Av ÅKE MALM
En blek ,sammanbiten Silvio Berlusconi lutade sig nervöst mot inrikesministern Roberto Maroni och frågade: ”Hur många är det?” Svaret han fick gjorde hans ansiktsdrag än mera askgrå, kindmusklerna arbetade för fullt, när han bläddrade bland pappren på regeringsbordet i deputeradekammaren.
308 deputerade hade röstat för bifall till förra årets räkenskaper. En i normala fall ren rutinfråga, ett krav författningen ställer på republikens bokföring. 308 ja. 321 deputerade i oppositionen hade avstått från att rösta.
Den samlade oppositionens beslut på morgonen var att man den här gången skulle sitta kvar i kammaren men avstå från att rösta. Risken var annars stor att quorum inte skulle uppnås och räkenskaperna inte kunna läggas fram för votering förrän tidigast om 6 månader. Ett vacuum under ett halvår som landet absolut inte skulle klara.
Inom Berlusconikoalitionen hade man räknat med att få åtminstone 314 röster, även 311 hade kunnat accepteras. Men inte 308.
Nervöst tog han ett papper och började skriva, stryka under, rita pratlådor. Påpassligt hade en fotograf kameran beredd och fotograferade pappret. Där stod:
– 308 plus 8 förrädare.
– Återstår: lämna in avskedsansökan (rassegnare le mie dimissioni.)
– Republikens president – en lösning.
Knappt hade omröstningen avslutats förrän oppositionsledaren Pier Luigi Bersani begärde ordet.
Resultatet visar att regeringen inte har majoritet i kammaren och allså inte i parlamentet. Jag uppmanar varmt konseljpresidenten att bege sig till Quirinalen för att lämna in sin avskedsansökan.
Frågan var bara om Berlusconi verkligen tänkt göra det. Alla uttolkare var överens om att karln är en fighter och att man aldrig kan vara säker på vad han beslutar sig för.
Men ett argument hade särskild tyngd – efter omröstningen steg noteringarna för de italienska statsobligationerna till 6,86 proc med en skillnad på nästan 500 baspunkter mot tyska bund. En siffra som aldrig tidigare nåtts sedan euron infördes.
Redan har någon räknat ut att Berlusconis tvekan kostade landet ytterligare 9 miljarder euro i ökade räntekostnader för statsskulden.
Lite senare körde regeringschefens bepansrade Audi in genom den trånga porten till Quirinalpalatset. Efter en timme hos president Giorgio Napolitano var saken klar. I den officiella kommuniken står det:
Berlusconi skall, enligt kommunikén ha informerat statschefen om att han är medveten om följderna av dagens omröstning i kammaren. Men samtidigt underströk regeringschefen sin stora oro för den trängande nödvändigheten av snabba svar på de frågor som landets europeiska partners ställt upp. Svaren på dessa finns i stabilitetslagen med dess ”opportuna tillägg”.
Så snart dessa plikter har uppfyllts kommer regeringschefen att begära sitt avsked. Statschefen kan därpå inleda konsultationer där han med största intresse kommer att ta del av varje politiskt partis positioner och förslag, såväl regeringens som oppositionens.
Klockan 21 var det dags för ett nytt sammanträde i Palazzo Grazioli med Berlusconis närmaste medarbetare.
”Jag känner mig överraskad men också väldigt nedslagen. För de personer som nu valde att inte rösta har varit mina vänner och medarbetare i så många år, ända sedan början av Forza Italia. Jag trodde mig ha ett nära och vänskapligt förhållande till dem, står det i en kommuniké från Pdl.