Fini talar ut

Fini siktar högt

Av ÅKE MALM

Spänningen har varit andlös. Väntan oändlig. Åtminstone har landets alla politiska reportrar försökt jaga fram den stämningen. För majoriteten av italienare har det handlat om något som möjligen kunde ge glöd åt den alltmera falnande politiska debatten under solparasollerna vid landets badstränder.

Men nu har äntligen Gianfranco Fini talat och någonting borde så småningom komma ut av detta. Men vad? Se där en fråga ledarskribenterna koncentrerar sina ansträngningar på idag.

Utgångsläget: Silvio Berlusconis parti PdL – Popolo della Libertà – håller på att falla samman. Alltsedan den 29 april har det bara varit en fråga om när. Den dagen ställde sig Fini upp på sin plats på första bänk i partiets nationalkommitté och lyfte fingret mot Berlusconi som orerade i talarstolen. Inför TV-kameror och hundratals journalister vräkte han kritik över partiledaren.

Igår stod han inför 10.000 trogna i den lilla byn Mirabello, inte långt från staden Ferrara. En tradition sedan länge – först MSI (Movimento Sociale Italiano), sedan AN (Alleanza Nazionale) och nu PdL organiserar sin Festa för partiorganet Il Secolo d’Italia i detta samhälle med 3500 invånare.

Fini har naturligtvis följt partiets utveckling, och till stor del varit dess tillskyndare. Han började som ättling till Giorgio Almirante, skaparen av det nyfascistiska parti som tog upp traditionerna från framför allt Repubblica di Salò (Mussolinis sista försök att återta makten och kontrollen över sitt parti i krigets slutskede).

Så småningom tonades den nyfascistiska prägeln ned. Men ännu för något tiotal år sedan hävdade Fini att Benito Mussolini varit 1900-talets största statsman och kort därefter höjde han högerarmen till hälsning nedanför den berömda balkongen på Piazza Venezia.

Allt detta skall nu vara glömt, särskilt efter partikongressen i Fiuggi 1995 och när AN kom till som en sammanslagning av MSI och de olika monarkistiska falangerna. Sedan har extremismen tonats ned och Finis stora ambition har varit att göra AN till ett ”normalt” europeiskt liberal-konservativt parti. Fred har slutits med Israel och Fini har två gånger besökt Yad Vashem. Berlusconi var den som hämtade in Fini från kylan genom att nominera honom som högerns kandidat till borgmästarvalet i Rom. Vilket han förlorade.

Så det blev helt naturligt att slå samman de båda partierna, Berlusconis dåvarande Forza Italia och Finis Alleanza Nazionale. Det hände för bara två år sedan – men redan nu tycks drömmen ha kraschat.

För Fini stod alltså på torget i Mirabello och upprepade tre gånger:

PdL är dött, stendött.

I det en och en halv timme långa talet räknade han upp alla tillfällen då Berlusconi inte varit en politisk ledare utan en ”kommendant”, hur dialog och diskussion inom partiet varit bannlysta och hur han själv 29 juli kastades ut ur det parti han varit med om att grunda. En operation som endast tog 2 timmar.

Det var en djupt oliberal handling som inte hade något att göra med den pluralism som borde höra hemma i ett liberalt parti. En handling i perfekt stalinistisk stil som om den inspirerats av boken Kommunismens svarta bok, som Berlusconi överlämnade som ett minne när vi hade den sista partikongressen i AN.

Med klagande stämma citerade Fini Berlusconis ord om att hans kritik varit ”en ständigt fallande droppes” (stillicidio):

– Men är det en ”stillicidio” att påpeka att de legala invandrarna skall integreras i vårt samhälle när den illegala invandringen diskuteras. Eller när man säger att rättvisan måste garanteras, men att det aldrig kan leda till en ständig, evig strafffrihet; visst, den åtalade måste har sina garantier men rättegångar måste kunna genomföras.
– Är detta en hädelse, är det ett uttryck för defaitism?
– Är det en ”stillicidio” att hävda att domarkåren (la magistratura) är en demokratins hörnpelare?
– Är det en ”stillicidio” att understryka att detta är ett stort nationellt parti, som talar för alla från Vipiteno till Lampedusa, och att man inte kan lägga sig platt för ett litet parti som Lega Nord som bara är av lokal natur? Varför tillfredsställa Bossi och något tusental mjölkproducenter som medvetet överskridit mjölkkvoterna till men för alla de andra, hederliga bönderna i landet?
– PdL skulle vara ett stort nationellt parti, ett stort västligt parti som stödjer principerna om frihet, respekt för de mänskliga värderingarna. Hade jag kastats ur mitt parti hade jag sagt: att spelet kring Khadaffis besök i Rom var ovärdigt, det är en person som inte har något att lära oss. Som f d utrikesminister kan jag medge att realpolitik ibland kräver eftergifter i de nationella intressenas namn. Men detta kan inte betyda att man faller på knä.

Som sagt Finis tal är långt men dessa citat kanske ger en bild av hans framställning.

Vad många saknade i talet var naturligtvis det officiella beskedet om bildandet av ett nytt parti. Istället lovade Fini att fortsätta stödja regeringen så länge den arbetar på att genomföra PdL:s valprogram.

Och där börjar de verkliga problemen. Visserligen försökte Berlusconi 24 timmar före Finis tal slå undan några av hans viktigaste argument. Regeringschefen förkunnade att han inte längre krävde ett snabbt införande av ”il processo breve”. Som jag tidigare förklarat är detta ett av Berlusconis många krav för att slippa några av processerna som väntar honom. Om inte åklagarna kommit till skott inom en treårsperiod efter åtalets väckande eller totalt 10 år i alla tre instanserna (det finns olika förslag på hur tidsperioderna skall beräknas) avskrivs helt enkelt målet.

Oppositionen har kämpat mot det här förslaget som redan godkänts i senaten. Det naturliga borde ha varit, hävdar man, att först ge domstolarna och åklagarna den infrastruktur som krävs för att kunna fungera rationellt. Istället är de flesta domstolar starkt underbemannade och saknar det mesta som krävs för att åstadkomma en snabb rättvisa.

Det troliga är därför att det uppstår nya konflikter när partierna skall börja rösta om det verkliga innehållet i den lista på 5 reformer som Berlusconi jobbat på hela sommaren. I princip kan alla rösta för en reform av rättvisesystemet – men när det gäller de enskilda paragraferna, uppstår det med säkerhet nya konflikter.

Vad särskilt upprört Fini var den långa serie attacker som Berlusconis familjeorgan il Giornale och dess medlöpare Libero ägnat sig åt hela sommaren. En lägenhetsaffär i Montecarlo har körts sida upp och sida ned i den klara avsikten att beröva Fini all heder. De attackerna kan förklara bitterheten hans tal.

Åke Malm

Kommentera: