8 mars – Felicità e abbracci a tutte le donne!
Igår, den 8 mars, var det inte Concita De Gregorio, chefredaktör för l’Unità, som skrev tidningens ledare. Det hade annars passat bra att på kvinnodagen kunna citera hennes alltid tänkvärda ord.
Istället var det Giovanni Maria Bellu som skrev:
Låt oss söka guldkornen i denna tragiska historia.Till exempel vad som står klart efter den. Om någon tidigare någonsin hoppats att Silvio Berlusconi och hans affärs- och politiska klan skulle kunna ingå som part i en normal demokratisk utveckling, så har det hoppet nu för alltid grusats.
Berlusconi och hans parti hade kunnat säga: ”De våra gjorde ett stort fel, slarvade till det, och därför ber vi om ursäkt och hoppas på överseende med detta.” Eftersom ingen kan känna någon glädje över att vinna utan en lämplig motståndare, är det heller inte omöjligt att man hade kunnat finna en lösning som alla kunnat godta. Men de valde hotelser, arrogans, bluff och skoj.
På sitt sätt har de nu visat vilka och hur de är.
Vad han syftar på är förstås vallistebråket, och det vore synd påstå att det ämnet är uttömt.
Lazios regionalstyre har beslutat att överlämna det slutgiltiga dekretet till Författningsdomstolen. Enligt många är möjligheterna stora att det – i sinom tid – förklaras ogiltigt. Lagboken är klar: dekret är inte tillåtna när det handlar om vallagar.
PD försöker nu hålla en kurs mellan två skär. Å ena sidan kan man inte ignorera den ökande politiska opinionen mot Berlusconiregeringens uppseendeväckande problemlösningar – om man får säga så. Å andra sidan måste man hålla gränsen mot Antonio Di Pietro och hans Italia dei Valori (IdV) mycket klar.
Den före detta Milanoåklagaren och som sådan en av huvudpersonerna i Tangentopoli i början av 90-talet, anklagar nu dagligen president Napolitano för att ha överskridit sina befogenheter. Att tala om impeachment är för mycket även för den yttersta vänstern.
Det här ger Berlusconisidan ett utsökt tillfälle att påstå att oppositionen går i Di Pietros ledband. PD:s ledare Pierluigi Bersani försöker förbereda en massivt stor och nationell demonstration till 13 mars, tillsammans med IdV här i Rom – men utan att därmed stödja Di Pietros mer extrema krav.
Under tiden kan man läsa den noggranna redogörelse Corriere della Sera gör av det första mötet mellan Berlusconi och Napolitano i Quirinalpalatset i torsdags kväll (Napolitano själv uppgav ”att mötet var spänt”), då Berlusconi ville ha igenom sitt första förslag till dekret.
Hur spänt det i själva verket var, förstår man av Corrieres berättelse.
Berlusconi försökte inte ens dölja sin irritation över de regler som finns och över den nödvändiga balans mellan olika institutioner, som är en del av en normal demokrati. Han ingrep också med ”brutalitet” gentemot statschefen och försökte tvinga denne, i en ”avgörande och uppfordrande ton” att skriva under ett dekret, som klart stred mot konstitutionen, så att vallistorna än en gång kunde lämnas in. Berlusconi hävdade att det var regeringens sak att godkänna det i sak och att Quirinalens (= statschefen Napolitanos) underskrift bara var av formell betydelse.
Som om statschefen, som skulle underteckna dekretet, endast vore en enkel tjänsteman.
Men i det läget höjde presidenten rösten, skriver Corriere. ”Om ni verkligen är övertygade om detta – gör då så och jag kommer omedelbart att vända mig till Författningsdomstolen – och så får vi se vem som har rätt.”
Berlusconis försökte, skriver Corriere, hela tiden hävda att han själv är den högsta myndigheten, han som valts direkt av folket, vilket skulle ställa honom över alla andra institutioner, inklusive statschefen.
Resten är historia. Inrikesministern Roberto Maroni från Lega Nord och försvarsministern Ignazio La Russa från tidigare AN, och den allestädes närvarande Gianni Letta, fann för gott att dra sig tillbaka från Quirinalen och Napolitano till Palazzo Chigi för att skriva nya versioner av dekretet, versioner som sedermera också undertecknades av Napolitano.
Åke Malm
‣ Klicka här för att höra en intervju med den välkände italienska författaren Antonio Tabucchi, som är mycket kritisk mot presidenten (”Un’altra legge vergogna. Ritengo responsabile in prima persona Giorgio Napolitano”) och som anser ”Napolitano vara en garanti för Berlusconi och inte för konstitutionen”.
‣ Marco Travaglia tar upp dekretet i sin videoblogg Passaparola (textat på italienska):