Kan krav på egendom preskriberas? Frågan är aktuell i Tyskland sedan många begärt tillbaka vad nazisterna konfiskerat.
Hans Sachs-samlingen med 4 500 reklamplanscher från kejsartiden till Weimarrepubliken är ett exempel. Samlingen är världsunik och värderas till 50 miljoner euro. Sonen begär tillbaka samlingen, men Deutsches Historisches Museum anser sig vara rättmätig ägare, eftersom Hans Sachs fick 225 000 DM i skadestånd efter kriget. Detta är långt ifrån ett särfall. Lenbachhaus i München vill behålla en tavla av Paul Klee, eftersom det ”inte funnits några oegentligheter vid förvärvet”.
Den senaste tvisten gäller den så kallade Welfenschatz, 42 delar medeltida kyrkokonst i guldsmide, Kunstgewerbemuseum Berlins huvudattraktion. Judiska konsthandlare tvingades sälja samlingen för 4, 2 miljoner DM, vilket redan då var långt under dess egentliga värde.
Förhoppningsvis kommer museerna fram till snabba och rättvisa förlikningar, både för att rädda sitt internationella anseende och för att verken även i fortsättningen ska vara tillgängliga för allmänheten. Opinionen är på arvingarnas sida. Att det tagit 60 år innan ägandefrågorna reds ut talar för sig själv om hur man hanterat sin historia.
(Läs också: Ivo Holmqvist om Konstens marodörer)