Av ÅKE MALM
Rom, lördag 28 maj. – Nu gör Silvio Berlusconi sitt krig mot de italienska åklagarna till en internationell fråga. När G8-länderna sammanträdde i Deauville i Frankrike klev han resolut fram till president Obama. Enligt flera rapporter hade han först gett en vink åt TV-reportrarna att följa med och vara beredda.
– Just nu har vi i Italien nästan en domarkårens diktatur, säger han till en överraskad Barak Obama.
Corriere della Sera beskriver det hela med alla detaljer. Hur president Sarkozy otåligt försöker få Berlusconi att återvända till sin plats så att diskussionerna (om lite större frågor) kan börja. Hur Berlusconi fortsätter att be om förståelse: ”jag har haft 31 processer och alltid blivit frikänd /…/ för mig är en reform av rättvisesystemet fundamental.”
Det spelar ingen roll, konstaterar Corriere, att toppmötet gäller helt andra frågor. För Berlusconi är det hans problem med den italienska rättvisan som ligger honom närmast om hjärtat. I tur och ordning närmar han sig de andra regeringscheferna som alla får höra samma litania.
La Repubblica rapporterar alltsammans under rubriken: ”Berlusconi smutskastar vårt land”, med tillägget att Berlusconi sökt att få till stånd ett bilateralt officiellt möte med Barack Obama men att Vita huset avböjt den inviten. Enda möjligheten att göra en TV-spot lagom till valkampens slutspurt, var att hoppa på Obama vid konferensen. Och se till att TV-kamerorna registrerade händelsen.
Naturligtvis kom reaktionerna från oppositionen (”Berlusconi är besatt av sina manier”, ansåg PD:s partiledare Pier Luigi Bersani. Och till och med Umberto Bossi, Lega Nord, påpekade att Berlusconi är alltför nervös.
Berlusconi själv och alla i hans närmaste omgivning överbjuder nu varandra med att visa hur förföljd han är av åklagare och domare. Vid andra tillfällen har han själv nämnt 106 processer ”som alla slutat med att han frikänts”. Hans dotter Marina har talat om 26 anklagelser som slutat med ingenting. Hans språkrör Paolo Bonaiuti har nämnt siffran 109 processer och ingen fällande dom. Utrikesminister Franco Frattini hävdade att han haft mer än 200 rättegångar, själv säger han 31 medan andra drar till med över hundra. La Repubblicas expert Giuseppe D’Avanzo har gjort en utredning och konstaterar att i själva verket handlar det om 16 rättegångar av vilka fyra fortfarande är på gång. De gäller anklagelserna om att ha sökt tubba ett vittne, advokaten David Mills, skatteflykt i fallet Mediaset, Mediatradeprocessen (förskingring) och fallet Ruby (missbruk av tjänsteställning, utnyttjande av minderårig för prostituion).
Av de övriga 12 har endast tre lett till friande domar. En med totalt friande, två i brist på bevis. Övriga 9 gav också friande domar men endast på grund av att han själv under tiden infört lagar som förkortat preskriptionstiden eller förvandlat gärningen från ett straffrättsligt brott till en administrativ förseelse.
Nu nöjde sig inte Silvio Berlusconi med att göra sina rättsliga bekymmer till ett bekymmer också för övriga stormaktsledare. Han höll dessutom en föreläsning för den samlade italienska pressen och läste upp sida efter sida med anklagelser mot domare och politisk opposition. Talet slutade med att han slungade ett ”Ni borde skämmas” över presskåren.
Det omedelbara resultatet blev att hans regering förlorade en medlem, statssekreteraren i justitiedepartementet Daniela Melchiorre. Hon är själv f d ”magistrato” och förklarade att hon inte kunde vara med om att hennes tidigare kollegor smutskastades av regeringschefen på det här viset. Det viskas om att ytterligare regeringsmedlemmar har fått samvetsproblem.
Men nu går valkampen definitivt in på upploppet. Sex miljoner väljare skall slutligt bestämma vilka som skall bli borgmästare i viktiga städer som samtidigt betecknas som ”capoluoghi di provincia”, Novara, Milano, Varese, Rovigo, Rimini, Grosseto, Napoli, Cosenza e Crotone plus fem viktiga provinser.
Men allt intresse gäller ändå valen i Milano och Napoli. Bittra strider med uppbådande av alla resurser. Som att bjuda in några hundra partikamrater från södra Italien till fyra dagar i Milano med allt betalt på fyrstjärnigt hotell och frikostig dagsersättning – allt naturligtvis betalt av Berlusconi. De skall vara entusiastiska åhörare vid PdL:s valmöten.
Mera betänkliga har de händelser varit som vänsterns kandidat Giuliano Pisapia anmält för polis och åklagare. Det gäller flera exempel på hur personer av klart afrikanskt ursprung med valknappar från Pisapia rusat in på snabbköp, rafsat åt sig olika varor och ropat: ”Det här tar vi i Pisapias namn. När vi vunnit valet då blir det vi som får makten”. Andra har varit utklädda till jobbare och dragit omkring med måttband och avvägningsinstrument och när folk undrat vad de sysslar med har svaret blivit: ”Vi mäter upp platsen för den nya moskén, den skall bli störst i Europa”.
Naturligtvis är allt båg. Pisapia misstänker att det är motståndarna som använder dessa medel för att skrämma borgarna i Milano.
Om man skall döma av publiken vid avslutningskonserterna vinner vänstern stort. Trots skyfall stannade 50.000 kvar för att höra Pisapia medan piazzan framför katedralen var betänkligt tom vid Letizia Morattis omöjliga försök att vara folklig.
Situationen var likadan i Neapel trots att Berlusconi själv rest från G8-mötet för ett avslutningsanförande. Men entusiasmen rapporteras ha varit minst sagt sval.
På måndag efter kl 15 börjar de första prognoserna att droppa in.