Sekulär spiritualitet?
Sam Harris – Waking up

Att försöka sammanfatta Sam Harris karriär är att ge sig ut på minerad mark. En sak kan konstateras: någon som har ådragit sig så mycket avsky från så olika håll måste ha gjort något intressant. I en tid då känslor är hårdvaluta i debatten och åsiktslägren mer polariserade än någonsin är Harris en udda fågel, något han också fått betala dyrt för. Att inte riktigt passa in någonstans är en dödssynd i detta identitetspolitikens tidevarv – You’re either with us, or against us. På ett djupt ironiskt vis är det måhända passande att det var just George W Bush som populariserade det citat som bäst tycks beskriva samtidens intellektuella klimat.

Efter att ha hoppat av sin utbildning vid Stanford, och under ett decennium varit på jakt efter andlig upplysning bland yogiar och munkar i Asien, återvände han, tog en examen i filosofi och la senare fram en doktorsavhandling i neurovetenskap vid UCLA. 2004 gav han ut sin första bok The End of Faith. Efter hela 33 veckor på New York Times Best Seller List var Sam Harris plötsligt ett av de stora namnen i den nya religionskritiska rörelse som tog fart efter elfte september. Av dess kritiker fick rörelsen namnet New Atheism (på svenska ibland översatt till nyateism). Efter detta går åsikterna om honom skarpt isär.

Från högerkanten har Harris inte oväntat hamnat i skottgluggen för sin religionskritik och sina liberala åsikter kring droger, sexualitet och andra moraliska frågor. Men den hårdaste och mest personliga kritiken har kommit från vänster. Det är idag omöjligt att googla Sam Harris namn utan att stöta på ord som rasist, fascist och islamofob. Snabbt hittar man också värre anklagelser. Meningsmotståndare från vänstern har bl.a. anklagat honom för att förespråka tortyr och uppmana till kärnvapenanvändning i Mellanöstern. Kanske är det inte så märkligt att Harris mötts av sådan avsky just från vänstern. Harris placerar sig nämligen själv på denna del av det politiska spektrumet, samtidigt som han anklagar vänstern för att ha svikit de ideal som man säger sig stå för.

Klicka på omslaget för att komma till en bokhandel

Klicka på omslaget för att komma till en bokhandel

Sin intellektuella gärning beskriver Harris som en där hans böcker följer i en logisk ordning. Efter att ha lagt fram sin religionskritik i de tidiga böckerna diskuterar han i de följande hur man ändå kan behålla det många är rädda för att förlora utan religion. I The Moral Landscape från 2010 (Svensk översättning 2011, Moralens Landskap) argumenterar han för hur vi kan grunda vår moral i vetenskap och filosofi, istället för i religionens dogmer. Efter några kortare böcker kom 2014 hans nästa bok i denna följd, Waking Up: A Guide to Spirituality Without Religion. Här tar han sig an en fråga som hans meningsfränder till största del ignorerat eller rentav aktivt motarbetat, spritualitet. Bland andra nyateister har denna ofta bemötts med nedlåtande fnysningar. Som något som inte behöver, eller bör, tas på allvar. Harris är, som så ofta, av en annan åsikt.

Utgångspunkten för hans argument är att det faktiskt finns en uppsättning dyrbara medvetandetillstånd som är tillgängliga för oss, bl.a. med hjälp av meditation (men också på andra sätt, t.ex. genom psykedeliska droger eller stora livshändelser m.m.). Dessa upplevelser har genom årtusendena iklätts religiösa tolkningar. Religionerna har på detta vis kapat denna sfär av upplevelser, och gjort det omöjligt att tala om dem annat än i religiösa termer. De har därför kommit att förknippas så starkt med religion att två felslut gjorts: en grupp är rädda för att förlora dessa upplevelser, som ofta varit de viktigaste i deras liv, om religionen går förlorad. Den andra gruppen har, på grund av sin avoghet mot religion och mysticism, helt avfärdat upplevelsernas äkthet och innebörd.

Den första positionen är sårbar av uppenbara skäl. Som Harris sammanfattar det:

"Nothing that a Christian, a Muslim and a Hindu can experience – self-transcending love, ecstasy, bliss, inner light – constitutes evidence in support of their traditional belifs, because their beliefs are logically incompatible with one another. A deeper principle must be at work. "

Den senare positionen väljer däremot att avfärda hela projektet, men lämnar därmed ett stort vakuum. Alla som har sett massorna i Mecka under Hajj, vallfarterna till Ganges eller ritualerna under en katolsk mässa, måste slås av kraften i vår spirituella törst. Det är omöjligt att förneka den mening dessa riter fyller för miljarder människor på vår jord. Som icke-troende är det ofta svårt att förstå den, men just det blottar också ett tomrum efter något som gått förlorat. Det är detta tomrum Harris försöker fylla genom sin bok.

Leonardo da Vinci

Leonardo da Vinci

Den gemensamma nämnaren i all spiritualitet, menar Harris, är insikten om jagets illusion. Att skära igenom denna illusion är nyckeln till frihet. Möjligheten att, om än kortvarigt, hoppa ur det hamsterhjul vi annars snurrar runt i och där vi söker upprepa våra glädjeämnen och undvika det som ger oss obehag. Han går till och med så långt som att definiera spiritualitet som just detta, to repeatedly cut through the illusion of the self. Genom att koncentrera uppmärksamheten på medvetandet här och nu, kärnan i det som idag kallas mindfulness, kan denna insikt bekräftas subjektivt. Tankar och känslor uppstår och försvinner, utan vår kontroll, utan någon central aktör som skulle kunna fungera som ett jag. Det finns inget spöke i maskinen, bara tankar och känslor som kommer och går i ett diffust fält av medvetande.

Inte heller i en växande naturvetenskaplig förståelse av hjärnan tycks jaget få plats. Våra mentala fenomen är utspridda över hela hjärnbarken i en mängd simultana processer, ingenstans står en cartesiansk homunculus att finna. Briljanta experiment visar också att medvetandet beter sig på ett ytterst kontraintuitivt vis när det studeras i detalj. Harris fördjupar sig främst i Roger Sperrys Nobelprisbelönade experimentserie med patienter som genomgått kommisurotomi, dvs fått kopplingarna mellan hjärnhalvorna avskurna i ett försök att stävja livshotande epilepsianfall. Genom sinnrika experiment kunde Sperry visa att dessa personer efter operationen tycks ha två oberoende medvetanden i samma kropp. Medvetandet hade alltså delats med en kniv. Dessa och en mängd andra lika häpnadsväckande fynd ställer också jagets existens i tvivelaktigt ljus.

Spiritualitet handlar dock om mer än att inse detta intellektuellt. Det måste upplevas subjektivt. Först då kommer känslan av befrielse. Vägarna till denna upplevelse är många. Det enklaste sättet är genom psykedeliska droger, men det är varken varaktigt eller säkert. Det är här framförallt Buddhistiska meditationstekniker kommer in i bilden. Genom långvarig träning kan man lära sig att finna denna jaglöshet. Och dit kan man nå utan religiösa trosföreställningar. Det enda som krävs är att man är beredd att studera sitt eget medvetande genom koncentrerad introspektion.

Oavsett om man köper Harris syn på meditationen och spiritualitetens mål, kan man motivera projektet på andra grunder. Det finns idag en stor mängd litteratur som visar på de hälsofrämjande effekterna av mindfulness. Inget behöver accepteras utan faktisk anledning, vare sig mirakel eller kosmetiska doktriner. Spiritualitet kan man närma sig, om man skall tro Harris, genom att rent empiriskt studera det egna medvetandet.

Leonardo da Vinci - studie av den mänskliga hjärnan

Leonardo da Vinci – studie av den mänskliga hjärnan

Bokens centrala tes är alltså att spirituella upplevelser är nödvändiga för ett rikt liv, och att de är tillgängliga utan att man behöver acceptera något som skulle kunna anses vara ovetenskapligt. Boken är därmed lika mycket riktad mot dem som anser att spiritualitet inte har någon plats i ett modernt samhälle, som mot dem som anser att den är ofrånkomligt förknippad med religion eller New Age-filosofi. I bokens inledning när denna dikotomi målas upp beskriver Harris situationen som han ser den: In the end, we are left to choose between pseudo-spirituality and pseudo-science.

Harris intar en position mellan dessa skyttegravar och löper därmed åter en risk att bli beskjuten från båda håll. I just detta ligger argumentets styrka och betydelse, men också bokens svaghet. Även om den är skriven på skarp engelska och presenterar klara argument, blir helhetsintrycket spretigt. Argument hämtas från neurovetenskap, medvetandefilosofi och meditationstraditioner. De riktas ömsom mot den ena sidan och ömsom mot den andra. Harris vet att han försöker muta in ny mark, och att den kommer att attackeras från flera håll. Ibland märks det för tydligt, och boken får en alltför ursäktande ton.

Men trots allt är Harris position intressant, och stärks av hans bakgrund som både disputerad hjärnforskare och långvarig meditationsstudent. Ja, bara det att en av världens mest framträdande ateister skriver en bok om spiritualitet, baserad på österländska religiösa traditioner, torde vara intressant i sig.

Så, hur togs boken emot? En av de första anhalterna på bokturnén var Bill Mahers TV-program Real Time. Under intervjun med Sam Harris avbryts han av den kokande filmstjärnan Ben Affleck, också inbjuden gäst, med anklagelser om rasism och trångsynthet (se videon här nedan). Att under bästa sändningstid bli attackerad av självaste Batman ger naturligtvis rubriker och resten av bokturnén drunknade i svallvågorna efter denna incident. En diskussion om spiritualitetens plats i ett modernt samhälle byttes mot pajkastning och sensationalism. I debattartiklar och TV-soffor diskuterade man vem av de två som gått segrande ur konfrontationen. Skyttegravarna grävdes djupare, och möjligheten till konstruktiv debatt försvårades ytterligare.

Att boken Harris var där för att diskutera handlade om spiritualitet i en modern värld fylld av ytliga glädjeämnen, glömdes bort. Ironin tycks ha undgått de flesta. Man behöver inte hålla med Harris fullt ut, eller för den delen i någonting, för att se det sorgliga i detta.

________

  • Innan denna text hann publiceras kom Harris bok ut på svenska med titeln Upplyst meditation

  • Klicka här för att läsa Ola Sigurdson från ett annat håll, om boken God is no Thing

  • Klicka här för att läsa Anton Jansson om historikern Peter Harrissons bok The territories of Science and religion

  • Sam Harris om boken
  • Från Real Time med bl.a. Harris och Ben Affleck

  • Niklas Andersson

    Niklas Andersson

    Läkare i psykiatri och fil.kand., teoretisk filosofi. Intresserad av medvetandet ur ett tvärvetenskapligt perspektiv.

    Mer att läsa på annat håll

    Sök på hundratals utvalda svenska och utländska kultursidor efter ännu mer att läsa. Skriv in sökordet i fältet nedan och klicka på Sök

    1 kommentar

    1. Tja, andlighet hette det på min tid. Spiritualitet ägnade sig folk åt efter förmåga under sällskapligt umgänge. Ingetdera tycks ranka särrskilt högt i Facebook och Twitter. Vad ”spirituality” och ”mindfulness” är på engelska söker nya innebörder med varje ny storsäljare. Harris kommer inte precis med några nyheter att döma av recensionen i Dixikon.

      Bill Maher är kvick och ofta klok när det gäller politik men inte särskilt förstående i fråga om andras själsliv. So what? ”Existerar Gud?” ”Det beror på vad man menar med existera”, svarade en svensk ärkebiskop för inte så länge sedan. ”Tro är inget man diskuterar”, sade min katolska faster Eva när jag försökte provocera henne. Hon gillade Johannes XXIII, och det gjorde jag med, men båda gjorde det för hans förstånd i kyrkliga ting. De är sällan särskilt andliga.

      En sak till för ordningens skull: Just detta förmenta visdomsord hade George W Bush knyckt från Fidel Castro, som hade knyckt det från någon annan, och så vidare ad infinitum.

    Kommentera: