Det händer att det känns som ett tvång. Man måste ut från Rom, bort från trafik och trängsel, lea politiker och köerna i postkontoret.
Då kommer lagom en trevlig inbjudan från Umbria-regionen. Man har ordnat ett sedvanligt convegno, den här gången för något hundratal bloggare, tillhörande en internationell församling av Travel bloggers.
Efter tre dagars utbyte av erfarenheter skall bloggarna sedan ut i landskapet så att de kan blogga om Umbrien. Sex snitslade banor läggs upp. Själv väljer jag nummer sex.
Det betyder att jag nu efter fem år kan återvända till Monte Vibiano, två timmars bilresa från Rom. Då gjorde jag ett radioreportage från den här 600 hektar mäktiga vingården i samband med en energisk marknadsföring under rubriken: ”360 degrees Green Revolution”.
Jättespännande. Solpaneler och naturgasproduktion, elscootrar och bilar att köra med mellan vinrankorna. Den nya ägargenerationens avsikt var enkel – Monte Vibiano skulle bli en gård som absorberade mer CO2 än man släppte ut.
Monte Vibiano ligger ett tjugotal km söder om Perugia. Vackert kullrigt landskap med olivlundar och vingårdar som klättrar upp och ned. Monte Vibiano Vecchio har naturligtvis sitt eget urgamla slott – ”det byggdes två hundra år före Kristus” hävdar ägarna som nu fyller salarna med nya generationer.
Och Umbria är en närmast perfektionistisk region som kräver minst 7 soptunnor för ”la raccolta differenziata”.
Frågan är förstås: hur gick det sedan med den Gröna revolutionen? Stefano Anselmi, ingenjör och ansvarig för Monte Vibianos teknologi:
Det har gått ganska bra. Efter ett år var vi nere på 0 vad gäller koldioxid och idag ligger vi på minus 760 ton co2. Siffrorna kontrolleras av Det Norske Veritas.
Men solpanelerna från experimenten för fem år sedan är borta. ”De var för små och tjänade bara ett experimentsyfte. Det gröna dieselbränslet har också försvunnit. Eftersom man inte producerade det självt blev det helt enkelt för dyrt. Vad som är kvar är de små eleganta elektriska bilarna som forslar turisterna kring ägorna.
Och så har vi lärt oss ännu bättre än för fem år sedan att göra goda viner. 100.000 buteljer om året. De flesta går till femstjärniga restauranger och världsomspännande flygbolag.
Sul green revolution – Klicka här för att lyssna på en intervju med Anselmi.
Under en sväng bland de nyknoppade vinrankorna i elbilen möter vi Franca. Tillsammans med en vännina är hon ute och letar och plockar vildsparris. ”Mycket mera smak än de odlade”, lovar Franca.
Efter ett besök i källaren där barriquefaten står i långa rader tar vi kurs på l’Agriturismo Il Poggiolo, , 10 km söder om Perugia, mellan Pilonico Materno och Castiglione della Valle.
En stilig mangårdsbyggnad från början av 1800-talet, 60 hektar odlad mark med oliver och vin. Nu har de gamla personalbostäderna rustats upp till hotellstandard och andra har gjorts om till restauranger. Fabio Cassino presenterar en meny som till stor del baseras på grönsaker, naturligtvis biologiskt odlade. Vad sägs om ett glas specialpressad fruktcocktail på äpplen, morötter, rödbetor och citron? Allt från gårdens egna skördar och framställt med en metod som bevarar alla vitaminer.
På bordet står fatens långa rad med: Bruschetta i alla upptänkliga former, med körsbärstomarer, passerade kikärter med mejram, marinerade smålökar som fått vistas i Poggiolos egen extra vergine, skivor av en griljerad smågris från Siena som serveras med russin och kokta päron. Brödet bakas på fullkornsmjöl, ”inte någon av de moderna hybriderna utan ett gammal vete som har sina anor i Umbrien”, vetet mals på en stenkvarn så att alla näringsämnen bevaras. Naturligtvis ingen kemisk jäst utan en jäst som kommer från en ”modersjäst” som hela tiden förnyas. Det minsta man kan säga om smaken är att den är – rik.
Desserten består av en lokal och moderniserad variant av en strudel antico. Till att börja med är den gjord på det lokala fullkornsmjölet efter den allra enklaste principen: vatten, mjöl och olja och arbetad för hand. Fyllningen är förstås äpple, kanel och russin, helt enligt traditionen. Det speciella alltså mjölet.
Så glider vi vidare mot Città delle Pieve, på sydsidan av Lago Trasimeno, just söder om Perugia. Man landar rakt i medeltiden. Ansiktena man möter på gatan kunde ha varit modeller för stadens store son Perugino, Pietro Vannucci. Hur även en mästare med penseln tvingades köpslå om värdet på hans verk, visar dokumenten på väggarna i Oratorio Santa Maria in Bianchi. Pietro krävde först 200 floriner, men tvingades ge med sig undan för undan. Slutsumman stannade på 75 floriner! Och det för ett verk som konstälskare är beredda att resa över kontinenter för att se: l’Adorazione dei Magi.
Under 1400-talet skapades väldiga förmögenheter i Città della Pieve genom kommersen med färgade tyger i ull, lin och siden. Och vad färgade man med? Jo saffran. En uråldrig kunskap från Persien. Väldiga odlingar av saffran ordnades i Umbrien. Det användes också som läkemedel och först i tredje hand som matkrydda.
Allt det här berättar Alessandro Mazzuoli som förklarar varför förstklassig saffran idag närmast kan liknas vid guld. Det krävs pistiller från 600.000 blommor för att få ihop ett kg. Ett långt och mödosamt arbete där det mesta fortfarande sker för hand.
Città della Pieve visar sig vara en stad där man tar medeltiden och de egna traditionerna på högsta allvar. Vid tiden för svensk midsommar, med start 21 juni, ordnas l’Infiorata – en artistisk utsmyckning av stadens gator med blomblad av alla de slag.
Och naturligtvis har stan också sin egen Palio, en utmaning mellan kvarteren. Betydligt mindre blodig än den i Siena.
Dock måste vi störta vidare. I morgonväkten anländer karavanen till Världsnaturfondens oas vid Lago di Alviano. En promenad på välskötta stigar för oss till en serie väl kamouflerade utkikshyddor. Allt klart för fågelskådning. Vi lyckades spana in hägrar, en skäggdopping och en rördopping. Det skall erkännas att vi fick hjälp av WWF:s duktiga guider.
Innan vi återvänder till Rom – bara en och en halv timme bort – är det lunch hos Sala della Comitissa. Jag drar menyn med en gång för att läsarna skall förstå vad det handlar om:
Ventaglietto di pane tostata con il paté di fegato alla grappa e nocciole – som översatt blir ungefär: tunn rostad brödskiva med leverpastej smaksatt med grappa och grovmalda hasselnötter.
Vellutata di carote e zenzero con dadini di pane all’olio e rosmarino – sammetslen soppa på morötter och ingefära med krutonger bakade med olja och rosmarin.
Sformatino di zucchine con concassé di pomodorini saltati al finocchietto – Liten form med squash och finskurna körsbärstomater uppfrästa med fänkålsfrön.
Och mycket mycket mera….