Wasteland with Words. A Social History of Iceland
Sigurður Gylfi Magnússon

omslag

Klicka på bilden för att komma till bokhandeln

Av TOMMY ANDERSSON
Massmedias rapportering från Island har på senare år varit intensiv: bankkriser och vulkanutbrott har dominerat bilden, men vad vet vi egentligen om detta vårt nordiska broderland? Det är inte alltid så lätt att finna nyutgivna verk om Island på andra språk än isländska, men med Wasteland with Words. A Social History of Iceland har mikrohistorikern Sigurður Gylfi Magnússon vid den fristående forskningsinstitutionen Reykjaviks akademi fyllt ett tomrum. I denna lärorika bok med poetisk titel behandlas Islands historia och samhällsutveckling från sjuttonhundratalet och framåt.

Nyckelbegreppet för att sammanfatta boken är mikrohistoria, eller den vetenskapliga metod som genom noggrann kartläggning av enskilda människoöden eller lokala miljöer drar slutsatser med relevans också utanför det strikt lokala livet. I Sverige är metoden känd från Peter Englunds Stridens skönhet och sorg som utgår från brev, dagböcker och memoarer i ett försök att skildra vanliga människors upplevelser av första världskriget.

Också Wasteland with Words bygger på ett stort antal självbiografier och personliga brev, som tillika används för att driva bokens tes, att det var den högt utvecklade läs- och skrivkunnigheten – och därmed i förlängningen litteraturen – som i gångna tider hjälpte islänningarna, också barnen, att uthärda de obegripligt hårda livsbetingelser som ofta rådde på ön. Högläsning och driven berättarkonst – centrala inslag i samvaron under de långa vinterkvällarna – skall ha hjälpt folk att utveckla sina själsförmögenheter på ett sätt som gav dem styrka i motgångar.

Även om denna tes inte är ny, är det förstås smickrande för litteraturen att tillskrivas denna egenskap. Det ovanliga i Wasteland with Words är dock snarast källmaterialets omfattning, som är av en sådan art att författaren nog i någon mån har lockats att bortse från exempelvis kyrkans inflytande över människor i dessa avseenden.

bild

Heimdall med Gjallarhornet; från ett isländskt 1700-talsmanuskript

Skildringar av den lilla människans villkor i ett litet och perifert nordiskt land förr i världen kan knappast komma runt vardagslivets elände. Varje nordbo kan i Magnússons bok känna igen sina egna förfäders knappa villkor, men upphöjda i kvadrat. Råvarubristen, de svåra förutsättningarna för det isländska jordbruket och stelbent lagstiftning kring ägarförhållandena ledde till i bästa fall små skördar, ofta missväxt, undernäring, hög barnadödlighet och sjukdomar som sällan kunde botas; läkare var sällsynta, mediciner ovanliga och hygienen fasansfull. Skildringen av livsmedelshanteringen är sannerligen ingenting för den kräsmagade, men de autentiska exemplen ur brev och dagböcker gör ändå att kunskapshungern hålls vid liv. Sakligt och med illustrativa utdrag ur samtida berättelser skildras folks vardag som gruvlig.

Wasteland with Words visar emellertid att Islands historia inte bara är jämngrå fattigdom, och flera fördomar kommer på skam. Talet om landets isolering visar sig överdrivet. Redan tidigt fick islänningarna kontakt med den europeiska pressen. Tidningar kom med jämna mellanrum till ön och skickades sedan i alltmer tummat skick från gård till gård med hjälp av ett enkelt postbefordringssystem. Skolsystemet fick stor betydelse för landets utveckling.

Det goda kriget, som andra världskriget med en halsbrytande perspektivförskjutning ibland kallas på Island, medförde ett viktigt kapitalinflöde från de allierade och deras baser på ön. Detta påskyndade moderniseringen av det isländska samhället som i sin tur gav upphov till ett politiskt gunstlingssystem som ytterst skall ha möjliggjort den spekulationsdrivna finanskraschen 2008.

Kanske, antyds det avslutningsvis, hade katastrofen kunnat undvikas om folk i ledande ställning inte hade förblindats av framgångarna utan någon gång besinnat sitt enkla ursprung och funderat på vad slags land man egentligen ville forma. Ett öde land med tomma ord eller ett öde land med ord som kan få människor att växa och landet att blomstra?

Kommentera: