Försvarsministern i Tyskland fick allt svårare att försvara sig. Först fick han lämna tillbaka sin doktorstitel, och nu har han alltså avgått. När han för fem år sedan doktorerade i Bayreuth fick han högsta betyg på sin avhandling ”Verfassung und Verfassungsvertrag”, en lunta på nästan femhundra sidor. Sedan dess har det visat sig att drygt tre fjärdedelar (76,34% enligt en noggrann uträkning, allt kan kollas på nätet) av dem skrivits av andra händer. Efter denna präktiga plagiatskandal har han fått utstå spott och spe som klipp-och-klistra-ministern. Enligt Die Zeit som noga följt affären är han varken anständig eller ärlig, och ironin flödar i det beska omdömet:
Nun ist der Mann erschöpft: ”Ich war immer bereit zu kämpfen, aber ich habe die Grenzen meiner Kräfte erreicht.“ Was für ein Abgang. Den Zuschauer gruselt es. Hat dieser Mann, Karl-Theodor zu Guttenberg, noch immer nicht verstanden?
Jag fick nyheten via BBC som lät en tysk kritiker komma till tals. Hon påstod att 26.000 tyska Ph.D.-kandidater protesterat mot försvarsministerns billiga knep att komma över en doktorsgrad. Det går snabbt att trumma samman massorna i dessa internet-tider, både för politiska protester söder om Medelhavet, och för försvar för akademisk anständighet. När hon som jämförelse nämnde Profumo-affären blev hon genast avbruten av sin brittiske intervjuare som i mycket snabbt sammandrag till yngre lyssnares fromma upplyste vem Profumo var och vad han hade gjort. Den moraliska berättelsen om honom drar jag här, lite mera mångordigt:
Tidningstecknaren Martin Lamm hade en genial illustration på Dagens Nyheters ledarsida sommaren 1963. Den väldiga atlantångaren Britannia har fått stora sprickor i stäven sedan den körts på av en ynklig motorbåt med en kurvig donna vid ratten. Namnet på relingen avslöjar vad det handlar om: Keeler.
I början av juni hade den brittiske försvarsministern John Profumo avgått sedan hans korta affär med Christine Keeler två år tidigare blivit känd. Samtidigt hade denna nittonåriga callgirl haft en annan kund, den ryske militärattachén Ivanov. Underrättelsetjänsten fick nys om säkerhetsrisken, Profumo grillades i underhuset, nekade ihärdigt men erkände sedan. Han avgick, och drog med sig Harold Macmillans konservativa regering i fallet.
Allmänhetens tilltro till politikerna fick sig en knäck, men kvällstidningarna frossade i denna redan passerade sexskandal som hölls vid liv genom åren. Så sent som 1989 spelade Ian McKellen Profumo i filmen “Scandal”. När John Profumo dog för knappt tre år sedan, 91 år gammal, intresserade sig de aktningsfulla runorna i engelsk press mindre för vad som hände när han sett Christine Keeler komma upp naken ur poolen hos Lord Astor, och mer för åren efter hans avgång.
C.S. Lewis (som skrev mycket mer än Narnia) har delat in kärleken i Affection, Friendship, Eros och Charity. Profumos liv blev en perfekt tillämpning: förtrolighet och vänskap tack vare hustrun Valerie Hobson, strålande komedienne mot Alec Guiness i den gamla Ealing-filmen ”Kind Hearts and Coronets” (”Sju hertigar”). Hon stod honom bi också efter 1963.
Eros fick han kanske nog av genom sitt obetänksamma snedsteg som han ångrade varje dag under resten av livet. Men det ovanliga var att han under de sista fyrtio åren helt ägnade sig åt den kärlek som inte söker sitt, just åt caritas-verksamhet. Ett par dagar efter sin avgång knackade Profumo på dörren till Toynbee Hall i Londons East End, en anspråkslös inrättning för att hjälpa hemlösa, utslagna och alkoholister. Han började med att diska, gjorde sig sedan oumbärlig på kontoret, och blev så småningom chef, allt oavlönat (han hade visserligen rejält med pengar i ryggen sedan han sålt familjens försäkringsbolag). John Profumos vars aristokratiska släkt hade invandrat från Sardinien var född med silversked.
Han var skolljus i Harrow och briljant i Oxford, utmärkte sig militärt under kriget, gjorde sedan snabb karriär som konservativ medlem från Stratford-on-Avon (särskilt den kvinnliga delen av valkretsen blev arg för att han tvangs ut i kylan), och förutspåddes bli näste utrikesminister. Premiärminister Harold Wilson som kanske hade dåligt samvete för hur hårt han farit fram 1963 såg till att Profumo tolv år senare fick en Order of the British Empire, för oegennyttiga insatser.
Vilken slutsats kan man dra av John Profumos till nittionio procent moraliska liv? Att Sveriges och världens avsuttna – eller borttvingade – politiker, liksom statliga verksamhetschefer och industriledare med himmelshög pension och astronomisk bonus gärna får följa hans exempel – minus Christine Keeler.
Nu får vi se vad den lysande begåvade men alltför ambitiöse Karl-Theodor zu Guttenberg, med en lättvindig inställning till mitt och ditt åtminstone vad gäller dissertationer, med ett namn som förpliktar (hans far var inblandad i attentatet mot Hitler 1944), och med en blond vacker hustru vid sin sida (åtminstone i offentliga sammanhang, hittills) tänker göra i fortsättningen när hans chef förbundskanslern Angela Merkel tagit sin hand från honom, liksom Wilson gjorde med sin heta Profumo-potatis, för snart femtio år sedan.
– Se ett BBC-klipp om Profumo-affären här: