Rapport från Italien

bronzi_di_riace_160

Bronzi di Riace

Av ÅKE MALM

Uppställningen  var storståtlig – en show iscensatt av mediamogulens främsta arkitekter, inspicienter och skapande sekreterarkår.

För första gången sammanträdde den italienska regeringskonseljen i Reggio Calabria långt ned i den italienska stövelns tå. Ett storståtligt program för bekämpande av den organiserade brottsligheten presenterades. Berlusconi tillsammans med inrikes- och justitieministrarna framträdde framför en jättelik målad esplanad med perspektiv ut mot ett soligt och blått hav. Flankerande stod två jättekopior av ”I bronzi di Riace”, de två utsökta, 2 meter höga, grekiska bronsstatyer som i början av 70-talet hittades utanför Kalabriens kust.

I sanning en iscensättning värdig Mediasets resurser – dock litet väl kitschigt för att handla om ett regeringssammanträde.

Första gången jag såg Riacestatyerna på nära håll var strax efter att de restaurerats och den gamle socialisten, och dåvarande statschefen Sandro Pertini, visade upp dem i Quirinalpalatset under någon vecka, innan de överfördes till sina rättmätiga ägare i Reggios nationalmuseum.

Men först litet statistik, framförd av inrikesministern Roberto Maroni, sufflerad och kommenterad av regeringschefen Silvio Berlusconi själv.

–          Ingen tidigare regering har vidtagit så omfattande åtgärder i kampen mot maffiorna. Nu skall det bli ännu lättare att beslagta maffiabossarnas egendom, konstaterade Maroni.

Hans statistik – som ännu ingen ifrågasatt – ser ut så här (procentsiffrorna är en jämförelse med närmast föregående regering):

Polisingripanden mot maffiamedlemmar

427

+ 34 %

Gripanden/arresteringar

4,236

+ 26 %

Gripna rymlingar/efterspanade (”latitanti”)

310

+85 %

Beslagtagen egendom – 12.111 föremål i miljarder euro

6,9

+ 89 %

Konfiskerad egendom – 3.122 föremål i miljarder euro

1,9

+ 345 %

Polistillslag mot olika maffior

427

+ 34 %

varav mot Cosa Nostra

93

varav mot ’Ndrangheta

102

varav mot Camorra

165

varav mot kriminaliteten i Puglia

67

Arresterade

4.236

+ 26 %

varav Cosa Nostra

1.084

varav ’Ndrangheta

899

varav Camorra

1.605

varav kriminella i Puglia

648

Gripna rymlingar/efterspanade (”latitanti”)

310

+85%

varav från listan över de 30 farligaste

21

+ 133 %

varav från listan över de 100 farligaste

41

+141 %

Andra farliga rymlingar

241

+75%

Antalet upplösta kommunförvaltningar efter maffiainfiltration *)

14

*) I Italien kan en consiglio communale upplösas om den kan visas ha stått i förbindelse med maffian

Onekligen en bedövande statistik. Avsikten är naturligtvis att visa att i jämförelse med vänsterregeringar, som alltid pratat om maffian, är det Berlusconis regering som gjort de verkligt stora konkreta ingreppen.

Men är det verkligen så? Vad som inte sägs på den blomsterklädda estraden är att många av de lagar och förordningar som faller under ”kampen mot maffian” krävde år av diskussioner i parlamentet innan de kunde godkännas. Att Maroni idag kan peka på storartade resultat beror t ex på de trevanden och begynnande förhandlingar med överste Khedafi och Libyen som Romano Prodi inledde på sin tid.

De nya lagar som nu aviseras innebär t ex att ett särskilt verk inrättas i Reggio Calabria för att administrera de väldiga tillgångar som nu i allt snabbare takt konfiskeras från maffian. Avsikten är att de så snabbt som möjligt skall göras tillgängliga för medborgarna. Mycket skall säljas på auktioner – även om Berlusconi erkände att risken är att maffiabossarna köper tilbaks dem.

–          Det gör inget – då kan vi konfiskera dem en gång till, hävdade han.

En av ´ndranghetans bossar grips

En av ´ndranghetans bossar grips

En annan nyhet är att nu även ’ndranghetan är upptagen i listan över maffialiknande organisationer. Märkligt nog var det inte fallet tidigare. Vilket kanske hade något att göra med att denna kalabresiska specialitet kunde växa sig starkare än någon av de övriga organisationerna. Det talas nu allt mera om att Cosa Nostra skulle vara på väg att duka under –bara två av de kända storbossarna är ännu på fri fot.

Så i fredags fortsatte triumftåget med ett besök i l’Aquila där regeringen presenterade ännu en storslagen framgång, nu i kampen för att lösa bostadsproblemen för den jordbävningsdrabbade staden. Den omedelbara anledningen var att Civilförsvaret (Protezione civile) nu formellt och administrativt lämnar över till Kommissarien för återuppbyggnaden.

–          Det minsta jag kan göra för Guido Bertolaso efter att han har gjort för oss är att han får bli minister, förkunnade Berlusconi.

Vad för slags minister det handlar om är ännu inte känt. Men så går det till i Berlusconiland.  Il Padrone kan frikostigt nominera ministrar på alldeles egen hand.

Det intressanta är förstås att den här utnämningen kommer bara några dagar efter att Berlusconi fått be om ursäkt för vad Bertolaso yttrade under en tvådagarsinspektion på Haiti. Där hade han bedömt de amerikanska insatserna som ”patetiska” och i en total avsaknad av koordinering. Hillary Clinton hade känt sig fruktansvärt drabbad av kritiken och Berlusconi fick skynda till för att rädda sin trognaste medarbetare.

Själv skall jag erkänna att jag är ganska svag för den mannens effektivitet. Även om det är svårsmält att se hur han dyrkar sin Silvio. Men hans insatser, även för svenska offer, när det gällde Tsunamin, är oförglömliga.

För den som vill veta exakt hur insatsen i l’Aquila ägde rum, finns det en bra redogörelse på engelska som Bertolaso presenterade för den internationella katastroforganisationen, International Recovery Forum i Kobe, Japan, för några veckor sedan.

Chiesa Paganica Puntellata i l´Aquila efter jordbävningen

Chiesa Paganica Puntellata i l´Aquila efter jordbävningen

Problemet – om man vill se det så – är naturligtvis att i stort sett har ingenting hänt i den drabbade stan. Vissa monumentala byggnader som de berömda kyrkorna har delvis säkrats från att helt falla samman i avvaktan på verklig restaurering. Det viktiga har varit att ge befolkningen tak över huvudet. På ett eller annat sätt har detta lyckats även om åtskilliga nu bor i hotell som är vintertomma. Berlusconi lovade att före mars skall det sista nybyggda huset för dem som förlorade sina hem, kunna överlämnas. Hundratals hus, tillfälliga och permanenta, har byggts för större delen av dem som förlorade sina bostäder. Det handlade om över 50.000 hemlösa.

Så på vägen hem från l’Aquila drabbade verkligheten den italienska regeringen.

Cagliaris flygplats på Sardinien stängdes sedan ett tusental arbetare vid alluminiumverken Alcoa ockuperat landningsbanor och flygplatsbyggnad. I ett Sardinien som traditionellt haft hög arbetslöshet var beslutet att stänga fabriken en katastrof. Efter polischocker och ingripande från prefekten har ett möte med ansvariga utlovats i Rom.

Samma sak hände på Sicilien där 18 arbetare ockuperade taket på Fiatfabriken i Termini Imerese. Fabriken skall enligt Fiatledningen stängas eftersom den inte är ekonomiskt lönsamhet.

Och undra på det. De olika delarna till bilmodellen Lancia Ypsilon tillverkas på fastlandet i olika fabriker, körs sedan på långtradare och färjas över till Sicilien där delarna sätts samman till färdiga bilar. Ett omöjligt system, hävdar VD Sergio Marchionne.

Men även Sicilien kämpar med sin traditionella arbetslöshet. De 18 på taket höll ut en dryg vecka i regn och kyla innan också de fick löfte om ett möte med Fiatledningen och regeringen. Industriminister Claudio Scajola har sagt till på skarpen att regeringen inte tänker acceptera att hålla Fiat under armarna med stora bidrag i form av skrotningspremier, utan att företaget sedan tar sitt sociala ansvar.

I det här läget kommer forskningsinstitutet Eurospes med sin årliga rapport. En stor social och ekonomisk utredning som dimper ned på redaktionsborden varje år vid den här tiden. Det har blivit 27 vid det här laget.

L´azienda di famiglia

L´azienda di famiglia

I årets rapport beskrivs Italien som ett stillastående land i avsaknad av ideer och framtidstro. Institutionerna satta att leda landet tycks mera uppehålla sig vid att administrera en ständigt pågående övergång till något som ingen ännu vet vad det är.

Lönemässigt ligger Italien 17 proc under OECD-genomsnittet, 19 proc under EU-genomsnittet. Den årliga genomsnittslönen uppskattas till 14.700 euro. Det placerar Italien på 23 plats bland 30 länder. Därför är det kanske inte så konstigt att en fjärdedel av italienarna är övertygade om att invandrarna stjäl deras jobb.

Ändå pågår nu en sällan skådad ökning av antalet giftermål mellan italienska medborgare och utländska invandrare. Rekordet ligger i Emilien med Lombardiet på andra plats.

Troligen ser vi just nu bara början på den verkligt stora krisen. Verksamheter i områden som till för något år sedan betraktades som typiska exempel på ”det italienska undret”, tvingas nu slå igen. Det gäller också alla småindustrier i triangeln Bologna- Verona-Venedig.

”Small is beautiful”, hette det för några år sedan. Idag står det klart att det är inte riktigt så. Små industrier har inte de ekonomiska resurser som krävs för forskning och aggressiv marknadsföring.

Åke Malm

___________

‣ Se hela presskonferensen här

Kommentera: