Om svårigheterna att hindra förfallet och om påvevalet

Giannini

Giannini

AV ÅKE MALM

Ett par dagar till valet. Dramatiken tar över. Som när Oscar Giannini tvingades lämna platsen som partiledare i den nya formationen Fare – Fermare il declino. En vågad översättning av partinamnet skulle kunna bli: Gör något – stoppa förfallet. Oscar är en tämligen märklig figur, talar i näsan i högsta fart, ljudet skall passera hans kaiser Wilhelmskägg av det allra yvigaste slaget. Han säger sig vara född till dandy, klär sig gärna i rosa byxor, bär en våldsamt storblommig väst och gärna en storbrättad, röd hatt. Som exempel. För Oscars fantasi när det gäller kläder har inga gränser. Dock är han en uppskattad ekonomijournalist på den konservativt-liberala kanten, väl påläst och absolut anti-Berlusconi. I höstas utvecklade det här sig till att bli en liten grupp liberala företagare, akademiker, ekonomiexperter som gick tillsammans i en ny lista inför valet. Innan man visste ordet av så hade man 70.000 som skrivit på uppropet och satsat en slant på företaget.

Tillsammans med Oscar fanns även Luigi Zingales som undervisar vid Chicagouniversitetet och är en verklig elev till Milton Friedman. Han gav nyligen ut en tung bok med titeln Det liberala manifestet – med undertiteln En liberal revolution mot den korrupta ekonomin. En skrift som kan rekommenderas för de intresserade. Nåväl, just Zingales kom på Oscar Giannini när denne försökte fuska. Han skulle ha skaffat sig en akademisk titel just från University of Chicago Booth School of Business, berättade han. Det skulle han inte ha gjort.  Zingales gick  i taket – det var ju hans universitet. Han begärde omedelbart att få lämna partiet – inte kunde han stanna kvar med en partiledare som fuskade med akademiska titlar. Det gick en halv dag och sedan var man uppe i tre – titlar. För någon – man vet inte riktigt vem det kunde vara – hade gett Oscar en juridisk och en ekonomisk examen också från hans universitet i Italien. Men allt var båg. Oscar erkände och lämnade omedelbart in sin avskedsansökan. Han behåller dock sin plats på vallistan.

Det här fick Berlusconi att jubla. För listan Fare – Fermare il declino hade noterats för betydande framgångar i opinionsundersökningarna. Han kunde ha blivit den som attraherade dem som tröttnat på Berlusconi, som inte kunde tänka sig att rösta på Monti och ännu mindre på Bersani. Eftersom vi nu är inne i den period före valet när det är förbjudet att publicera resultat från opinionsundersökningarna är det ingen som vågar säga något om vad Oscars fadäs betyder. Att Oscar grät när han lämnade beskedet om sin avgång gjorde väl inte saken bättre även om det finns bedömare som hyllar honom för att han erkände omedelbart. En sorg i blommig väst.

Och så har det äntligen avslöjats vad Silvio Berlusconis utlovade ”jätteploj” inför valdagen består i. Till över 10 miljoner invånare i de fem nyckelregionerna i valet (Piemonte, Lombardiet, Veneto, Lazio och Sicilien) distribueras nu med posten två kuvert. Det ena innehåller ett personligt brev från Silvio som lovar att när han vunnit valet skall han vid första konseljen agera så att fastighetsskatten (IMU på egna bostaden) skall betalas tillbaka. Det andra kuvertet innehåller ett dokument som medborgarna skall kunna visa upp i postkontoren där utbetalning omedelbart skall ske.

Givetvis gick hundratals äldre omedelbart till postkontoren för att hämta ut sina euro. När de fick nej så steg bitterheten mot politiker i allmänhet och Berlusconi i synnerhet. Tanken var givetvis att Berlusconis parti Pdl skulle ta hem en brakseger med löftet om återbetalning av fastighetsskatten. En utstuderad marknadsföringsploj i valkampens sista timmar. Men alla utom hans eget parti har förklarat att det är omöjligt – fyra miljarder euro snyter inte en italiensk ekonomiminister ur näsan så där på en gång. Alla borde veta att detta är ytterligare ett av många löften som försvinner någonstans när ballongen spricker. Hursomhelst – Berlusconi erövrade förstasidorna och TV-newsen som vanligt. Oppositionen mot honom kunde bara argsint kommentera: Han försöker köpa italienarnas röster.

Under tiden strömmar rapporter in från de internationella tidningarna, ekonomiska bedömare och börsspecialister. Alla ligger i startgroparna för att tjäna stora pengar om Berlusconi vinner. Då kommer räntorna att raka i höjden och risken är att man snart är tillbaka på ruta ett. Vilket är synd för med Mario Montis medicin är ekonomin nu under kontroll. Budgeten är i jämvikt, exporten ökar och saldot når stora plus. Vilket i och för sig inte är så märkligt eftersom importen går ned i den ekonomiska krisens spår.

Påvepalatset i Castel Gandolfo

Påvepalatset i Castel Gandolfo

Slutligen några ord om påven Benedikt XVI (skriver jag på svenska). Hans beslut att avgå fyller Rom med oväntade turister. Alla hotell är fulla och spänningen stiger inför de kommande ceremonierna. Just nu pågår en veckas fastlagsbön men nästa onsdag framträder Joseph Ratzinger på nytt i hans sista onsdagsaudiens. Till den är  alla som vill välkomna. Vatikanen hoppas att vädret blir fint så att den kan äga rum på Petersplatsen. Vicebiskopen i Rom uppmanar alla troende att bege sig dit för att ta farväl av påven. Och Roms borgmästare, högermannen Gianni Alemanni begär fyra och en halv miljon euro för att klara anstormningen som väntas bli enorm, kanske någon miljon besökare. Det gäller t ex att kunna betala för all övertid till ordningsmakten.

Dagen därpå, 28 mars kl 20, lyfter påven i helikopter och flyger iväg till Castelgandolfo, mindre än en halvtimme därifrån uppe i vackra Frascatibergen. Där skall han vänta ut valet av hans efterträdare. Just nu väntar man på att påven skall skriva färdigt ett ”motu proprio”, ett dokument där han godkänner att väntetiden till konklavens öppnande kortas ned. Hade det här varit ett vanligt påveval hade man först väntat på begravningen och sedan haft 9 sorgedagar. Istället kan hela proceduren skyndas på nu eftersom de allra flesta kardinalerna redan befinner sig i Rom. Så innehållet i dokumentet kan göra att konklaven startar redan den 10 mars, ja vissa gissar på den 5 mars. Under tiden pågår mer eller mindre formella möten mellan kardinaler och biskopar där man lyssnar på varandra om hur den nye Ställföreträdaren bör se ut.

Så nu väntar vi på vem som skall leda Italiens regering – det beskedet kommer på tisdag kväll. Redan en vecka senare skulle – eventuellt – även påvevalet vara klart.

 

Kommentera: