid Pontida, strax utanför staden Bergamo, norr om Milano, svors 7 april 1167 en ed mellan kommuner som gick samman i det Lombardiska förbundet. Avsikten var att kämpa mot kejsaren Fredrik Barbarossa. (Om han var nummer ett eller tre är en historisk komplikation, antingen var han nummer ett som medlem av kungahuset Hohenstaufen eller betecknas han som Fredrik III av Tysk-romerska riket.) Barbarossa var han i alla händelser.
Ett halvår senare utsträcktes förbundet även till de kommuner som ingick i Venetianska förbundet. Målet var att frigöra sig från de tysk-romerska kejsarnas krav att utsträcka sina domäner även över Norditalien. 1176 stod slaget vid Legnano som slutade med att Fredrik Barbarossa förlorade.
Den som då ledde de lombardiska styrkorna hette, enligt legenden, Alberto da Giussano. Han står staty i Legnano, en figur med sköld och ett höjt svärd och är nu partisymbol för Lega Nord. En sagofigur som kanske aldrig existerat – men för Legan är han en karismatisk symbol.
Även denna rit ger Umberto Bossi tillfälle att hålla ett ”historiskt tal”.Något som ändå är ganska svårt efter hans svåra hjärnblödning som delvis förlamade hans talförmåga och kroppens högra sida.
Nåväl, nu skall man som vanligt samlas på ängarna nedanför benediktinerklostret i Pontida. Hur det brukar se ut kan man se på partiets hemsida, i högra kolumnen finns kallelsen.
Frågan är bara: vad kan Umberto Bossi bjuda på nu efter den svidande valförlusten i hela Norditalien. Både Bossi och Berlusconi har krävt att få kungöra nya skattelättnader. Men ekonomiminister Giulio Tremonti håller hårt i vad som finns kvar i statskassan. I förra veckan varnade också Eu om att det inte finns något utrymme för att minska några skatter.
Andra partiledare har dragit fram tanken att flytta några ministerier från det förhatliga Rom (Roma ladrona, är en typisk Bossiformel – Rom tjyvstaden). Förslaget har vållat våldsamma hotelser från koalitionsbröderna i yttersta högern som ockuperar både borgmästarstolen och platsen som guvernör (ordförande i regionalstyrelsen). De tänker inte frivilligt gå med på att förlora tusentals jobb till det rika Nordöst. Borgmästare Gianni Alemanno: Den som sponsrar ett sådant förslag borde avgå.
Ingen tar kravet på allvar. Men en desperat Lega kan ställa till med både det ena och det andra om dess väljare tycker att samarbetet med PdL inte gett några resultat.
Slutligen några ord om hur komplicerat allting kan bli…
Under stort hallå skaffade Italien för några år sedan rösträtt även åt de italienskättade i andra och tredje generationen som bor utomlands. I stora drag rör det sig om 3,2 miljoner väljare. Dessa väljer sina egna representanter ur utlandskollegier – en lyx som kostar, då dessa representanter har sina resor till parlamentsarbetet i Rom betalda.
Nu gäller det alltså folkomröstningarna på söndag och måndag. In i det sista försökte regeringen föra bort kärnkraftsfrågan. HD-besluten tvingade till omtryckning av valsedlarna. Något som naturligtvis inte hanns med för utlandsväljarna. Dessa har redan röstat, med en valsedel som refererar till en text som inte längre är giltig.
Till detta kommer quorum-frågan jag avhandlade i förra bloggen. Många hävdar nu att de dryga 3 miljonerna utlandsväljare inte borde räknas in i quorum. Antonio Di Pietro ligger redan i startgroparna med en framställan till HD. Allt hänger naturligtvis på hur stor uppslutningen blir på söndag.
Oppositionen satsar för fullt med konserter och jippon runt om i landet för att locka till valurnorna. Klicka här för att se en kul spot som La Repubblica hyser på sin hemsida.
Den verkligt stora nyheten är att katolska kyrkan med påven själv i spetsen är aktiverade. Rader av prelater har talat sig varma för att rösta ja – alltså att avskaffa lagarna som t ex gäller privatiseringen av vattnet. Klicka här för att se ett inslag med präster bedjande för ”Moder vatten” framför Peterskyrkan.