Xi Xi 
En introduktion

I den andra artikeln i Dixikons serie om kinesiskspråkig skönlitteratur presenterar här Nicklas Junker poeten och romanförfattaren från Hongkong Xi Xi, som lekfullt kunde ta sig an också avancerade frågor om mänskligt varande.

Anm: Denna artikel har publicerats tidigare, men har uppdaterats sedan det meddelats att Xi Xi avlidit bara dagar efter den förra publiceringen.

I den kinesiskspråkiga världen är författaren Xi Xi ett aktat och hyllat namn sedan decennier tillbaka. Länge var det hennes särpräglade prosa som tilldrog sig uppmärksamhet, men på senare år har framför allt den mer sparsmakade lyrikproduktionen rönt allt större uppskattning. År 2019 mottog hon både det mycket prestigefyllda Newman Prize och det svenska Cikadapriset för sin poesi. Den 18 december 2022 avled hon, 85 år gammal, på ett sjukhus i Hongkong.

Ett utmärkande drag för Xi Xi var den lekfullhet med vilken hon tog sig an avancerade frågor om mänskligt varande. Att leva var lika allvarligt och löjeväckande för Xi Xi som för oss andra, men hon ägde förmåga att i sitt författarskap undersöka villkoren för vår existens ur nya perspektiv. Världen framträder i ett annat ljus i hennes texter. Hon vrider och vänder på skärvor av mänsklig verklighet, och det är just i valet av dessa skärvor och i beskrivningen av dem som hennes lekfullhet och allvarsamma djup tar sig starkast uttryck.

Redan tidigt fanns spåren där. I en av sina ungdomsdikter, Hushang 湖上 (”På sjön”), skrev hon i de två sista stroferna: 

Vem tvingade oss hemifrån?
Tre ensamma år i landsflykt på den här ön
När får vi åter se Qiantangfloden resa sig?
När får vi åter se månen spegla sig i Västra sjön?

Tidvattnet vet vad jag talar om
och då, då ror vi hem igen! 

Xi Xi var sexton år när hon skrev dikten. Det blev hennes första publicerade text, och som debutdikt betraktad vittnar den om en brådmogen poet med känsla för sublim ironi och dråpliga vändningar. Anaforerna är visserligen enkla, men i sammanhanget väl fungerande. Om floden och månen kan tillskrivas det kinesiska arvegodset pekar dikten ändå mot en ny inriktning i den kinesiskspråkiga litteraturen. En inriktning uteslutande ägnad åt staden Hongkong och dess levnadsvillkor.

Först ett decennium senare kom den inriktningen att etableras på allvar i och med Liu Yichangs roman Jiutu 酒徒 (”Fyllot”. På engelska bl.a. som The Drunkard). Sedan dröjde det ytterligare något decennium innan den blivit så tydligt identifierbar att den fått ett eget namn: Hongkonglitteratur. Xi Xi var som synes tidigt ute i sin debutdikt, publicerad år 1953. 

Xi Xi föddes 1937 i Shanghai. 1950 flyttade familjen från det kinesiska fastlandet till Hongkong. Ett Hongkong som sedan 1841 stod under brittiskt kolonialstyre. Det var i denna miljö som Xi Xis författarskap växte fram. Hon bodde till en början trångt tillsammans med sina fyra syskon och sina föräldrar under knappa ekonomiska omständigheter. År 1959 började hon arbeta som grundskolelärare och fortsatte sedan att göra så i tjugo år. Hon skrev enträget under hela denna period, på sextiotalet också filmmanuskript och artiklar om film. Det stora filmintresset lämnade spår även i hennes lyrik:

Morgontidningarnas löpsedlar. Boskapen rusar fram mot staketet. Grönt ljus. Jag tävlar mot Futurismens sjuka sol. Alla tecken pekar →.

Jag går genom korridoren. Stöter på någon som säljer jordgubbar och sjunger konstiga sånger. En flicka rullar ett tunnband. En klocka slår tre slag. En affischör dyker upp. Bakom en harpa står Cocteau. Han stirrar. Kastar en blick på mig och sedan bortom.

Morgontidningarnas löpsedlar täcks av kvällstidningarnas. Jag möts av hinder i mitt gatlopp. Lagens långa arm. Vartenda klipp-klopp vartenda hjulpar är sammanflätat vartenda kors. Ge mig ett ankare. Ge mig ett berg.

Dikten heter Zai Maliangbade 在马里昂巴德 (”I Marienbad”) och publicerades år 1964. Den kan läsas som en replik på Alain Resnais film I fjol i Marienbad, men intressantast rent litterärt är nog hur Xi Xi anpassade filmens montageteknik till sin dikt. Lägger man örat mot dikten kan man också höra ekon av beatpoeterna i den, och Xi Xi kom längre fram att behandla både Gary Snyder och Allen Ginsberg i sin diktning.  

Hennes första diktsamling, Shiqing 石磬 (”Stenklockorna”), gavs ut 1982. Vid det laget var hon en erkänd prosaförfattare och en av Hongkonglitteraturens allra största företrädare.

Romanen Wo cheng 我城 (”Min stad”) fick stor uppmärksamhet när den gavs ut 1979. Den  förändrade Hongkongs litterära landskap för generationer framåt. Den gjorde för Hongkonglitteraturen vad Hundra år av ensamhet gjorde för den magiska realismen. Xi Xi nämnde för övrigt både Mario Vargas Llosa och Gabriel Garcia Márquez som viktiga för hennes författarskap. Inte nödvändigtvis stilistiskt, utan framför allt för hennes frigörelse från den mer traditionella litteraturens bojor.  

De fyrtio dikterna i Stenklockorna kan vid en första läsning te sig enkla och närmast naiva i sin vardaglighet. Xi Xi använde sig ofta av barnperspektivet, och dikterna här rymmer barnets oförställda förundran över världsliga ting, inte sällan med en komisk effekt. Men likt Wisława Szymborska når hon djup i sin diktning genom ironisk precision, medkänsla och spiritualitet. Civilisationskritiken är stillsam men lätt igenkännlig, som i dikten Xundao zhuren 训导主任 (”Rektorn”):

Rektorn
visade sig i fönstret på andra våningen
Mikrofon i hand
tjutande rundgång

Uppförandekoden i artikel 21
träder härmed i kraft
Skal och papper får inte slängas hur som helst
Detta är mycket viktigt!

Rektorns tränade öga
spanade in skräpet under ardisiaträdet
Skitungen som har gjort det där
kommer genast upp till mig!

//

Sist i en rad av fjärdeklassare
stod ett äppelkindat barn
och såg upp mot ardisiaträdets topp
Hela hans kropp ryckte
av dans och skratt
Det är blomblad
Det är blomblad!

I en annan dikt kan det lätta anslaget låta så här:

Det var nog
i samband med att
avsaltningsanläggningen byggdes
som ett gäng
förbannade moln
flyttade in till stan
och blev kvar

Dikten heter Tingyun 停雲 (”Ockupationsmolnen”). Molnen i fråga besjälas av Xi Xi – liksom hon i sitt författarskap besjälade i stort sett allt dött – och de ockuperar upprört staden de har tvingats att flytta till. De arbetsvägrar. De drar ut på arbetsuppgifterna, skvätter lite regn här och där. Slutligen vräker de i vredesmod regn över staden.

Dikten kan tolkas som en syrlig och sylvass kommentar till de svåra arbetsförhållanden som immigranter i Hongkong lever under, nu som då. Det går naturligtvis bra att läsa dikten utan några allegoriska baktankar, som en lustifikation, men Xi Xi själv är noga med att påpeka att humorn i hennes diktning är en teknik för att tränga djupare ned i det seriösa. 

Det dröjde till maj år 2000 innan nästa diktsamling släpptes. Då kom en samlingsvolym som innehöll det mesta av hennes dittillsvarande lyrikproduktion, 102 dikter skrivna under fyra decennier. Xi Xi var sparsmakad som poet, men desto flitigare som prosaist.

Vid millennieskiftet hade hon skrivit ett tjugotal böcker och också mottagit många priser för dem. Viktig för hennes författarskap är Aidao rufang 哀悼乳房 (”Elegi över ett bröst”), där hon skriver om den bröstcancer och den operation hon fick genomgå till följd av detta. Romanen släpptes år 1992 och blev senare också film, 2 Become 1.

I lyrikform var hon märkvärdigt tyst om sin sjukdom, men följande rader finns att läsa i Dao gongli yiyuan fuzhen 到公立医院复诊 (”Återbesök hos läkaren”), inkluderad i samlingsvolymen: 

Dessutom, doktorn, domnade min högra hand bort för ett år sedan
Vid mina två senaste besök har jag nämnt det för dig
Får jag se, räta på fingrarna
Det ser bra ut, inga problem

Jag har ingen känsel i fingrarna, kan inte knäppa knappar
Jag kan inte skriva, det blir snett och vint
Jag kan inte ens få i mig en skål med ris
eftersom jag inte kan hålla i ätpinnarna

Jag skriver ut vitamin B åt dig
Kom tillbaka om sex månader

I juli år 2022 gav Xi Xi ut sin tredje diktsamling, Dongwu jianianhua 动物嘉年华 (”Djurkarnevalen”). Som titeln antyder är samlingen tematisk och handlar om djur, inte minst de katter som hon levde med och älskade i hela sitt vuxna liv. På djupet handlar dikterna naturligtvis om oss människor och villkoren för vår existens.    

Xi Xi var en av den kinesiskspråkiga lyrikens mest experimentella diktare, och den särpräglade stilistiken i poesin gör den extremt svåröversatt; hon tänjde ut ordens semantiska innebörd, lekte med idiom, arbetade med homofoner för att ruska om invanda föreställningar och skapade ett språk som var helt och hållet hennes eget.

På engelska finns en prisbelönt översättning av Jennifer Feeley, Not Written Words: Selected Poetry of Xi Xi, samt den ovan nämnda Djurkarnevalen (Carnival of Animals). På svenska finns ännu ingen volym publicerad, men en översättning är planerad för utgivning år 2023. 

Ur Stenklockorna kommer följande rader från dikten Wo xiangdao de bushi wenzi 我想到的不是文字 (”Vad jag funderar på är inte ord”), som nog kan sägas anvisa en av hennes utgångspunkter vad gäller författarskapet:

Ärligt talat – jag funderar
inte bara på ord
Ibland kan ord vara som ornament
eleganta nog att förvilla vem som helst
//
Det är därför jag anser att livet
alltid överträffar dikten
och är mer levande
och att livet håller sträck mycket längre
än ord

• Klicka här för att läsa om Qiu Miaojins lesbiska kultroman Krokodilens anteckningar, den första texten i en serie introduktioner av kinesiskspråkig skönlitteratur. För serien, som gjorts möjlig genom ekonomiskt stöd från Svenska Akademien, är Anna Gustafsson Chen gästredaktör.
• Klicka här för att komma till tidskriften Karavan och deras temanummer om Hongkong
• Se trailern till filmen 2 Become 1