Primärval i Rom och stålbad i Taranto

Primärval i Rom (Bild: Åke Malm)

Av ÅKE MALM

Vilken enastående puff för demokratin är inte Demokratiska partiets primärval! Här har experter och statsvetare ryat i månader om att politiken är slut, att folk inte bryr sig längre, att partierna står långt från väljarna och att det naturliga är en grå regering av experter och byråkrater. Intrycket blev ett helt annat. Långa köer ringlade sig på många ställen framför partytälten där 100.000 frivilliga agerade. Förutom allt annat var det ett enastående tecken på organisationsförmåga – särskilt när det gäller att blixtsnabbt gripa tag i ett projekt och improvisera en rationell lösning.

Nåja, det hängde sig litet här och var. Florens borgmästare, Matteo Renzi, en av de fem kandidaterna. Fick stå i kö i 2 timmar och 40 minuter innan det blev dags att lägga rösten i urnan. Och det blev inte över fyra miljoner väljare som någon förhoppningsfull valtekniker hävdade. Men 3.100.000 medborgare ställde sig i kö vid 9.329 valbås. Fem kandidater hade de att välja mellan (se tidigare bloggar) och en klar segrare blev PD:s partiledare Pierluigi Bersani. Han fick 44,9 proc, Renzi 35,5, Nichi Vendola 15, Laura Puppato 2,6, Bruno Tabacci 1,4. Det här betyder omval nu på söndag enligt fransk modell då bara de två som fått flest röster deltar.

Tillfälligt valbås i Rom (Bild: Åke Malm)

Redan på måndagkvällen startade den nya valkampen från 0-0. Under tiden analyserar Italiens ledarskribenter och sociologer den första omgången. Man kan konstatera att Bersani höll ställningarna i det traditionellt röda Emilien. Men att Renzi gjorde betydande inbrytningar i vissa kommuner där det gamla kommunistpartiet PCI fick upp emot 80 procent av rösterna på sin tid. Bersani dominerade i Syditalien och ännu mer kommer han att göra så på söndag. För Nichi Vendola har uttalat sitt stöd (eller endorsement som det heter på nutidsitalienska) för Bersani. Enligt den yttersta vänstern är Renzi en agent för Berlusconi, något Silvio själv kom att understryka när han igår hyllade den unge borgmästaren.

Men nu är de italienska väljarna mera subtila än så. Redan kan man läsa att Berlusconis stöd är ett sätt att tvinga fram en förlust för Renzi. För ju mer Renzi utpekas som en högeragent, desto omöjligare blir det för de gamla Pd-medlemmarna att stödja honom. Menar malisen. Detta skulle betyda att det blir Bersani som blir Berlusconis motståndare i vårens val. Och det betyder enligt denna konspirationsteori att det är mycket enklare att dra upp gränserna. Bersani är en veteran från PCI och därför för evigt en riktig bolsjevik – som Silvio ser det.

Alla väntar nu annars på beskedet att Silvio Berlusconi ställer upp igen, nu med ett nytt Forza Italia. Det är en fullständigt absurd och riktigt komisk situation. För han hade ju informerat om att han tänkte dra sig tillbaka. Han hade utsett sin kronprins, Angelino Alfano, som ny partisekreterare. Denne hade dragit igång förberedelserna för Pdl:s egna primärval. Nödvändigt, ansågs det, efter PD:s stora framgångar på området. Men så går opinionsundersökningarna inte alls Berlusconis väg. Allt tyder istället på en betydande vänstersväng i Italien. Och i det läget är nog, enligt Pdl:s grundare, Alfano inte rätt person. Han försöker därför tvinga Alfano att ställa in primärvalet. När denne säger nej blir det kris och nu tror man allmänt att Berlusconi på torsdag ger till känna att han ställer sig i spetsen för ett återuppståndet Forza Italia. En konkurrent, alltså, till det gamla Pdl.
Vilket får den stackars Alfano att hänga i luften i limbo. De gamla partikamraterna, som härstammade från yttersta högern i AN, ser sig om efter nya möjligheter. Hela den stolta Berlusconiska konstruktionen tycks kunna falla samman.

Under tiden vållar Mario Monti kaos i regeringskoalitionen genom att hävda att det troligen inte går att finansiera den nuvarande hälsovårdsmodellen. Antingen hittar man nya finansieringsvägar eller måste delar av den skrotas.

Mario Monti(Bild: Åke Malm)

Reaktionerna är starka och Monti får avlägga ett besök uppe hos en bekymrad president Giorgio Napoletano i Quirinalpalatset. Samtidigt går riksbankschefen, Ignazio Visco, ut med beskedet att de italienska familjernas verkliga inkomster minskar med 2,5 procent i år, värre än under förra krisen 2000. För 900.000 familjer uppgår låneräntorna till mer än 30 procent av inkomsterna. Det är femte året i rad som familjernas inkomster minskar.

Samtidigt bryter allt samman i Taranto. Som jag nämnt i tidigare bloggar ligger Europas största stålverk där, mitt i den italienska stövelns hålfot. Stålverket ILVA köptes billigt av familjen Riva 1995. Då hade den väldiga statliga stålverkshanteringen antingen lagts ned eller privatiserats. I Taranto tillverkas idag 5 miljoner ton stål som försörjer en stor del av den italienska metallindustrin. Men sedan åratal har befolkningen i Taranto demonstrerat mot en kolossal miljöförstöring. Senaste uppgifterna i La Repubblica pekar på att både män och kvinnor löper en högre risk att dö i förtid i Taranto än i övriga Italien.

Dödligheten i malignt mesoteliom är 419 procent högre för män och 211 procent för kvinnorna. Barnadödligheten är 20 procent högre. Osv osv. Varje gång som medborgargrupper eller åklagare försökt ingripa har Riva-gruppens ledare svängt sig och försökt undvika större investeringar i miljöförbättringar. ”Vad är väl ett par cancerfall att bry sig om”, har polisen registrerat vid en telefonavlyssning. På måndagen slog polisen ändå till. Sju viktiga figurer i ledningen greps och anklagades för miljöbrott, undanhållande av utredningsmaterial och mycket annat. Svaret från bolaget kom omedelbart: ”Vi stänger hela Ilvagruppen – närmast får alla ta ut semester”. Det gäller 5000 anställda i Taranto men också anställda i Genua, Marghera vid Venedig och på flera andra håll. Totalt rör det nästan 20.000 anställda.

Hela den italienska verkstadsindustrin, som redan är gungning, vädjar om ett ingripande från regeringen. Och utanför stålverken samlas fartygen med kollaster och mineraler, färdiglastade båtar med färdiga produkter får inte lämna hamnarna. Deras last härrör från produktion som pågått trots åklagarnas ingripanden. Totalt kaos, alltså.

Sådan är situationen när Pierluigi Bersani och Matteo Renzi går in på upploppet som avslutas på söndag.

1 kommentar

  1. Gun Arwitz says:

    Antligen forstar jag ILVA !Vad partierna betraffar ar jag still confused but on a higher level.
    Har snoar det fortfarande !

Kommentera: