Berlusconi avgår

Av ÅKE MALM

Vilken fest och vilket glädje.

Sällan har piazzan framför Quirinalen varit så högljudd och skojfrisk. När klockan närmade sig 20.30 var det tjockt av folk. Polisen verkade ha blivit tagen på sängen av folkmassan. Utanför palazzo Grazioli ropade folk: Clown, stick och göm dig.(Buffone, vattene a casa). Tjuv och förskingrare.

Många hade gjort sina egna små affischer med ord som: ”12 december – befrielsens dag”. Eller ”Idag firar vi 25 april” – det är dagen för Italiens slutliga befrielse från nazifascismen.

Vi som varit med några år gjorde jämförelser med 30 april 1993 då Bettino Craxi tvingades lämna sitt residens i Hotel Raphael (strax bakom Piazza Navona) under ett regn av småmynt. Då var det en hätsk stämning med mycken ilska.

Idag var det mest studentikos glädje, upptåg och absurda slogans ropade av tusentals röster: ”Berlusconi – nu väntar dig 41 bis”. Förklaring: 41 b är den paragraf i strafflagen som ger domarna rätt att döma kvalificerade maffiabossar till sträng isolering och ständig kontroll i fängelserna.

Det har varit en lång dag som till största delen upptogs av debatten i Deputeradekammaren, Palazzo Montecitorio. Inga direkta nyheter – debatten gällde det statliga bokslutet för 2010 och budgetarna fram till 2014.

Men det spännande var vad som hände bakom kulisserna. Frågan var t ex om Berlusconipartiet Pdl skulle ge Mario Monti sitt stöd eller inte. Och framför allt på vilka villkor.

Så mycket är klart som att Pdl är svårt sargat och söndrat. De gamla medlemmarna av AN och ännu tidigare det postfascistiska Msi vill alls inte att partiet ger Mario Monti sitt stöd. Inte heller för Lega Nord finns någon annan utväg än omedelbart nyval.

Till slut verkar Berlusconi ha lyckats med att lugna partimedlemmarna och utlova ett stöd för Mario Monti. Men stödet är villkorat. Monti måste lova att inte kandidera vid nästa ordinarie val efter att ha lett denna samlingsregering. Likaså får inte heller hans ministrar ställa upp som kandidater.

Man kan fråga sig vilket värde dessa löften kan ha. Men det får ge sig i framtiden.

Den stora frågan nu är om Berlusconis avgång och den nya regeringen verkligen är en lösning på Italiens problem. Enligt en källa skall Berlusconi ha sagt: ”Vi kan sparka ut honom när vi vill” – underförstått från regeringskansliet. Alldeles självklart finns det i dagens parlament inte en klar majoritet för Monti – allra minst när Lega Nord och den större delen av Pdl röstar nej vid någon kommande votering.

Det finns frågor som Monti kanske över huvud taget inte vågar ta upp. PD skulle få svårt att rösta för ytterligare nedskärningar i skola och omsorg t ex. Och Pdl skulle aldrig kunna rösta för en ny förmögenhetsskatt.

Mycket beror nu på hur marknaderna kommer att reagera på måndag när Monti presenterar sin regering. Enligt uppgift består den enbart av tekniker, ingen av dem har varit tidigare politiskt aktiv. Undantaget är Giuliano Amato, två gånger tidigare regeringschef och nu – enligt ryktena – kommande utrikesminister. Men – kan det sägas – Amato har inte varit politiskt aktiv de senaste åren och mer och mer gått tillbaka till sin favoritsysselsättning: att vara professor och arrangera Aspen Institutes seminarier.

Berlusconis regering blev sannerligen ingen triumfmarsch. Den väldiga folksamlingen framför både Palazzo Grazioli och på piazza del Quirinale tvingade polisen att kalla på förstärkningar. Hans pansrade Audi körde sedan ut bakvägen och tog sig in i Quirinalen genom den s k Porta del Giardino, en mindre officiell väg där budbärare och leverantörer hänvisas. Samma sak inträffade när han efter 40 minuters överläggning med president Giorgio Napolitano skulle återvända hem.

Även då smög han ut bakvägen och lurade folkmassan genom att ta en bakväg också in i Palazzo Grazioli.

På söndagen inleder Napolitano konsultationerna enligt praxis. Det betyder att först skall han lyssna till vad de tidigare statscheferna kan råda honom till. Därefter är det talmännens tur och sedan alla partierna. Men det kommer att gå i en rasande fart så att Mario Monti i god tid på eftermiddagen kan få uppdraget och sätta samman ministerlistan.

Så mycket skall sägas: enligt rader av rapporter knäcktes det mången skumpaflaska både hemma och på restaurangerna i Italien denna dag.

På måndag börjar allvaret igen.

3 kommentarer

  1. När jag läser om Berlusconis avgång önskar jag att jag också befann mig i Italien (och inte som nu i Berlin) och kunde instämma i jubelropen och sångerna. Men som tur är har man nätet med alla bilder och videoupptagningar att gotta sig åt: Santa Ceciliakören som sjunger Hallelujahkören ur Händels Messias, nu omdöpt till Hallelujah per la caduta del governo, folkmassorna ute på torgen som sjunger Bella ciao och Mameli-hymnen. Och så den träffsäkra travestin på Silvios egen självförhärligande propagandalåt ”Meno male che Silvio c’´è” ( Vilken tur att Silvio finns”) nu omdöpt till ”Meno male che te ne vai” (Vilket tur att du går din väg, http://video.repubblica.it/dossier/berlusconi-dimissioni-governo-2011/trio-medusa-per-berlusconi-meno-male-che-te-ne-vai/80599/78989). Plus sånger med rafflande titlar som ”Bunga bunga for you”, ”Ciao Merkel, guarda come mi dimetto” och ”Berlushka bye bye”.

  2. Andreas says:

    Hej,

    Frågan är efter detta vem som kommer ta över Berlusconis roll som pajas, finns det solklara efterträdare eller kommer Italiensk politik nu inte vara föremål för skämt utan handling?

    /Andreas

Kommentera: