Av ÅKE MALM
Silvio Berlusconi var grå i ansiktet. Hans konkurrent i partiet, ekonomiminister Giulio Tremonti, dök plötsligt fram bakom en pelare och låtsades inte förstå vad som hänt.
Så upplevde vi när en av denna högerregerings sista droppar föll i dess kalk.
Mot alla förutsägelser förlorade regeringen voteringen av första paragrafen gällande statens slutredogörelse för 2010 (mitt försökt till översättning av ”il rendiconto annuale dei conti pubblici”) – 290 röster mot 290 – vilket enligt reglementet innebär en förlust för regeringen.
Experter hävdar att detta aldrig hänt tidigare i republikens historia. Första paragrafen anses vara en ren formalitet, men hävdar andra, utan denna formalitet kan man inte börja rösta om fortsättningen av årets finansplan.
Avgörande för resultatet var de stora luckorna i majoritetens bänkar i kammaren. 14 från PDL saknades (bl a Tremonti, Scajola, Martino plus Alfonso Papa, men han sitter i finkan i Neapel). Två från Lega Nord, sex från de tidigare partilösa (som ett slag kallade sig ”De Ansvarsfulla – i Responsabili och nu går under beteckningen ”Popolo e Territorio”), tre från Gruppo Misto (bl a tidigare statssekreteraren Andrea Ronchi, tidigare EU-minister som vacklat mellan Finis utbrytare och återgång till Berlusconipartiet) och sex regeringsledamöter, som var på uppdrag. Summa 31 frånvarande från regeringssidan.
Jubel från oppositionen. Av en händelse var PD:s ordförande Rosy Bindi ordförande i talmansstolen. Hennes minspel och röstläge går till historien när hon förkunnade: ”La camera respinge”, kammaren avslår. PD:s gruppledare Dino Franceschini krävde omedelbart att Berlusconi skulle åka upp till Napolitano och lägga in sin avskedsansökan.
Några sekunder senare registrerades en annan historisk scen: Franceschini som ger Umberto Bossi sin arm att stödja sig på när de lämnar kammaren tillsammans. La Repubblica registrerar: ”Nu hänger allt på er”; skall oppositionspolitikern ha sagt. Och den slagrörde Bossi skall ha muttrat ”Vi får se”.
Några minuter senare samlade Berlusconi sina skaror och förkunnade att allt var ett enda litet tekniskt missöde. Inga politiska konsekvenser att tala om. Några av regeringens deputerade hade tagit voteringen ”sotto gamba” – alltför nonchalant. Men det skulle man snart rätta till.
Idag på morgonen lovade Berlusconi att han på eftermiddagen skulle hålla ett tal i kammaren och sedan utlysa en ny förtroendeomröstning på denna deklaration. Men under tiden hade ännu en gång, presidenten Giorgio Napolitano, uttryckt sin oro över situationen.
”La questione che si pone è se la maggioranza di governo ricompostasi nel giugno scorso con l’apporto di un nuovo gruppo sia in grado di operare con la costante coesione necessaria per garantire adempimenti imprescindibili come l’insieme delle decisioni di bilancio e soluzioni adeguate per i problemi più urgenti del paese, anche in rapporto agli impegni e obblighi europei”
Detta är nyckelfrasen i Napolitanos kommuniké. Mitt försök till översättning: Frågan är om regeringsmajoriteten, som ombildades i juni med förstärkning av en ny grupp, är i stånd att agera med nödvändig sammanhållning för att garantera de oavvisliga och brådskande åtgärder som budgetfrågorna och lämpliga insatser vad gäller landets brådskande problem, i synnerhet vad gäller de viktiga europeiska frågorna.
Till den här bilden hör också att någon timme innan nederlaget i kammaren hade också Corte dei conti, Riksrevisorerna, genom sin president i en hearing förkunnat att regeringens aviserade åtgärder för att rätta till ekonomin byggde på luft. Det finns inga resurser för att genomföra dessa åtgärder.
Nu väntar vi på händelserna i eftermiddag. Men strax innan jag skickar detta har regeringskansliet utfärddat en kommuniké: En konselj är insatt till i morgon kl 9.
Vad nu detta kan betyda.