Raphaël Enthoven – Un jeu d’enfant

Raphaël Enthoven (Bild: Wikipedia)

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Av RUTH LÖTMARKER

Raphaël Enthoven är en filosofins praktiker. Han ser inte filosofin som ett upphöjt studieobjekt utan som ett redskap med vilket man kan analysera allt, från existentiella problem till samhällsfrågor.

I sin bok från 2007 berättar han personligt om sin väg till filosofin, en skildring som samtidigt ger en inblick i franskt utbildningsväsen. Den unge Raphaëls studiegång var den för barn med borgerlig bakgrund traditionella: ett läroverk med anor, i hans fall Henri-IV i centrala Paris, som inte bara leder sina adepter fram till studentexamen utan därefter ger tvååriga preparandkurser för dem som önskar söka till elithögskolor. Dessa bereder plats för tio procent av studenterna i en årskull, vilka får en mer meriterande utbildning än de som läser på universitet.

Raphaël var sjutton år när han påbörjade första årets preparandkurs. Lärarna var kända specialister i sina respektive ämnen, konkurrensen stenhård eleverna emellan. När han jämförde sig med kamrater som läste Kant på originalspråket, tvivlade han på att han själv hörde till eliten. Det som räddade honom var filosofin: Pascal, Leibniz kontra Spinoza, tysk metafysik… Ämnet hjälpte honom att överleva.

Efter två års intensiva studier hörde han till de tvåtusen som deltog i de skriftliga inträdesproven till Ecole Normale Supérieure. Det filosofiska ämnet löd: ”Le désir et la loi”. Raphaël utgick från Rousseau, andra hade valt att behandla Lacan. De andra hade antagligen rätt, är hans egen kommentar, men lyckligtvis var de som rättade proven inte av den åsikten. Ytterligar två år senare, l’agrégation, denna högst specifika franska examen där endast ett begränsat antal blir godkända i varje ämne. Sju timmars skrivtid för att begrunda och analysera ämnet ”La connaissance du singulier” gav inget lysande resultat men sammantaget med övriga delprov blev han godkänd och därmed agrégé de philosophie, en titel med prestige.

Av hans senare bok framgår att han nu är etablerad som verksam filosof. Boken är en klippbok med miniessäer från månadsmagasinet ”Philosophie”, där han medverkar som kolumnist. Han leder dessutom TV- och radioprogram på kanalerna Arte respektive France Culture. Han behandlar ständigt de mest skilda ämnen. Som samhällsanalytiker framhåller han det förrädiska i budskapet ”Indignez-vous!”. Att vara upprörd betraktas som motsatsen till att vara egoistisk men den som är upprörd tar ingen risk. Den som är upprörd behöver inte aktivt ingripa men är uppfylld av sina ädla känslor. Han granskar valaffischernas semiotik, han hittar nyckelrepliker i filosofers eller andra personers tänkande: ”Grattis på födelsedagen, ett år mindre att leva.” (Cioran).

Men är detta filosofi? Frågan är kanske mindre viktig. Fransmännen älskar sina filosofer och efter de stora idologiernas död är detta tänkvärd vardagsfilosofi som inte oroar. Sent detta år har han även visat sin stora kärlek till Proust. Tillsammans med sin far, litteraturkritikern Jean-Paul Enthoven, har han publicerat ”Dictionnaire amoureux de Marcel Proust”.

_________

– Se en intervju med Raphaël Enthoven här:

Kommentera: