Av ÅKE MALM
Luca Ronconi, förnyaren av och visionären i italiensk 1900-talsteater, är död. Han blev 81 år och var ännu fullt verksam vid Piccolo Teatro i Milano. Han drabbades av en lunginflammation för någon vecka sedan och avled i lördags på ett sjukhus i Milano.
Tidningarna idag är ense om Ronconis oskattbara betydelse i den italienska teaterhistorien. Han var den som iscensatte ständiga experiment och tog på sig uppgifter som de flesta betraktade som omöjliga.
Min första kontakt med Ronconis experiment var i Palazzo dello Sport, Pier-Luigi Nervis monumentala sportpalats, byggt till Rom-olympiaden 1960. Där hade Ronconis trupp dragit in 1968 och där upplevde man för första gången en Orlando Furioso som sprängde alla gränser för teaterrummet. Där rörde sig publiken inne bland scenarbetare och rullande scener medan skådespelarna deklamerade Orlandos gräsliga äventyr. En absolut hisnande upplevelse som berusade publiken under den nästan fyra timmar långa föreställningen.
Hans sista uppsättning på Piccolo teatro lär vara lika överväldigande. Lehman Trilogy är en fem timmar lång berättelse om familjen Lehman från dess början till det förnedrande nederlaget. Men inte bara en historik. Där ges också plats för en intensiv debatt om kapitalismens innersta väsen.
Mellan dessa två hållpunkter utvecklas Ronconis historia. Där finns historiska uppsättningar för teatrarna i Turin, Rom och Milano. Men också berömda operaföreställningar som Vilhelm Tell av Rossini på Teatro alla Scala med Riccardo Muti som dirigent och part i målet.
*.*
Sedan snart en vecka är det en förlagsaffär som fyller tidningarna med kommentarer och upprörda känslor. Parterna är: Mondadori, landets största förlag och administrerat med järnhand (sägs det) av Silvio Berlusconis förstfödda, Marina, på den ena sidan och Rizzoli Libri, en del av förlaget Rcs som också äger Corriere della Sera, på den andra.
De namnen betyder att oppositionen skär tvärsigenom förlagsvärlden. La Stampa förklarar att oppositionen mot jätteaffären kom till i förlagshuset Bompiani (som tillhör Rcs). Men La Capria är ett av Mondadoris namn och Paolo Giordano tillhör nu det gamla vänsterförlaget Einaudi – som dock räddades undan en hotande kris genom att bli uppköpt av Mondadori.
Huvudargumentet mot affären är, enligt appellen, att den förlagsjätte som skulle bli resultatet, skulle komma att kontrollera över 40 procent av bokmarknaden. Därigenom skulle den nya koncernen skapa regler och villkor för författarna som svårligen skulle kunna betraktas som förhandlingsbara.
– Den skulle dominera bokhandlarna, så småningom döda de små förlagen och göra vinnarna i litteraturprisen löjligt förutsebara. Vi kan i dagens läge bara hoppas att konkurrensombudsmannen ingriper och stoppar en maktkoncentration som i slutläget skulle påverka hela kulturutvecklingen.
Även kulturministern Dario Franceschini har uttryckt sin oro. Han undrar hur det skulle fungera med en förlagsjätte som kontrollerar nästan hälften av marknaden.
Mondadori är redan en jätte. 2013 omsattes 1,28 miljarder euro. 3.438 anställda såg till att publicera 2.634 böcker. En lång rad förlag ingår i koncernen: Giulio Einaudi, Piemme, Sperling&Kupfer och många andra. Dessutom produceras en lång rad veckotidningar. Rcs – eller Rizzoli som det oftast kallas – har en omsättning på bortåt 900 miljoner euro. Är stora även utomlands med en viktig verksamhet i USA. Och som sagt: Corriere della Sera, som visserligen fallit tillbaka något i upplaga gentemot konkurrenten La Repubblica, men är fortfarande en tidning som riktar sig till en stor medelklass i mellersta och norra Italien.
Ännu är allt alltså inte klart. Rcs styrelse skall sammanträda första veckan i mars och diskutera budet från Mondadori.