Om mimosa, nutella och – gröna råttor

Mimosa (Foto: Åke Malm)

Av ÅKE MALM

Där satt den! Min årliga mimosabild, ett ståtligt blommande träd på en granngata. En bild av tidig vår som sänds till alla vänner i nordanland som börjat misströsta. Om inget oförutsett inträffar de närmaste veckorna kan det sägas – det blir en vår i år också!

Tyvärr måste jag också sända en sista hyllning till Michele Ferrero. Han dog 89 år gammal natten till söndagen. För den som eventuellt inte känner till hans namn – det var han som skapade Nutella! Denna ljuvliga goduria. En blandning av kakao och nötter – plus en massa andra absoluta hemligheter.

Nutella lanserades 1954 efter att Michele tagit hand om den lilla chokladindustrin, som heter just Ferrero, och som hans far grundat i Alba och som sedan sonen fortsatte i Turin. Och då skall man veta att denna stad inte bara är Fiats hemvist utan har också traditioner på kakao-området som få platser på denna jord. Det är ganska klart att Nutella också är en fortsättning på den tradition som inleddes med gianduiotto. Som i sin tur är ett resultat av Napoleons kontinentalblockad. Kakaon hade helt enkelt blivit så dyr att chokladtillverkarna i Turin hittade på att man kunde dryga ut den dyra varan med malda nötter.

En spännande historia är det. I korta drag slutar den med att Michele Ferrero blev Italiens rikaste person – Silvio Berlusconi hamnar först på femte plats. Ferreros nio fabriker runtom om i världen tillverkar 350.000 ton Nutella om året, lika mycket som Empire State Building väger, lovar företagets Pr-avdelning.

Naturligtvis har Nutella sin plats i kulturen. Man minns t ex Nanni Morettis film Bianca från 1984 där en ångestfull huvudperson dränker sina bekymmer i ett gigantiskt Nutellaglas. Jag kan heller inte undvika att citera Stefano Bartezzaghis minnesruna i La Repubblica idag. Han minns komikern Riccardo Cassini som gjorde en verklig makaroniversion av De bello gallico:

Nutella omnia divisa est in partes tres: Unum: Nutella in vaschetta plasticae. Duum: Nutella in vitreis bicchieribus custodita. Treum: Nutella sita in magno barattolo (magno barrattolo si, sed melium est si magno Nutella in barattolo)

Och den oförglömliga titeln på andra kapitlet. De inutilitate nascondimenti barattolorum Nutellae ab illusibus mammibus.

Ferrero omsätter 8,4 miljarder – euro…

*.*

Slutligen några ord om politiken – som inte får saknas i denna blogg.

Regeringen Matteo Renzi inhöstade ännu en storseger när grundlagsförändringen röstades igenom i deputeradekammaren. En reform som avskaffar senaten som vi känner den idag. Ingen pingpong längre mellan parlamentets kamrar för varenda liten lag som skall införas. Istället för 315 senatorer blir det hundra som utses av regionerna. Vilket betyder att de får sin lön från dessa och statskassan sparar 14000 euro/pers (minst) i månaden. En besparing på runt 50 miljoner euro.

Provinserna (ungefär landstingen) försvinner liksom Cnel, en institution som författningen från 1947 föreskriver. Cnel var tänkt att vara en rådgivande institution specialiserad på ekonomi och arbetsmarknadsfrågor. I teorin fick Cnel rollen som pensioneringsplats för trötta politiker och LO-chefer.

En ren nyhet är att nu införs det en rådgivande folkomröstning. Det institut som finns idag kan endast avskaffa en lag.

Revolutionerande reformer – minst sagt. Men vilket drama för att få kammaren att godkänna dem! Berlusconi försökte utkräva en hämnd för att Renzi lurade bort honom vid valet av ny statschef. Forza Italia tog hjälp av annars förhatliga vänsterpartier och M5S. Det räckte ändå inte. Efter långmangling – hela natten – röstades slutligen reformerna igenom med 308 röster – då hade nästan hela oppositionen i protest lämnat kammaren. Nu kräver dessa partier att få se statschefen och den vägen få förfarandet ogiltigförklarat.

Vilket lär bli svårt. Hur skulle man kunna ta på allvar ett parti som för några veckor sedan röstade för reformerna och som nu röstade emot? Och som hävdade att Renzi rivit upp Nazarenoöverenskommelsen?

Resultatet är i varje fall att den pakten nu är raserad och att varje ny reform Renzi tänker trumma igenom, kommer att möta nytt motstånd.

Eller, som Forza Italias gruppledare Renato Brunetta lovade:

– Ni kommer att få se gröna råttor – i sorci verdi!

Dela artikeln:

1 kommentar

  1. Gun Arwitz says:

    I Finland när jag var barn kunde man få kakor och glass med ‘gianduia’. Glassmakarna var ofta italienska, men nu har jag glömt vad de storsta hette. Vet inte om någon i Sverige vet vad Gianduia är.
    Mimosan ser härligt vårlik ut. här är det grått, kallt och blåsigt, men dagen har blivit mer an 2,5 timmar längre än när den var som kortast.
    För övrigt håller jag på Renzi och Mattarella !

Kommentera: