Rom den 28 mars

Har du hört talas om Agadez eller Imouraren? Om svaret blir nej – då är det troligt att du inte läst Fabrizio Gatti, en av mina italienska favoritjournalister. Det var han som skrev Bilal (Rizzoli 2007). Underrubriken till boken var: Min resa som infiltrerad i den nya slavmarknaden.

Fabrizio Gatti hade rest från Niger genom öknarna till Libyska gränsen för att följa de tiotusenden som lämnar allt för en drömd framtid i Europa. Ett av de bästa reportage jag läst om invandrarströmmen från Afrika. Dessa desperata som satsar allt på att så småningom få simma iland på den lilla turistön Lampedusa, söder om Sicilien.

Fabrizio Gattis specialitet är att göra wallraffare, att leva med och som dem han senare berättar om i sina reportage. Är det någon som borde få något internationellt pris för grävande journalistik – då är det han. I senaste numret av veckotidningen l’Espresso har han gjort om Bilals resa. Men den här gången för att reda ut bakgrunden till den överraskande uppgörelsen mellan Italiens regeringschef, Silvio Berlusconi, och hans franske kollega, Nicolas Sarkozy. Med en enkel gest undanröjdes Italiens 20-åriga historia som icke-kärnkraftsnation. Nu skall Italien bygga minst fyra kärnkraftverk med fransk teknologi.

Och varifrån skall man hämta uranet? Det är där Imouraren kommer in. En av världens största uranfyndigheter som Niger sålt ut till franska statens, och världens tredje största, företag i kärnenergibranschen. Areva beskriver själv på sin hemsida att företagets chef, Anne Lauvergeon, av Wikipedia betecknas som Frankrikes mäktigaste kvinna, den tredje mäktigaste i Europa och den nionde i världen. I Imouraren skall världens näst största uranfyndighet brytas, 5000 ton uran i 35 år efter investeringar i storlekstordningen 1,2 miljarder euro. Vid ett möte i Niamey i augusti 2007 hade Areva lovat höja priset för det uran som säljs till Frankrike från 41 till 60 euro per kg.

Anne Lauvergeon

Anne Lauvergeon

Tuareger Niger Wikicommons

Enligt Fabrizio Gatti har Frankrike i åratal finansierat tuaregernas gerillaverksamhet mot transporterna längs rutten mot Libyen men i november förra året ingicks ett fredsavtal mellan tuaregerna, de libyska transportfirmorna som ägnar sig åt flyktingtrafiken, Niger och Nigeria om att öppna flyktingtrafiken som arme’n blockerat från 2005.

Detta är bara några glimtar ur detta dramatiska reportage. Det handlar om tiotusentals förhoppningsfulla som lämnar sina hem i hopp om ett bättre liv. Gatti hävdar att 12 proc av dem som försöker komma till Europa, dör av olika anledningar längs vägen. Men också om en konflikt som man sannerligen inte hör många ord om i europeiska tidningar.

L’Espresso har också lagt ut en video som Gatti lyckats filma längs vägen trots totalförbud för journalister i Agadez.

________________

Fotnot

Också Margareta Zetterström skriver om Bilal i sin blogg här. Hon har också skrivit om boken i en understreckare i Svenska Dagbladet den 11 december 2008.

Boken Bilal kostar 239 kr och du kan beställa den hos Dixikon här.

Om kampen om Nigers uran kan man läsa i t.ex. Le Monde Diplomatique

Kommentera: