Bakom den kryptiska titeln “Caligrafía de los sueños” (Drömmarnas kalligrafi) döljer sig en berättelse från det sena fyrtiotalets fattiga Barcelona, besegrat i inbördeskriget och förtryckt av frankistregimen. Det har inte hindrat Juan Marsé att skriva en rolig, känslig och spännande intrig kring den ömsinta massösen Victoria Mir och hennes komplicerade kärleksaffärer.
Huvudperson är dock den femtonårige “Ringo” (född Domingo), son till Victorias väninna Berta och den argsinte anarkisten Pep som brukar svära litet för högt över frankisterna och extraknäckar som smugglare när inkomsterna från råttutrotningen inte räcker till.
Ringo hade tänkt bli konsertpianist, men när berättelsen börjar har han just blivit av med höger pekfinger för att han slarvat med maskinen på en juvelerarfirma där han är lärling.
Medan handen läker och mamma Berta letar efter ett annat jobb åt honom, sitter han i timmar, dagar och veckor på kvarterets hemtrevliga bar och läser böcker.
Läsningen ger näring inte bara åt hans drömmar utan också åt de skrönor som han drar för de jämnåriga kamraterna, när de inte fantiserar kring señora Mirs alltmer desperata kärlek eller hennes dotters alltmer lovande former. Allteftersom intrigen tätnar försvinner både señora Mirs älskare och Ringos pappa. Här ska inte avslöjas vilket litterärt kraftprov som den före detta pianisten slutligen ställs inför.
Sedan Juan Marsé senast gavs ut i svensk översättning (“Sista kvällarna med Teresa” och “Flickan med guldbyxorna”) har han skrivit flera lysande romaner. Han hör till sitt hemlands mest lästa författare, och 2008 fick han den spansktalande världens främsta litterära pris, Premio Cervantes.
Det vore på tiden att svenska läsare fick återknyta bekantskapen.