Uwe Johnson – en resa Frauke Meyer-Gosau – Versuch eine Heimat zu finden. Eine Reise zu Uwe Johnson

Rostocks Universitet (Wikicommons)
Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Nya böcker om Uwe Johnsons författarskap är inte så vanliga som hans verk egentligen förtjänar. Avhandlingar skrivs ändå i ämnet och det livaktiga Uwe Johnson-sällskapet står för en årsbok och återkommande litterära arrangemang i hans uppväxtlandskap Mecklenburg-Vorpommern. I fjol, då Johnson skulle ha fyllt åttio, höjdes dessutom ambitionsnivån genom en radioinläsning av mästerverket Jahrestage (”Årsdagar”). Detta omfattande romanbygge är en av den tyska efterkrigslitteraturens milstolpar och det är en stor tillgång att det nu finns att höra på nätet (Klicka här för att komma till hemsidan; välj sedan datum i vänsterspalten och lyssna till det avsnittet).

Lägligt nog har redaktören för tidskriften Literaturen, Frauke Meyer-Gosau, nu också utkommit med boken Versuch eine Heimat zu finden. Eine Reise zu Uwe Johnson (”Försök att finna en hembygd. En resa till Uwe Johnson”), som visserligen inte bryter någon ny litteraturvetenskaplig mark men som förmår väcka intresse för Johnsons författarskap. Dess inriktning på platsens betydelse i hans texter ger nya infallsvinklar och innebär ett närmande till de frågeställningar om litteraturens geografiska förutsättningar som på senare år aktualiserats inom den s.k. geopoetiken. Med utgångspunkt i Johnsons biografi antar Meyer-Gosau, att den som tidigt förlorat det geografiska fotfästet senare i livet får svårt att känna sig riktigt hemma någonstans, såvida man inte – som Johnson – kan skriva fram det igen.

Vid andra världskrigets slut upplevde Uwe Johnson liknande slitningar som många andra i Mecklenburg-Vorpommern och familjen måste lämna sitt hem för ett liv som fördrivna strax väster om den nya gränsen mellan Tyskland och Polen. Detta var Johnsons första byte av bostadsort och det följdes av en rad andra som nu ligger till grund för Eine Reise zu Uwe Johnson. Titeln antyder att den som följer författaren i – de litterära – spåren också kan nå fram till honom själv. Hur långt den vägen är farbar kan diskuteras, men boken är ett ärligt försök som också ger Johnson chansen att, genom utdrag ur romaner och föredrag, tala om platser av betydelse för honom själv och hans skrivande.

Den grundläggande (och oönskade) uppspaltningen i Johnsons liv var den mellan Öst och Väst, som vållade problem redan under studietiden i Rostock, där han som fritt tänkande student kom i delo med kommunistpartiet i en samvetsfråga. Studiepengen drogs in, vilket hade betytt slutet för universitetslivet, om det inte varit för det relativa töväder som följde på Stalins död 1953. Utbildningen i germanistik och anglistik kunde återupptas, och det för hans eget författarskap avgörande mötet med William Faulkners romaner i engelskspråkig utgåva kunde övergå i en fördjupad bekantskap under de fortsatta studierna i Leipzig.

Parallellt arbetade han där med sitt första romanförsök, Ingrid Babendererde, vars handling utspelas i hemtrakten Mecklenburg. Förläggaren Peter Suhrkamp, som först var positiv, refuserade till sist manuskriptet, men fortsatt uppmuntran kom från efterträdaren Siegfried Unseld. Sedan denne även ombesörjt Johnsons flytt till Västberlin utkom 1959 den konstnärligt raffinerade och mycket uppmärksammade debutromanen Mutmassungen über Jakob (”Antaganden om Jakob”), som med inspiration av Faulkners montageteknik låter flera röster diskutera Tysklandsproblematiken i skuggan av Suezkrisen och den ryska inmarschen i Ungern 1956. Här möter läsaren också för första gången Gessine Cresspahl, i rörelse mellan romanens geografiska huvudpoler Mecklenburg, Berlin och Västtyskland.

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Tack vare möjligheterna i Väst blev Johnson snabbt ”en resenär med internationellt nätverk” som snart avlade sitt första besök i USA; i Berlin mötte han också en ny intellektuell värld, befolkad av de stora inom den tyska samtidslitteraturen, som under dessa år genomskars av skarpa estetiska och politiska frontlinjer. Där var det lätt att komma i kläm, särskilt för Johnson som fortsatte med ”den explosiva tysk-tyska tematiken” också i nästa roman – Den tredje boken om Achim – från 1961, året då Berlinmuren restes, men också året då han kunde förenas med sin blivande hustru Elisabeth efter hennes farofyllda flykt från DDR.

Meyer-Gosau betonar att Johnsons geografiska rotlöshet psykologiskt motsvarades av en social osäkerhet och en olycklig förmåga att stöta sig med de vänner – Max Frisch undantagen – som han i bättre stunder så lätt skaffat sig. Att han blev far 1963 tycks inte heller ha tonat ned detta personlighetsdrag; till sist skulle både hustru och dotter lämna honom. Men innan det gått så långt inföll några produktiva år med avstamp i en New York-vistelse 1966–68, där Johnson inledde arbetet med den mäktiga Jahrestage, vars ordnande geografiska princip är Gessine Cresspals tankesprång mellan den amerikanska östkustmetropolen, där hon bor, och – inte oväntat – Mecklenburg. Men kreativiteten sinade sedan den tredje volymen utkommit 1973. Johnson upplevde att han var fast i det delade Tyskland och fjättrad vid etiketten som dess främste skildrare. Därför flyttade familjen i en strävan efter nyorientering året därpå till Sheerness-on-Sea på ön Sheppey i Themsen.

Meyer-Gosau visar hur de iakttagelser från sextiotalets New York som fyller Jahrestage är ideologiskt och geografiskt färgade av Johnsons ursprung. Flytten till Väst tycks närmast ha skärpt hans östtyska blick för de sociala orättvisorna, vilka i romanen behandlas parallellt med illustrationer av den brokiga metropolen vid Hudsonfloden – i Gessine Cresspahls associationsvärld blandade med minnen från ett Mecklenburg som för henne en gång var nästan lika myllrande som New York.

Mycket tyder på att familjen Johnson hade valt att bosätta sig på Staten Island om finansiella möjligheter stått till buds, men i stället fick det mer överkomliga Sheppey bli platsen för den omstart som kanske lyckats, om inte relationsproblem och skrivkramp också funnits med i flyttlasset. Bortsett från umgänget med lokalbefolkningen på puben The Napier, där Uwe fick namnet Charley, blev tillvaron på ön ett isolerat liv, som nog kunde tyckas beseglat när en mur mot översvämningar uppfördes mitt framför familjens hus och oåterkalleligt förstörde den fria sikten. Stirrandes in i denna kompakta vägg försökte Johnson, efter flera privata olyckor med kulmen i den uppslitande skilsmässan, fullfölja den fjärde och sista delen av Jahrestage, vilket dock inte lyckades förrän våren 1983.

Först då var hans långa avsked från New York äntligen över: ”Ett stort verk var färdigt, men ett liv hade gått i kras”, som Meyer-Gosau skriver. Våren 1984 påträffades Uwe Johnson död i sitt hem. Hans grav finns på kyrkogården Halfway Cemetery strax utanför Sheerness-on-Sea.

___________

Klicka här för att lyssna på BBC 3:s program A Secret Life: Uwe Johnson in Sheerness

Lyssna här på ett avsnitt (”21. August 1967”) ur Jahrestage:

 

Se en trailer för von Trottas film efter Jahrestage

Kommentera: