Av ANN-CATHRINE JUNGAR
Populism är inte längre plötsligt uppblossande politiska yttringar som upplöses lika snabbt som de antänts. Populismen är idag en etablerad politisk kraft inte bara i Europa utan även globalt. Le Pen, Haider, Lepper, Chavez och Morales är några av populismens många ansikten.
Mångfalden vittnar om att populism är en politisk stil och inte förknippad med en ideologi, den spänner över hela vänster-högerskalan men förenas i sin kritik av den liberala representativa demokratin, värnandet om ett kärnland som kan bestå av nationell kultur, tradition och historia och en tudelad politisk retorik som stället folket mot eliterna, de ”ursprungliga” invånarna mot de nyinflyttade, staten mot dominerande internationella aktörer som EU och USA.
Taguieffs bok om populism från 2002 är sin nya omarbetade och utvidgade form (som nu innehåller en nästan total biografi över vad som skrivits om populism) är en även för svenska förhållanden tankeväckande läsning i ljuset av Sverigedemokraternas strategiska omsvängning från extremism till populism.
© Ann-Cathrine Jungar
Läs också Ruth Lötmarkers anmälan av Taguieffs bok Les contre-reactionnaires