Rodrigo Rey Rosa, född i Guatemala 1958, men under många år bosatt på annat håll, i New York och i Tanger i Marocko, återvände till Guatemala på nittiotalet, då det mer än trettioåriga krig, som plågat landet sedan 1960, till sist kunde avslutas med ett fredsavtal.
Han räknas som en av de främsta spanskspråkiga nutida författarna, av Bolaño till och med prisad som den främste berättaren, ”el mejor cuentista”, i sin generation.
Samtidigt som man i TV kunnat se den Honduranske presidenten avsatt och en advokat i Guatemala i en video anklaga presidenten där för sin kommande död, har Rey Rosa kommit ut med en ny bok, som tar sin utgångspunkt i liknande händelser under det långa kriget i Guatemala.
I samband med att ett ammunitionsförråd sprängs i luften upptäcks bakom lyckta dörrar ett polisarkiv från den tiden. Berättaren i boken – en genremässig blandning av fiktion, dokumentär, självbiografi, dagbok, historia, anteckningar, protokoll – får tillstånd att gå igenom Arkivet, fängslas av de öden, som framträder, börjar sitt arbete, men får en dag utan att någon anledning ges, inte längre fortsatt tillträde dit.
På ett sätt som påminner om Horacio Castellanos Moyas roman Insensatez får berättaren också här genom sitt arbete med Arkivet insyn i de obeskrivliga förhållanden som rådde under år av fasa, våld, statskupper och folkmord och som den ”fred” man slöt skulle sätta stopp för men, som inte minst dagens händelser visar, ändå inte bara upphör.