I dag har den tidigare världshistorian ofta fått ge plats åt konceptet globalhistoria, en mer balanserad historieskrivning, som tar hänsyn till växelspelet och de långa linjerna i kontakterna mellan olika delar av världen. Men hur förstå inte bara handeln utan också idé- och kunskapsöverföringen? Hur förstod eller missförstod man i förmodern tid okända fenomen och kulturella koder och hur gjorde man dem begripliga för andra?
Går det fortfarande att skriva världshistoria? Kanske, men komplexiteten i företaget torde göra de flesta seriösa historiker betänksamma. Svårigheterna i att hantera ett så heterogent material som hela världens historia, särskilt om det ska ges formen av en enhetlig världshistoria, är avsevärda och riskerna betydande för att det ofrånkomliga hemmaperspektivet begränsar möjligheterna att återge realiteternas komplexitet.
I dag får världshistoria ofta ge plats åt konceptet globalhistoria, som syftar till en mer balanserad historieskrivning med särskild hänsyn till växelspelet och de långa linjerna i kontakterna mellan olika delar av världen. Det är ett produktivt forskningsområde och på nordisk botten kan man exempelvis läsa den norska introduktionen Hva er globalhistorie? och Natur & Kulturs Globalhistoria, som beskrivs på följande sätt i förlagets presentation:
”Medan äldre världshistoriska verk gärna gick kronologiskt tillväga och staplade kultur på kultur, epok på epok, kräver den på många sätt globala värld vi lever i nya sätt att närma sig historien – utifrån utbyte, förflyttning, kommunikation.”
Detta kräver också en anpassning av metoderna som därför blivit föremål för livlig diskussion. Ett nytt bidrag till den debatten är den tyske historikern Martin Mulsows nya och mycket spännande lärdomsprov Überreichweiten. Perspektiven einer globalen Ideengeschichte, vars lätt metaforiska titel vi strax återkommer till. Mulsow är specialiserad på kunskapskulturer, vilket också präglar hans bok som är både ett diskussionsinlägg och ett exempel på globalhistoria som inte låter ett visst perspektiv dominera på bekostnad av en mer balanserad helhetsbild.
Martin Mulsow griper sig an den globalhistoriska problematiken djupt medveten om fällorna på området. En av dessa är studier som bara tecknar spåren efter varor eller personer som ”cirkulerat” över jorden och inte säger så mycket mer än att det funnits utbyte mellan olika områden.
Detta vill Mulsow undvika och inleder med ett kapitel om referenspraktiker i 1600- och 1700-talens tidiga globaliseringsprocess. I ett initierat resonemang visas hur man i mötet med främmande delar av världen försökte förstå tidigare okända fenomen och kulturella koder och samtidigt göra dem begripliga för andra. Avslutningskapitlet består av en sammanfattning av de åtta fallstudier som – ett i vardera kapitlet – bildar bokens huvudinnehåll.
I dessa studier leds man som läsare in bakom varor och personer och får där bekanta sig med de ofta mödosamma och riskabla processerna bakom den långsamma framväxten av vår nutida värld. Här lämnas en imponerande beskrivning av begrepps- och idéöverföringens mekanismer under tidigmodern tid, då de inblandade ofta inte ens kunde kommunicera på ett gemensamt språk.
Dixikons nyhetsbrev? Anmäl dig här
Ändå tycks detta ha varit ett försumbart hinder för upptäckarlusten, vilket framgår av de rika kontakter som utspann sig kring de åtta fenomen som undersöks: hermetismen, som byggde på den fiktive Hermes Trismegistos lära och hade förgreningar i såväl Europa som i Mellanöstern, Persien och Kina; det arabiska och sedermera bibelexegetiska sökandet efter en preadamistisk början på historien, initierat av Isaac de La Peyrères och med Olof Rudbecks göticistiska forskningar som ett av flera illustrativa exempel; den europeiska fixeringen vid turkiska så kallade kampdroger (se och hör Mulsow tala om dessa i videon nedan); alkemisternas hemliga international som ledde till Indonesien i jakten på substanser av vikt för alkemin; Leibniz och andra vetenskapsmäns fascination för böcker från Kina; överföringen av blasfemiska uppfattningar mellan kristendomen och islam, som ibland gjorde att den ena sidans kättare kom att ses som den andra sidans ortodoxa; de första trevande försöken med en religionsvetenskap; och slutligen uppe och nere, himmel och helvete i Nya världen.
Det som avhandlas är alltså idé- och kunskapsöverföring och därmed något radikalt annat än det handfastare varuutbytet. Vad läste och projicerade européer när de läste Hermes Trismegistos och vad traderade och refererade de lärda i Mellanöstern, Indien och Kina när de läste om samma sak? Hur mycket förstod Leibniz av den kinesiska kulturen?
De texter och begrepp som kodifierade kunskapen måste tolkas och i den processen uppstod missförstånd, översättningsfel och medvetna omtolkningar, vilka i sin tur kom att bana sig egna vägar genom idéhistorien. Det är inte alltid lätt att följa vindlingarna i ett sådant landskap, men Mulsow kartlägger de inblandades förhållande till kunskapsinnehållet utifrån sitt eget stora vetande och med stöd i ett teoribygge under utveckling och med några nyckelbegrepp – ”kontext”, ”triangulering”, ”dubbelhelix” och ”informella leveranskedjor”. De utnyttjas för att greppa sammanhangen runt kunskapsutbytet, de inblandades relationer till varandra, hur okända fenomen förklarades med hjälp av något känt ”tredje”, den faktiska textöverföringens och den idébaserade tolkningens spiralrörelse samt det ibland oväntat informella kunskapsutbytet.
Det är i anslutning till denna teoretiska struktur som titelns Überreichweiten (”överräckvidder”) som paraplybegrepp bäst förklaras. Det är hämtat från radioteknikens värld, där det står för ett fenomen känt som troposfärisk refraktion, dvs. en radiosignal som tack vare tillfälliga väderförhållanden råkar följa jordens rundning, så att den kan tas emot bortom sändarens horisont.
Signalen går alltså längre än avsett, vilket Mulsow gör en poäng av i fråga om begrepps- och kunskapsöverföringen mellan kulturer. Under den undersökta tidsperioden (omkring 1630–1730) visste europeiska intellektuella visserligen ganska mycket om världen – signalerna hade gått fram – men det fanns brister på referensernas område. Man tog emot mängder av uppgifter men man förstod inte hur man skulle tolka dem. Därför blev också hypoteserna diffusa och skeva. I brist på tydliga referenser till kunskapsmassan kunde man inte tygla sina fantasiföreställningar med effektiv vetenskaplig metod och tillräckligt stringenta forskningsfrågor, vilket ofta ledde till orimliga slutsatser.
Men Mulsows syfte är inte att visa hur europeisk vetenskap ofta lurat sig själv, och därmed kommit att inta en omotiverat självgod hållning visavi andra kulturer. I stället försöker han med utgångspunkt i fallstudierna göra något produktivt av ”överräckvidderna” såsom en naturlig sidoeffekt av de riskabla försöken att sträcka sig ut efter främmande kulturer. Därigenom får vi också några av undertitelns idéhistoriska perspektiv serverade. Mulsow presenterar otaliga intressanta exempel, varav ett är de ovan berörda försöken till en tidig religionsvetenskap, vilka krävde en systematisk kartläggning av språken som kom att ge oväntad skjuts åt den moderna språkhistoriska forskningens första steg.
Ett centralt budskap i boken är att idéers rörelser över civilisationsgränser historiskt har varit vanligare än vad vi tror. Men en sådan rörlighet styrs ofta av tillfälligheter och är känslig för störningar som brutna leveranskedjor, missförstånd (som många gånger går de inblandade förbi) och uteblivna kontakter.
Därför är det också ofta på de mest avlägsna omvägarna som forskarna finner de konkreta exempel som fördjupar vår förståelse av gångna tiders förbindelser mellan avlägsna kulturer. Martin Mulsow har silat fram ett antal sådana fall som sammantaget blir en provkarta på hur en väl genomförd globalhistoria kan berika vår förståelse för idéutbytets villkor i gångna tider och fungera som en spegel för våra egna försök till orientering i samtiden.
- Klicka här för att läsa Jan Stolpe om Platons Atlantis och Olof Rudbecks stormaktstankar
- Klicka här för att läsa Nathalie Lantz om Längst inne i elden En sprakande idéhistoria, från Hesekiel till Israels elbolag, The Israel Electric Corporation
- Se och hör Mulsow tala om den turkiska kampdrogen Maslach, som man trodde gjorde soldaterna okänsliga för smärta