Nästan var fjärde norsk väljare – men drygt 35 procent av arbetare utan fackutbildning och arbetslösa – kommer enligt opionionsundersökningar att välja Fremskrittspartiet i det kommande Stortingsvalet.
En förklaring till partiets framgångar är, enligt Marsdal i den journalistiska rapportboken ”Frp-koden”, Arbeiderpartiets misslyckande att tilltala gamla kärnväljare. Under Jens Stoltenbergs ledning har partiets karaktär i folkmun beskrivits som ”Armani-demokrati” : En urban, globalt och liberalt sinnad och välbärgad medelklass, som dricker kravmärkt caffelatte och botaniserar i exotiska maträtter i sina väl designade hus och hellre talar om global rättvisa än omfördelningspolitik hemmavid.
Marsdal beskriver en stratifiering i sociala och kulturella livsformer mellan det socialdemokratiska ledarskiktet och arbetarväljare. Fremskrittspartiet har medvetet slagit mynt av detta i sin politiska retorik genom att påvisa den bristande folkliga förankringen hos det politiska etablissemanget, men också hos det kulturella.
En andra förklaring till partiets framgångar är enligt Marsdal, att oljan skapat en grogrund för missnöjespolitik. Fremskrittspartiet vill ha både skattelättnader och ökade offentliga satsningar, vilket i teorin också vore möjligt med tanke på de resurser som ackumulerats i den norska oljefonden.
En annan nyckel till Fremskrittspartiets framgångar i det rika och välmående Norge är att partiets beskrivning av samhälleliga politiska relationer och konflikter sammanfaller med mer djupliggande och historiskt förankrade antietablissemangsattityder bland medborgarna. Norsk politik har historiskt präglats av en stark centrum-periferidimension – av ett vi och ett de. Det finns hos många norrmänn en grundmurad misstro mot centralmakten och staten, i kombination med en stark tilltro till individen, till det lokala samhället och till självbestämmande.
Det finns alltså inte en Frp-kod, utan flera.
- Detta är ett utdrag ur Ann-Cathrine Jungars längre blogg om boken och det populistiska Fremskrittspartiet – läs hela bloggen här
- Läs också Ann-Cathrine Jungars anmälan om Pierre-André Taguieffs L’illusion populiste : Essai sur les démagogies de l’âge démocratique
- Artikelsök – mer att läsa
Här kan du söka på hundratals utvalda svenska och utländska kultursidor efter ännu mer att läsa. Skriv in sökordet i fältet nedan och klicka på Sök