Upp och ner i ekonomin och – nya skandaler

Av ÅKE MALM

Hurra, vi är tillbaks under 300-strecket!

Ingen kan undgå att notera att för ekonomin visar sig några ljuspunkter. I takt med att Grekland kunde slutföra sitt obligationsbyte (swap) har det italienska räntegapet gentemot Tyskland passerat den magiska 300-punktersgränsen – på väg nedåt, får man hoppas.

Men alla varnar: detta är bara första biten. Det är långt kvar till läget för två år sedan då räntegapet var 22 baspunkter. Det svåraste nu verkar vara att få fart på näringslivet. Senaste skräckrapporaten från Istat talar om en minskning av industriproduktionsindex med 2,5 proc jämfört med december och med 5 proc för helår. Januari i år gick elkonsumtionen ned med 5,9 proc och konsumtionsvaror med 5,8 proc. Bilförsäljningen i februari dök 19 procent. Det enda bilmärke som verkligen kan glädjas ökade med 275 proc – inte dåligt. Men då handlar det om Lamborghini som sålde 15 vagnar mot fyra förra året.

Arbetslösheten steg till 9,2 proc (+ 0,2). Ser man till kategorin ungdomar mellan 15-24 år är över 31 proc arbetslösa. Den gamla siffran om 2 miljoner unga som varken studerar eller jobbar står kvar.

Mario Monti sa det när han senast talade i parlamentet – 2012 kommer att bli ett tufft år. Staten har inga stora pengar att satsa på sysselsättningen när varje dag nya företag meddelar att de ställer in eller minskar produktionen – och därmed sysselsättningen.

I den här situationen hukar nu folk för vad som komma skall med de nya skatterna. Fastighetsskatten har ju återinförts även när det gäller den lägenhet man bor i. Il Messaggero har räknat fram att den skatten drabbar folk i genomsnitt med runt 4.000 kr. Och det är bara början. Nya höjningar av motorvägsavgifterna och skärpta kontroller av barägare och restauranger står på tur.

Inte underligt att kritiken, ja vreden, nu stiger hos folket medan det avslöjas hur partierna använt sig av skattemedel för sin finansiering. Visserligen avskaffades partistödet vid en folkomröstning 1993 då över 90 proc av väljarna röstade för att avskaffa stödet.

Men redan året därpå infördes stödet bakvägen genom att istället kalla det för ”stöd för partiernas valkampajer”. 1997 hittade man istället på ett ”frivilligt stöd till partiernas verksamhet”, vilket skulle utgå med 4 promille av det taxerade beloppet vid självdeklarationen.

Det här kräver säkert sin egen förklaring. När socialisten Bettino Craxi 1984 undertecknade det nya Konkordatet, eller överenskommelsen, med katolska kyrkan, bestämdes att ett bidrag varje år skulle utgå med en promillesats av samtliga skatteintäkter. Redan 1948 hade man tagit bort de paragrafer som gjorde Katolska kyrkan till en statsreligion. De följande åren ingicks liknande avtal med också mormonerna, Jehovas vittnen och de reformerta kyrkorna som t ex Valdenserkyrkan.

Promillesatsen bestämdes i en lag till 8 promille (otto per mille). Överst på deklarationsblanketten varje år finns det sju olika boxar. Där väljer man vilken kyrka man vill ge den egna skärven. En stigande skara låter bli att sätta sin namnteckning i någon av boxarna och då fördelas skärven, enligt vissa procentsatser, automatiskt mellan sex av de sju kyrkorna. Det här blir stora pengar, mycket mera än vad lagstiftarna hade kunnat tänka sig från början. Senaste officiella siffran visar på 897 miljoner euro att fördela mellan kyrkorna av vilka Katolska kyrkan får mest, dryga 80 procent.

Det här systemet tyckte många var ovanligt finurligt och så bestämdes i en ny lag 2005 att fem promille av inkomstskatten skulle fördelas bland frivilligrörelsen, civilförsvaret, medicinsk forskning och andra goda ändamål. I en senare lag bestämdes att denna siffra inte får överstiga 400 miljoner euro.

Nåväl, bland alla dessa promillesatser kom ytterligare en 1997 då man svarade på partikassörernas klagan med ytterligare fyra promille, denna gång att fördelas bland partierna. Även detta en rejäl summa, nästan 470 miljoner euro som ”ersättning för valkampanjkostnaderna”.

Ur detta har nu uppstått en vänsterns skrällkatastrof när det uppdagades att kassörerna i det tidigare Margheritapartiet (Margheritan var namnet på det parti av vänsterkatoliker som gick upp i PD) lagt rabarber på någonstans mellan 13 och 20 miljoner euro.

Om jag avslöjar allt spränger jag hela mittenvänsterpartierna, förklarade Luigi Lusi lugnt medan finanspolisen beslagtog villor och fastigheter i Roms omgivningar och i Canada.

Detta är den senaste skandalen som nu går genom mediakvarnen. Det blir säkert tillfälle att återkomma fler gånger till detta.

Avslutningsvis: Mario Monti får det allt kärvare i relationerna till partierna som stödjer hans teknikerregering. PD och mitten trycker på för att hans regering skall gripa tag i frågor som Rai:s nya styrelse och hur de nu fria TV-frekvenserna skall fördelas.

Det var Silvio Berlusconis regering som tidigare bestämt att TV-frekvenserna skulle fördelas gratis mellan Mediaset (Berlusconis grupp) och Rai efter en princip som döptes till ”beauty contest”. Men allt eftersom folk blev medvetna om vad det handlade slog man bakut vid tanken på att Mediaset och Rai skulle få dessa nya frekvenser gratis. En stor opinion kräver att regeringen istället fördelar dem efter en öppen anbudstävlan. Men på det örat vill Silvio inte höra. Alltså kräver han att hans partis representanter överger de partimöten där frågorna skall diskuteras.

Spreaden har minskat bland valutorna. Nu hoppas jag att den inte ökar mellan partierna, hoppades fromt Mario Monti.

Kommentera: