Detta är ingen regelrätt blogg från min franska förort utan bara en pytteliten ”bloggino” (uttrycket lånat från Åke Malm i Rom, grazie mille!).
Jag måste nämligen lätta på det inre känslotrycket och delge mina eventuella läsare den stora besvikelse som vederfors mig i går kväll. Min man hade lyckats få tag på biljetter till Bastiljoperan, närmare bestämt Donizettis Kärleksdrycken. Och så blev jag sjuk och kunde inte gå! För en person som älskar italiensk opera är detta ett öde värre än döden.
Vän av ordning undrar kanske varför jag inte stoppade i mig några Magnecyl och gick ändå, trots halsont och feberkänningar. Men vår lilla förort ligger väldigt långt utanför Paris, och på kvällar och nätter går tågen glesare än vanligt. Jag insåg att jag inte skulle orka med denna strapats i det tillstånd jag befann mig. I stället: tidigt i säng, ruvande på en besvikelse som inte kände några gränser.
Idag är halsen bättre och jag kommer säkert att gå omkring och älta det uteblivna operabesöket och ångra mitt beslut. Stendhal skulle förstå min besvikelse, han som förklarade sig beredd att gå flera mil till fots bara för att få höra italiensk opera.
Samtidigt som jag blev förkyld har det börjat bli kallt om nätterna här i Yvettes dalgång. Idag när jag gick för att köpa min tidning var det bara plus fyra grader ute. Varm tröja under jackan, tjock sjal om halsen och fingervantar på händerna. Ekollonen på stigarna knastrade som vanligt under skosulorna men det var en helt annan stämning i parken. Vintern kunde nu anas som en svag möjlighet, och jag undrade hur kallt det skall bli för att hägern skall återvända till sin favoritdamm. Men då skall man veta att det i förra veckan vissa dagar var nästan 25 grader varmt på eftermiddagen. Så han dröjer nog ändå, min vackra gråa häger med sitt melankoliska ansiktsuttryck.
För övrigt kan jag rapportera att oktober inte flammar i rött som i Sverige. De flesta träd är ännu gröna, och de som börjat ändra färg väljer hellre bruna och brungula toner.
Jag borde säkert också rapportera om de franska inrikesnyheterna: att president Sarkozys son Jean, 23 år gammal, gör politisk kometkarriär och därmed väcker misstankar om nepotism, att de ekonomiska åtstramningarna och nedskärningarna inom flera franska företag orsakar allt fler självmord bland de anställda, att franske kulturministern, tillika tidigare presidenten Mitterrands brorson, är i blåsväder för sitt stöd till filmregissören Roman Polanski som gripits för att han för trettio år sedan våldtog en minderårig flicka etc. etc. Men jag orkar inte. Jag sätter punkt för denna gång och avslutar härmed min franska bloggino.
À bientôt!
MARGARETA ZETTERSTRÖM