I gårdagens blogg påpekade jag att vad man än kan säga om Berlusconi – ingenting han gör sker av en slump. Idag fick vi ett nytt exempel på detta. Men först några korta steg tillbaka i tiden – en knapp vecka bara.
Då presenterade justitieministern Angelino Alfano ett nytt förslag till den stora reformen av rättvisesystemet. Alla de gamla lagförslagen avsedda att skydda Berlusconi från alla rättegångar som väntar honom, hade försvunnit. Överraskade konstaterade oppositionspartierna att om förslagen var av det här konstitutionella slaget hade man ingen svårighet att inleda en dialog om reformen.
Sådant var läget fram till på onsdagsmorgonen. Intet ont anande deputerade anlände som vanligt till parlamentet strax före kl 11. Där väntade överraskningen.
Utan förvarning föreslog majoriteten att dagordningen skulle ändras. Som första punkt skulle lagförslaget om ”processo breve”, den korta processen voteras. Just ett av de förslag som veckan före hade försvunnit. Enligt det förslaget skall alla processer som inte lett till en dom inom 3 år läggas ned.
Precis vad Berlusconi behöver i Mediatradeprocessen. Alltså ännu en lag i högsta grad ”ad personam”.
Reaktionen blev stark bland oppositionspartierna som kände sig lurade ännu en gång. Nu stod det plötsligt klart varför Berlusconi kvällen innan annonserat att han skulle resa till Lampedusa för att personligen ta sig an flyktingkrisen. Han bytte platsen på regeringsbänken i parlamentet mot strålkastarljuset och TV-kamerorna från hela världen.
I parlamentet uttalades hårda ord och sms:en kallade till en spontan demonstration framför Palazzo Montecitorio. Där gick tydligen något snett för karabinjärerna var alldeles för få och på några sekunder hade området just framför stora ingångsdörren fyllts av protesterande demonstranter. Normalt är det här fredat område och alla demonstrationer måste hålla sig på behörigt avstånd. Försvarsministern Ignazio La Russa informerades och gick ut för att möta demonstrationen – en situation han älskar mer än något annat. Naturligtvis möttes han av folk som ropade Buffone och annat. En leende La Russa hade fått ammunition för en ny attack mot oppositionen som anklagades för att ha organiserat demonstrationen som ”använde våld och grava hotelser” mot honom. En attack mot de demokratiska institutionerna vrålade han – ingenting märkligt i och för sig. Vid det här laget vet alla att La Russa tänder på direkten och är självgående. Ju mer hot och tillmälen han lyckas hitta på mot en motståndare – ju mera adrenalin rinner till.
Hans tidigare partibroder Gianfranco Fini försökte lugna honom men möttes till slut av en tydlig handgest som enkelt betyder ”dra åt…”. Men någon tyckte sig också ha hört La Russa yttra ett Vaffa… och då bestämde sig talman Fini för att blåsa av för den här gången. En seger på sitt sätt för oppositionen som tjänar några timmar och som kanske lyckas försena debatten ytterligare i morgon.
– Jag är en person som brukar få saker och ting gjorda så nu har jag tagit på mig att lösa också den här krisen, säger han och strör leenden med alla 32 tänderna omkring sig.
Folket jublar och ropar Silvio, Silvio.
Så lovar han att alla 6200 flyktingarna som kommit till Lampedusa skall vara borta från ön på 48 – ja, låt oss säga 60 timmar. Han har själv ringt upp sina vänner redarna och fått fram 6 fartyg för att sköta transporten. Några av dem syns faktiskt på redden utanför Lampedusas lilla hamn.
Så smeker han alla medhårs och säger att de varit jätteduktiga för att på ett så mänskligt sätt ha tagit hand om flyktingarna. Han skall personligen föreslå att Lampedusa får Nobels fredspris. Lovar han. Sedan lovar han att invånarna skall slippa betala skatt, att bensinen blir skattefri, att Lampedusa skall bli en frihamn, att 130 soldater från ingenjörstrupperna skall putsa upp och rensa ön från allt avskräde som samlats.
Och medan han håller på säger han sig ha noterat att ön saknar grönska. Han lovar att skogsvården skall dra igång ett projekt för trädplantering. Och många hus ser ju inte så roliga ut – det får bli ett projekt för fasadrenovering och målning också.
För att inte tala om ett projekt för en golfbana och kanske finns det plats för ett Casino också.
Mera folkets jubel. Men ännu vet ingen vilket fantastiskt retoriskt trumfkort han är beredd att dra fram ur rockärmen.
– Igår kväll fick jag för mig att leta på Internet. Där hittade jag en trevlig villa som jag köpte på direkten. Så nu är också jag en Lampedusan!!!!
Tala om ett tal med effekter. Efter allt jubel kommenterade dock någon invånare:
– Även om han bara lyckas uppfylla 10 procent av allt han lovat har vi gjort bingo.
Naturligtvis störtade en här av reportrar iväg för att leta efter Berlusconis senaste husköp. Hur det ser ut kan ni se på videoklippet här bredvid.
Efter allt det här fyrverkeriet stod det klart att ingen skulle någonsin våga komma med kritik angående videokonferensen på toppnivå han inte fick delta i. Och ingen skulle fråga om de italienska krislösningsförslagen tagit några steg framåt.
Och ingen har heller ännu ställt den ganska viktiga frågan:
– Vart är de sex fartygen på väg med sin last av flyktingar? Vilka regioner har tagit sitt ansvar?
De tunisiska grabbarna som övernattat under sopsäckar uppe i bergen, höll varandra i händerna när de närmade sig platsen för att gå ombord. Som för att ge varandra stöd och mod att ta steget vidare. Deras stora fråga som aldrig fick något svar var vart fartygen skulle föra dem.
– Ni kör väl oss inte tillbaka till Tunisien nu, undrade en.
Och frågan är väl om inte denna destination är vad som väntar de flesta. Tydligen pågår förhandlingar också med de tunisiska myndigheterna. Men om dessa får man ingenting veta. TV-publiken skall koncentrera sig på att drömma om Berlusconis nya villa.