Arne Melberg återvänder här med en andra text till W.G. Sebald, men denna gång inte till en biografi, utan söker sig med hjälp av Three Rings av klassicisten Daniel Mendelsohn längre in i Sebalds författarskap, till hans vindlande språk, till den  återkommande tanken om en ”förstörelsens naturhistoria” och till de spöklika gengångarna som dyker upp i texterna.

 

För någon tid sedan kunde jag här på Dixikon presentera W.G. Sebalds författarskap utifrån en nyutkommen biografi av Carole Angier. Jag konstaterade där att biografin ”ger en storartad inblick i Sebalds sanningssökande författarskap men visar också på biografins begränsningar”. Hon har just ingenting att säga om det som hon kallar hans ”vision” och som byggs upp av hans vindlande språk, hans återkommande tanke om ”förstörelsens naturhistoria” som han spårar alltifrån sillfiskets undergång till silkesordlingens förfall – därunder och bakom: andra världskrigets katastrofer och särskilt Förintelsen, som ett underliggande men aldrig uttalat motiv i och för författarskapet. Ingenting om alla de spöklika gengångare som dyker upp i hans text som påminnelser om allt det i historien som inte fått den upprättelse som Sebald eftersträvar – som han kallar ”restitution” – och som binder ihop ”förstörelsen” med upprepningstvånget i cirkulära konstruktioner.

Jag har nu tyckt mig komma lite längre in i detta fascinerande författarskap med hjälp av den amerikanske klassicisten Daniel Mendelsohn och hans senaste bok: Three Rings. A Tale of Exile, Narrative, and Fate (2020), där han behandlar den judiske litteraturforskaren Erich Auerbach och dennes berömda litteraturhistoriska klassiker Mimesis; vidare fransmannen Fénelon och dennes Les aventures de Télémaque från 1695, slutligen W.G. Sebald, och särskilt hans vandringsbok Saturnus ringar. Mendelsohn drar dessutom in sina egna tidigare arbeten, särskilt The Lost. A Search for Six of Six Millions (2006) där han berättar om de sex familjemedlemmar som inte, till skillnad från alla andra i den stora släkten, hade lyckats ta sig till USA utan som blev kvar i sin polsk-ukrainska hemstad och därmed blev offer för Förintelsen. Vidare An Odyssey. A Father, a Son, and an Epic (2017) där han berättar om den Homeros-kurs han genomför och hur hans far oväntat hoppar in som deltagare – och hur de båda, far och son, företar en kryssning i Odysseus farvatten.

Mendelsohn är en flitig bidragsgivare till New York Review of Books och därmed en internationellt välbekant figur, dock ej översatt till svenska. Märkvärdigt nog: för särskilt The Lost är ett viktigt bidrag till den omfattande litteraturen om och kring Förintelsen. Det är dessutom en utomordentligt stark bok, där Mendelsohn berättar om sitt sökande efter spåren av sin morfars bror och dennes familj. Under de ryska och tyska ockupationerna utplånades den judiska kulturen och på sin höjd ett 50-tal av de runt 8.000 judar som bodde i den lilla ukrainska staden Bolechow (nu: Bolekhiv) kunde fly och överleva. Mendelsohn reser förstås flera gånger till Bolekhiv för att få en uppfattning om hur staden såg ut, var familjens hus låg, var avrättningsplatser och gömställen kan ha befunnit sig. Han reser världen runt – Australien, Polen, Israel, Sverige, Danmark – för att spåra upp de ännu levande överlevarna för att få deras vittnesmål. Särskilt Klara Freilich, som vid bokens tid bor i Bandhagen i Stockholm, ger en antydande – och därmed så mycket mer skakande – berättelse om överlevnadens villkor.

Mendelsohns sökande går i cirklar, han försöker ständigt på nytt, han hittar nya överlevande, han prövar en gång till och för varje nytt försök verkar han komma en aning närmare den slutgiltiga kunskapen – samtidigt som det blir allt tydligare att slutlig kunskap aldrig kan uppnås. Läsaren blir lika ivrigt nyfiken som Mendelsohn själv på vad som ska uppdagas med nästa telefonsamtal eller på nästa resa. Läsaren blir därmed indragen i berättelsen och sökandet, något som gör det omöjligt att ta lätt på de upptäckter som ändå görs. Samtidigt installerar Mendelsohn en starkt distanserande effekt när han flikar in essäistiska partier i kursiv där han diskuterar bibliska berättelser – Genesis, Kain & Abel, Syndafloden – som bildar kontraster till Förintelse-berättelserna, samtidigt som de bär på förebådande likheter.

I den nya boken, Three Rings, utgår Mendelsohn från sin egen sökande verksamhet som, inser han, har gått i cirklar runt ett oåtkomligt centrum. Och han finner perspektiv på detta sätt att litterärt närma sig en undflyende verklighet – en ring-komposition – i såväl Odysséen som i Auerbachs Mimesis och i Fénelons lärorika utbrodering av Telemachos äventyr. Fénelons berättelse om Odysseus son var vida spridd på 1700-talet och kom på svenska 1723. Och, inte minst, undersöker han Sebalds dröjande, sökande, irrande prosa.

Auerbach var en judisk professor som undkom Förintelsen när han fick en fristad i Istanbul, där han under kriget kunde skriva sin Mimesis om den europeiska civilisation som samtidigt föll sönder. (Boken kom på svenska 1998 i Ulrika Wallenströms översättning). Och Auerbach utgår i sitt första kapitel just från ring-kompositionen i Odysséen som han ställer i kontrast till Gamla Testamentets berättelse om Abraham och Isak. Den homeriska kompositionen drar fram allt i ljuset, skriver Auerbach, medan den bibliska berättelsen är hemlighetsfull: den döljer mer än den visar.

Hos Sebald återfinner Mendelsohn ett slags ring-komposition framför allt i Saturnus ringar. Men till skillnad från den homeriska ring-kompositionen (sådan den blir läst av Auerbach) leder Sebalds ringar inte till någon hemkomst eller klarhet. I kombination med det stora temat ”förstörelsens naturhistoria” leder Sebalds ringar snarare till förvirring, de leder in i mörker, eller – som Mendelsohn uttrycker det – ”till en rad stängda dörrar till vilka det inte finns någon nyckel”. Som en kulmen på detta framhåller Mendelsohn det vandrande Sebald-jagets besök hos vännen, kollegan, översättaren Michael Hamburger (som det återges i Saturnus ringar). Hamburger får berätta om ett förstummande återbesök i födelsestaden Hamburg: hans ”oförmåga att vare sig läsa eller röra sig tycks sammanfatta Sebalds projekt, där språket sviker och rörelsen är meningslös. Allting blir kvar i det fördolda.”

Sebald, som Mendelsohn läser honom, kombinerar således de två trådar som Auerbach använder när han tecknar den europeiska kulturens historia: den grekiska och den judiskt-bibliska. Eller det kanske bara är en enda tråd, en som påminner om det som Homeros berättar om i början av Odysséen, den tråd som Penelope använder när hon på dagarna väver den högtidsdräkt som hon på nätterna repar upp, allt för att hålla friarna undan sig. Mendelsohn kommenterar: ”Det är som om Homeros, i begynnelsen av Odysséen, drömde om Sebald …”

Penelope Unraveling Her Work at Night – textil av Dora Wheeler Keith (1856–1940)

I The Odyssey behandlar Mendelsohn förhållandet mellan sig själv och sin egen far, belyst av förhållandet mellan Telemachos och Odysseus. Något liknande finns inte hos Sebald, dvs inte i det han skriver men väl i hans liv. Och här kommer Angiers biografi till hjälp: hon visar att Sebalds problematiska förhållande till fadern var ett viktigt moment, kanske rentav avgörande för författarskapet. Fadern var soldat i Hitlers armé och Sebalds författarskap är i hög grad en lång uppgörelse med just den historien.

Hur som helst kan man konstatera att Sebald och Mendelsohn belyser varande ömsesidigt: de gestaltar båda ett sökande. Och det är ett sökande som står centralt i hela den västerländska tradition som kan spåras tillbaka till både Homeros och de bibliska berättelserna. Därtill kommer Förintelsen, som Mendelsohn söker och utforskar och som ruvar som motiv under Sebalds författarskap för att ta gestalt som olika versioner av ”förstörelsens naturhistoria”. Båda söker upprättelse: ”restitution”. Och båda kommer fram till att någon slutgiltig upprättelse inte kan uppnås, lika lite om någon slutgiltig sanning. Därav Mendelsohns cirklande. Därav Sebalds gengångare, hans slingrande syntax och långa meningar.

 

  • Klicka här för att läsa Arne Melberg om Angiers biografi
  • Klicka här för att läsa Jan Henrik Swahn bl.a. om de åttakantiga fortifikationsverken  och golvmosaiken i Sebalds Austerlitz
  • Se en intervju med Sebald här:

Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att skicka in din prenumeration ovan går du med på att denna webbplats lagrar din mailadress i syfte att kunna skicka kommande nyhetsbrev till dig. Dixikon använder Rule för att sköta utskicken (läs här om deras Privacy Policy).