Rom, måndag 6 april. Jordbävning

Det börjar kl 3.32, själv tittar jag på klockan en minut senare. Då skakar sängen och taklampan pendlar fram och tillbaka i stora svingar. Nu är det dags igen för en jordbävning.

Man ligger en stund och söker efter hustruns hand.
– Jordbävning, känner du vad det skakar. Vad gör vi nu då?
– Som vanligt – vi ligger kvar.
Så ligger vi kvar och somnar om så småningom.

Det är ju inte ovanligt med jordstötar i det här landet. Jag kan räkna till ett tiotal jordbävningar under mina snart 46 år i Rom. Klockan sju är vi på fötter och får rapporterna från l’Aquila. Minst 7 döda och hundratals sårade. Tusentals byggnader har skadats. Det är siffror som sedan stiger hela morgonen, just nu över 50 döda men tusentals sårade och tiotusentals byggnader som antingen störtat samman eller som behöver stora insatser för att bli beboeliga igen. Men så har det alltid varit – det kommer en jordstöt, de gamla husen försvinner i ett moln av damm men några år senare är allt uppbyggt igen och nya generationer tar över. Det finns något fatalistiskt hos dessa människor.

Medan jag sitter i en kö i en sjukhuskorridor säger en kvinna bredvid: – Vi blev jätteskraja och började klä på barnen för att rusa ner på gatan. Men sedan var ju allt över på någon minut och då återvände vi till sängarna.

Under en radiointervju får jag frågan: varför rasar fortfarande husen i Italien om jordbävningar är så vanliga? Och det är ju en bra fråga. Svaret är inte lika enkelt. Men i all korthet kan man säga att i det här området är många byggnader från medeltiden. Många har reparerats från tidigare jordbävningar och försetts med nya strukturer. Men andra ser ut som de gjort de senaste 300 åren.

I Italien finns noggranna beskrivningar av alla jordbävningsområden. Rom ligger till exempel utanför de mesta heta områdena. För de seismiskt aktiva zonerna finns noggranna regler och krav för hur nya byggnader skall uppföras. Men som alla vet: det är inte säkert att alla regler alltid följs till minsta detalj. Sedan gäller det jordbävningar. Ingenjörer, geologer och arkitekter jag lyssnat på under dessa år ger en mycket mera komplicerad bild än det intryck själva ordet jordbävning kan ge. Det finns vertikala och horisontella jordbävningar. Det finns stötar och vågliknande (sussultorio o ondulatorio). Den tuffaste och modernaste byggnad kan blåsa ihop som ett korthus om jordbävningen är en blandning av alla dessa.

Men man ser nu att många av de drabbade byggnaderna ofta saknade struktur i armerad betong. Det är gamla murade byggnader som rasar samman i en väldig hög av murbruk. Och elände. Nu ser jag ännu en gång hundratals chockade människor som plötsligt på 30 sekunder förlorat allt de ägde. Sårade som grävs fram ur väldiga bråten av murbruk och husgeråd. Tysta bylten som bärs bort i en gammal filt.

Då undrar man när Italien skall lära av alla dessa tragedier. Som en geolog uttryckte saken idag:
– Vi geologer larmar, förklarar och planerar för hur våra bergsbyar skall jordbävningssäkras. Men politikerna lyssnar bara de första dagarna efter en ny katastrof. Sedan skjuts problemen åt sidan och de begränsade resurserna används till så mycket annat än att säkra folks hem.

En uppretad radiolyssnare:
– Bygga om våra hus så att vi överlever jordbävningar – det har vi inte råd med. Men bygga en bro över Messinasundet som är en av världens mest seismiska områden – det skall vi göra. För då får regeringschefen möjlighet att göra ännu ett reklaminslag om sig själv.

Åke Malm

Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att skicka in din prenumeration ovan går du med på att denna webbplats lagrar din mailadress i syfte att kunna skicka kommande nyhetsbrev till dig. Dixikon använder Rule för att sköta utskicken (läs här om deras Privacy Policy).