Av MARGARETA FLYGT
På Unescos världsarvlista står kultur- och naturmiljöer som anses vara enastående och viktiga att bevara för hela mänskligheten. Det är World Heritage Committee som fattar beslut om vad som ska läggas till på listan, efter att de fått förslag från medlemsländerna. Sverige har till exempel valt att Gammelstads kyrkstad utanför Luleå ska stå på listan – vilket inte kan eller ska jämföras med Taj Mahal i Indien. Olika länder har olika saker de vill framhäva, inte jämställa i kulturhistoriskt värde. Genomgående har det varit saker som ska bevaras för sin förträfflighet och egenart.
Därför förvånar det att staden Weimar vill sätta Koncentrationslägret Buchenwald på Världsarvlistan. Att det ska bevaras, kunna besökas och inte glömmas – det är det ingen tvekan om. Men hör det verkligen hemma på världsarvlistan, bredvid templet Abu Simbel i Egypten, Venedigs laguner och Mohenjo-Daro-ruinerna i Pakistan? Ska det inte vara byggnader mänskligheten kan vara stolt över, som bevaras på just denna lista?
Det finns redan något som heter koncentrationslägerturism, vilket kan upplevas som smaklöst. Fast får det bara en enda besökare att inte bli rasist eller antisemit är det värt mycket. Men Buchenwald ska vi minnas, inte som ett resultat av mänskligt skapande, utan av mänsklig grymhet.