Italiens olika sidor

Av ÅKE MALM

Är du 65 plus och ostraffad? Två CV-faktorer som kan löna sig i Italien om ett lagförslag går igenom.

Han heter Luigi Vitali, 56, advokat (förstås), från Taranto, längst ned i den italiensk stövelns fotvalv, och nu en av regeringspartiets mest omdebatterade parlamentsmedlemmar.

Han liksom alla andra advokater och jurister i Silvio Berlusconis parti, fick i uppdrag av partiledaren att finna ett sätt att befria honom, konseljpresidenten, från hans fyra aktuella rättegångar. Vitali har berättat att han satte sig ned en kväll och läste lagböcker och utslag från HD och till slut hade han lösningen klar för sig. Hans lagförslag innebär att den som är 65 plus och ostraffad skall kunna utnyttja en särskild preskriberingstid. Med den dör varje rättegång vid första förhandlingen.

Naturligtvis säger alla författningsexperter att Vitalis idé är död från början. En sådan lag skulle aldrig godkännas av Corte Costituzionale. Likaså har Berlusconis närmaste rådgivare och förste försvarsadvokat, Nicola Ghedini, understrukit att ingen hade bett om Vitalis förslag och partiet skulle aldrig stödja det.

Så kanske dör Vitalis lagtext innan den ens hunnit till utskottet. Men det här visar att nu börjar tiden bli knapp, Berlusconi desperat och alla hans försvarsadvokater stressade i jakten på nya idéer om hur chefen skall räddas.

Under tiden har Berlusconi ändå vunnit en ny förtroendeomröstning. Den 44:e på mindre än tre år. Som jag förklarat flera gånger tidigare är dessa omröstningar egentligen bara till namnet en fråga om förtroende. Eftersom de genomförs öppet vill det mycket till för att en deputerad skall rösta mot partilinjen och göra sig ovän med Silvio för evigt.

Dessutom avbryter den utlysta förtroendeomröstningen all debatt. Saken klaras av på en dag eller så – och det sparar tid. En viktig vara även om det italienska parlamentet just nu är ett av de minst produktiva i EU, säger statistiken.

Frågan förtroendeomröstningen gällde var en av Lega Nords hjärtefrågor, federalismen, för vilken Umberto Bossi skulle vara beredd att lämna koalitionen med Berlusconis PdL. Därmed kan han spela ett spel med utpressning som vapen mot koalitionens största parti.

Lega Nords huvudprincip är att skatteintäkterna skall stanna där de uppstår. Delfrågan nu gällde kommunernas beskattningsrätt och beskriver en lång rad av de skatter och avgifter som i framtiden skall stanna inom kommunerna. Det gäller inkomst av jordbruks- och annan fastighet, stämpelavgifter och bankkostnader för hypotekslån.

Röstsiffrorna 314 ja, 291 nej och 2 avstod. Bland dem som avstod fanns deputerade från Sicilien som tillhör det nya Mpa. Det fanns ett slag en risk, ur Berlusconis synpunkt, att dessa skulle rösta mot lagen eftersom den till slut måste drabba de syditalienska regionerna. Men partiledaren Raffaele Lombardi lyckades få löften om pengar till infrastrukturer på Sicilien och som tack lämnade partiet aulan när det blev dags att rösta.

Den här frågan är egentligen ännu mycket mera komplicerad än så, eftersom Sicilien är en av Italiens fem ”autonoma” regioner. De övriga är Sardinien, Val d’Aosta, Alto Adige (Sydtyrolen) och Friuli-Venezia-Giulia. De tre sista har alla språkliga minoriteter som krävt särskild hänsyn. Ett uttryck för denna autonomi är att Friuli behåller 60 procent av de lokalt uttagna skatterna, Sardinien 70 procent osv. Men det hör också till saken att Alto Adige (med bara två landsting) med en miljon invånare har en nästan lika stor budget som Venedigområdet med 4,8 miljoner invånare.

I den här smeten skall man nu också röra ned den nya federala kommunala skatterätten. Hur blir resultatet, undrar många. Oppositionen hävdar att skatterna ökar, regeringssidan att de ligger kvar på tidigare nivå.

Två ord om läget för ”bunga-bunga”. Den 10 mars är en ny extraordinär regeringskonselj insatt. Precis dagen innan rättegången i fallet ”David Mills” skall inledas. På dagordningen står ”författningsreformer i justitiefrågan” (riforme costituzionale sulla Giustizia). Så just den dagen har regeringschefen laga förfall eftersom han också skall vara i Bryssel på EU-möte om Libyen. Bland reformer att diskutera finns också en skärpning av telefonavlyssningslagen och ännu ett försök med ”processo breve”, en obligatorisk förkortning av rättegångstiden – eller om man så vill ännu en skärpning av preskriptionstiden.

Frågan är hur mycket som är kvar av rättsstaten om och när allt detta genomförs i parlamentet.

Så nu kommer medborgarna att drabbas av en ny störtskur av intervjuer, expertuttalanden och pratshowgräl om ”il conflitto di attribuzione” – frågan om det är en ministertribunal eller Milanodomstolen som skall döma i frågan om Berlusconi felaktigt utnyttjade sin institutionella roll när han ringde polishuset i Milano och hävdade att Ruby Rubacuore var släkt med president Mubarak.

Ruby själv är i Wien, inbjuden till årets debutantbal av en stenrik byggmästare (från Österrike).

Om hon var minderårig eller inte, om hon hade sex med Berlusconi eller inte, är fortfarande frågor som diskuteras sida upp och sida ned i tidningarna. Berlusconis försvarsadvokater har försökt föra fram frågan att hon egentligen hela tiden varit myndig. Detta skulle kunna vara fallet om hennes födsel registrerades två år efter hennes verkliga födelsedag. En advokat hävdar att detta är en gammal praxis i Marocko – någonting som avfärdas av Rubys pappa som säger att landet faktiskt har samma rutiner på detta område som vilket europeiskt land som helst.

Och så över till en gammal Sverigevän. Elisabetta Belloni var chef för italienska UD:s krisgrupp när tsunamin svepte in över Thailand. Tillsammans med Räddningstjänsten organiserade hon med suverän elegans och skicklighet inte bara hennes landsmäns hemresa utan också många svenskars. För detta hedrades hon senare med en tacklunch på svenska ambassaden.

Nu har hon lämnat krisgruppen och ansvarar för UD:s u-landshjälp, kort och gott kallad Cooperazione. Till detta kommer att hon nu är ansvarig för att organisera den italienska humanitära hjälpen till Tunisien. På 48 timmar har hon fyllt ett fartyg i Catanias hamn med förnödenheter, skänkta av italienska kooperativa förbundet (var det någon som erinrade sig Berlusconis anklagelser mot denna institution för några år sedan?). Dessutom medföljer anläggningar för att producera dricksvatten och mycket annat. Det blir den första humanitära hjälpen som når fram till Tunisien i dagens krisläge. Italien har redan sagt ifrån att man ”av historiska skäl” inte kan medverka i en eventuell militär insats .

Samtidigt reser en skara experter ut för att se var man skall slå upp ett tältläger för alla flyktingar som strömmat in från Libyen och börja organisera en luftbro för de tiotusentals egyptier som vill hem.

Der är i sådana här krissituationer som Elisabetta Belloni och Italien visar sin allra bästa sida.

Kommentera: