Tællelyset – H. C. Andersens talgdank

Av IVO HOLMQVIST

En lokalhistoriker som letade efter annat i Odense Bys (dvs stads) arkiv hittade i oktober en avskrift som nu offentliggjorts, lämpligt nog just på luciadagen. Notisen om nyheten har snabbt spritt sig via den danska nyhetsbyrån Ritzau. Så är det också en präktig sensation, en saga skriven av ynglingen Hans Christian Andersen, förmodligen under hans tid i Slagelse eller Sorö där han satts i skolbänken som en lite överårig elev i sena tonåren.

Texten kan man läsa både på hemsidan för köpenhamnsavisen Berlingske (efterledet Tidende har man rationaliserat bort) och på H. C. Andersen Centrets förträffliga sajt där det allra mesta av hans hand finns att läsa, både alla Eventyr (dvs sagor) och de många dagböckerna. ”Tællelyset” som nu alltså tillfogats corpus är inget litterärt mästerverk, en allegori skriven i en lite tungfotad latiniserad 1700-talsstil, om en talgdank som hyser stora drömmar om att vara en ljusbringare – vit som mamma fåret som släppt till talgen, eldig som pappa järngrytan där det smält – men som svärtas ner av smutsiga händer.

Dock ordnar det sig till slut, som det oftast brukar göra hos H. C. Andersen, sedan talgdanken träffat ett elddon, och så flammar det stolt upp: ”Alt blev lyst og klart rundt omkring”, och när det smälter täcks och försvinner smutsen. Se det var ett riktigt moraliskt eventyr, nåja åtminstone en ansats till ett. Vad lär man sig av det? Att bakom en sträv yta bankar ett gott hjärta? Det intressanta med detta arkivfynd är dels att det nog är det allra första eventyr som H.C. Andersen skrev, dels att det pekar framåt till annat och mera tungviktigt i författarskapet.

En talgdank förekommer i en senare saga, den som heter ”Lysene” och som handlar om de finare stearinljusen och den enklare talgdanken. De förra får lysa upp i kandelabrarna i det rika hemmet när det ska bli fest, och dottern i huset gläder sig åt det och åt sina röda rosetter i håret. Men den fattiga talgdanken hamnar i en korg med potatis och äpplen som man ger till en fattig pojke. Hos honom blir det fest på stekt potatis, och tack vare ljuset kan den ensamma modern sömma och sy natten lång. Strålande och tindrande barnaögon alltså på båda hållen, ”den Ene bestraalet af Vokslys, den Anden af et Tællelys!

Bertall (1820 - 1882) -  La Petite Fille et les allumettes
Bertall (1820 – 1882) – La Petite Fille et les allumettes

Den sagan slutar med konstaterandet ”Ja, det er hele Historien!” Om det alls finns någon sens moral så får man komma med den själv. Inte en fläkt av missnöje med lotters olika fördelning mellan det burgna borgerskapet och de lusfattiga finns med. Ingen pyrande politisk glöd finns heller i den mest kända saga där allt för korta stunder blir ljust och klart runtomkring, ”Den lille Pige med Svovlstikkerne”, skriven långt före säkerhetständstickornas tillkomst, hon som är utdriven i snö och kyla för att försöka sälja sin bunt med stickor. Ingen köper, och så tänder hon först en och sedan fler där hon huttrar i mörkret utanför de välbärgades upplysta fönster.

De flammar till och för henne bort från eländet, och när den sista slocknat har hon hamnat i himlen hos mormor, i en ganska gripande historia som den lika sentimentale Dickens säkert uppskattade fast han blev trött på att ha sin danske kollega som en gäst som inte förstod när han inte längre var önskvärd (Dickens hade äktenskapliga och husliga bekymmer, men det märkte inte H.C. Andersen). Om det besöket har en hel del skrivits, både av Elias Bredsdorff och långt senare av Niklas Rådström i en rolig liten halvt dokumentär roman.

Lika bra som ”Lysene” eller ”Den lille Pige med Svovlstikkerne” är inte ”Tællelyset”, men bra nog för att uppmärksammas, åtminstone av rent arkeologiska skäl. Johan de Mylius som vet mer än någon annan om H.C. Andersens liv och verk kastar ett välkommet ljus (mer vax än talg) över fyndet på HCA-centrets hemsida. Tack vare honom har det gått upp en talgdank för oss andra.

Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon. Prenumerera på vårt nyhetsbrev!