Kan man vara religiöst troende samtidigt som man är ateist? Frågan kan verka paradoxal vid första anblicken. För många ateister är nämligen själva definitionen av ateism att man är icke-religiös. En möjlig tolkning är att flera som kallar sig för ateister är engagerade i sin tro på ett sätt som liknar dem som säger sig tro på en gudomlig verklighet. Tänk bara på det frenetiska engagemang som kännetecknar Richard Dawkins och övriga ”nya ateisters” religionskritiska verksamhet. På flera sätt påminner detta engagemang om många kristna missionärers strävan genom historien att frälsa mänskligheten från ondo och sprida kristendomens budskap. Här är dock uttrycket ”religiös” närmast använt i en överförd bemärkelse.
Den amerikanske rättsfilosofen Ronald Dworkin (1931-2013), som avled för drygt ett år sedan, försökte också formulera en livs- och världsåskådning i samma anda som Einstein i det som kom att bli Dworkins sista bok – den postumt utgivna Religion Without God. Dworkin som var född i USA arbetade som professor i rättsfilosofi vid en rad välrenommerade universitet som Yale, Oxford och New York University. Innan Dworkin på allvar inledde sin universitetskarriär var han verksam som jurist på den kända advokatbyrån Sullivan & Cromwell i New York. Denna yrkeserfarenhet visade sig senare vara klart värdefull för Dworkin som akademisk forskare och lärare. Han strävade alltid efter att illustrera sina teoretiska resonemang med konkreta spännande rättsfall, något som jag fick erfara under hans seminarier under min studietid i Oxford.
Dworkin tillhörde en generation av filosofer som på olika sätt försökte göra upp med rättspositivismen och värdenihilismen inom rättsvetenskapen. Istället förordade han en teori om objektiva värden och argumenterade för en så kallad moraliskt präglad läsning av den amerikanska konstitutionen. Han menade att många juristers och etikers argumentationer bäst kan förklaras utifrån föreställningar om att det finns objektivt rätta svar på juridiska och moraliska problem. Dworkin ställde sig också kallsinnig inför utilitarismen och annan konsekvensetik eftersom sådana teoretiska perspektiv negligerar betydelsen av mänskliga rättigheter. Hans författarskap spann över en rad olika områden som civil olydnad, positiv särbehandling, abort, dödshjälp och jämlikhet.
De sista åren av sitt liv fokuserade dock Dworkin sitt intresse på helt andra problemområden nämligen religion och livsåskådning, kanske mycket på grund av den svåra cancer som Dworkin hade i slutet av sitt liv. Det är inte något ovanligt fenomen att filosofer och författare som i början av sin karriär varit religiöst svala successivt har utvecklat ett starkare religionsintresse ju närmare de har kommit livets ”slutskede”. Att världspolitiken alltmer har kommit att präglas av konflikter med religiösa förtecken har även varit en bidragande orsak till ett stegrat intresse kring religion och politik hos flera kända filosofer såsom Jürgen Habermas och Dworkin.
Vilka är då huvudpunkterna i Dworkins religiösa ateism? Enligt Dworkin är tron på en personlig gud – som i judendomen, kristendomen och islam – bara en möjlig uttrycksform av ett mer grundläggande förhållningssätt till tillvaron som Dworkin vill kalla för religiöst. Han utgår ifrån att tillvaron i dess helhet är präglad av objektiva värden och att det finns mer eller mindre rätta sätt för människan att leva sitt liv på. En person som lever väl och engagerar sig i sin familj och sitt sociala nätverk gör sitt liv till ett slags konstverk som är värt att beundra. Världen har också, enligt Dworkin, en beundransvärd ordning och skönhet, vilket inte bara kan förklaras utifrån människors subjektiva reaktioner. När Dworkin hävdar att ”religionen är djupare än Gud” utgår han från ett klassiskt filosofiskt problem med ursprung i Platons dialog ”Eutyfron”. Problemet lyder – är det som är moraliskt gott förordat av Gud därför att det är moraliskt gott eller är det moraliskt gott därför att det är förordat av Gud. Dworkin propagerar för det förstnämnda alternativet eftersom det andra inte utesluter att Gud i princip skulle kunna förorda grymma handlingar som vi i sådana fall måste kalla för goda. Alla våra utsagor om Guds eventuella godhet förutsätter således föreställningar om objektivt värdefulla förhållanden vilka är oberoende av Guds önskningar. I denna mening är alltså ”religionen” djupare än Gud, enligt Dworkin.
Det är en mycket läsvärd och känslomässigt laddad skrift som Dworkin skrev under de sista åren av sitt liv. Det är som om Dworkin uppbådar all sin intellektuella kraft och kreativitet för att formulera ett svar på livets eviga existentiella problem – livets och dödens mening. Varje rad i boken andas också att det är mycket bråttom. Dworkins karakteristik av religion har den fördelen att rätten till religionsfrihet får en ganska så vid och icke-exkluderande räckvidd eftersom religion inte bara innebär en tro på ett gudomligt väsen.
Samtidigt verkar det religiösa förhållningssättet hos Dworkin innebära att människan träder in i en ”åskådarroll” där hon förstummas av världsalltets stora skönhet och ogripbarhet. För många religiösa människor består snarare det religiösa i att människan ständigt och jämt interagerar med en religiös verklighet som också levererar uppfordrande, stödjande och uppmuntrande tilltal. Religion blir här således något mycket mer än etik och estetik. I Dworkins världsbild reduceras emellertid ”det religiösa” till ”det etiska” som i sin tur tycks bli reducerat till ”det estetiska”. En reduktion som lämnar kvar intrycket av att något väsentligt gått förlorat.
– Dworkin i ett videoklipp om Equality