Volker Weidermann – Ostende 1936, Sommer der Freundschaft

Plagen i Ostende 1936

Av MARTIN LAGERHOLM

Bröderna Thomas och Heinrich Mann, Hermann Broch och Robert Musil, Anna Seghers och Bertolt Brecht är blott några av de namnkunniga diktare och dramatiker som på ett tidigt stadium beslöt sig för att lämna Hitlertyskland eller det av nazisterna annekterade Österrike. Hit hörde också just österrikaren Joseph Roth, upphovsman till den betydande romanen ”Radetzkymarschen” som gavs ut strax före Hitlers maktövertagande. Fram till sin död 1939 flackade så Roth runt i det ännu fria Europa, med Paris som bas.

En annan österrikare, Stefan Zweig, valde att slå sig ned i England innan han emigrerade till Sydamerika där han 1942 begick självmord. Efter att ha varit halvt bortglömd i decennier tycks Zweig just nu vara ordentligt i ropet; i förrfjol gavs hans minnesbok ”Världen av igår” ut i en svensk nyutgåva, och den amerikanske regissören Wes Andersons biografaktuella film ”The Grand Budapest Hotel” har låtit sig inspireras av denna skildring av det gamla Europas undergång.

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln (Bookdepository, 150 kr, ingen frakt)

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln (Bookdepository, 150 kr, ingen frakt)

Sommaren 1936 befann sig de båda österrikisk-judiska författarna Roth och Zweig på den då för konstnärer och intellektuella i exil populära och fashionabla badorten Oostende vid den belgiska Nordsjökusten. Om deras flyktiga tillvaro där har Volker Weidermann, kulturchef på Frankfurter Allgemeine Sonntagszeitung, nu skrivit en fin liten bok, Ostende 1936, Sommer der Freundschaft. Weidermann berättar historien om hur Zweig i sällskap med sin sekreterare och älskarinna Lotte Altmann reser till Oostende för att skriva och umgås med likasinnade. Den alkoholiserade Roth ansluter (”trots snapsförbud”), och förälskar sig lika oväntat som omedelbart i den unga tyska författaren Irmgard Keun, som temporärt lämnat bokbålens Tyskland och likt många andra tagit sin tillflykt till den belgiska badorten.

Weidermann saxar ur brev, dagböcker och biografier, och återberättar den märkliga vänskapen mellan miljonären Zweig och drinkaren Roth, liksom den lika udda kärleksförbindelsen mellan Roth och Keun. I bakgrunden skymtar andra berömdheter som Romain Rolland, Ernst Toller och Arthur Koestler fram i Oostendes sommarvimmel. Men boken utgör också och framför allt ett porträtt av en miljö som momentant erbjuder en lång rad alienerade författare en (om än bräcklig) känsla av samvaro i en orolig tid. Det är en tillvaro inramad av sol, hav, mat och dryck, och som i normala fall — om det inte vore för att det politiska läget runtom i Europa ständigt förvärras, att de flesta av besökarna är förföljda och deras böcker förbjudna — hade liknat vilken behaglig och guldkantad semester som helst. Men det är författare i exil, ”berättare mot undergången”, som samlas denna enda sommar i Oostende, medan Hitler och nazisterna i Berlin som bäst håller på att förbereda de olympiska sommarspelens grandiosa propagandaföreställning.

Sakligt, kärnfullt och osentimentalt återger Weidermann badortens särpräglade atmosfär, med strandpromenadernas praktfulla hotell och loggior, kasinon och bistron som ett slags fantasivärld omgiven av den fascistiska rörelsens bistra realiteter i Tyskland och Spanien. Insprängda små minibiografier över de viktigaste gestalterna ger relief åt skildringarna av tillvaron i den provisoriska fristaden Oostende, som erbjöd de förtvivlade och vilsna själarna att en sista gång, och som en trotsig motståndshandling mot själva tidsandan, ge sig hän åt livet, konsten och kärleken.

________

Klicka här för att läsa Tommy Andersson om en bok om Joseph Roth i Holland och Belgien
Klicka här för att läsa Ruth Pergament om Operetten i världen av igår
– Se en intervju med författaren här:

Kommentera: