Den franske filosofen Roger-Pol Droit har gjort det till en egen specialitet att popularisera ämnet filosofi. I listan av de böcker han gett ut figurerar titlar som ”Att leva med Sokrates, Epikuros och alla de andra” eller ”Etik förklarad för alla”. I sitt senaste verk griper han över hela 1900-talet. Han presenterar ett tjugotal filosofer som trätt fram under detta märkliga århundrade, som mer än något annat i mänsklighetens historia härjats av krig och massakrer, vilka grusat idéer från upplysningstiden om att vetenskap och förnuft skulle göra människan till en alltmer fredlig och civiliserad varelse.
Filosofin kom att söka nya vägar. I början av förra århundradet växte en vetenskapligt och matematiskt förankrad riktning fram, den analytiska filosofin, framför allt i den anglosaxiska världen. Den lägger huvudsakligen tonvikten på logisk begreppsanalys, ofta med tillämpning på språket. Droit presenterar några av dess företrädare som Bertrand Russel och Ludvig Wittgenstein. Huvuddelen av sitt verk ägnar han dock åt den kontinentala humanfilosofin, som sätter människan i centrum. Jag kan här bara ge några exempel.
En fransk filosof som 1928 fick Nobelpriset i litteratur var Henri Bergson. I mer än tjugo år undervisade han vid det prestigefyllda Collège de France, vars aula förvandlades till en societetssalong.
Enligt honom vistas människan samtidigt i två världar, dels den yttre, där vårt vardagsliv förlöper och om vilken vi har kunskap via intellektet, dels vår inre, individuella verklighet, där allt uppfattas av intuitionen och som har en egen intensitet och en egen tidsuppfattning. Bergson var uppburen och hyllad för sin framställningskonst men han bildade aldrig någon skola.
Den som däremot gav upphov till en tankeriktning som fortfarande är aktuell var Edmund Husserl. Hans lära, fenomenologin, är främst en metodlära. Det han studerar är hur vi med våra sinnen kan nå fram till en heltäckande bild av de fenomen som omger oss. De slutsatser han drog om hur vårt medvetande fungerar blev senare utgångspunkten för Sartres existentialism med dess budskap om människans frihet.
Droit berättar även om konflikterna mellan Husserl och Heidegger i nazismens tidevarv. Husserls sista bidrag till den filosofiska debatten blev det föredrag han höll i Wien 1935. Det var ett brandtal mot den irrationalism han såg göra sig alltmer gällande i Europa.
En filosof som mer än många andra lystrade till Husserls upprop mot barbariet var den litauiskfödde filosofen Emmanuel Levinas, som hade sett hela sin familj utplånas av nazisterna. För att skapa motbilder till allt fruktansvärt som hänt blev han etikens främste förespråkare. Hans tes är att vi måste finnas till för varje medmänniska. Redan genom sin existens riktar denne ett krav till oss, ett krav som handlar om ansvar. Om den Andre är en lidande, utsatt varelse, går dennes behov till och med före mina egna.
Droit har inga anspråk på att presentera ny kunskap i sin bok. Han har dock något att tillföra alla som inte redan är väl insatta i det senaste seklets filosofiska tankegångar.
– Se en intervju med Roger-Pol Droit i samband med utgivningen av en tidigare bok, L’éthique expliquée à tout le monde
– Se en intervju med Levinas (holländska/franska)