Jan Norming finner en vackert karmosinröd bok om ön Hydra i sin bokhylla och befinner sig plötsligt där igen. Det var länge sedan sist. Inte bara för honom
Jag kom att tänka på Hydra igen och drog mig till minnes en liten karmosinröd bok, en gåva från författaren själv med vänlig tillägnan.
Det tog en stund – min hylla tycks befinna sig i bokstavligt förfall. Dock upptäckte jag spår av en rudimentär ämnesordning. I nåt som liknar en sektion för resor och geografi stod en slank skrift betitlad Hydra intill Staffan Stolpes Morea som är en äldre benämning på den flikiga halvön Peloponnesos vid vars ostligaste landtunga ön Hydra lämpligt nog är belägen, långsträckt och bergig, ett litet spegelvänt Kuba. Även Hydra hette i äldre tider nåt annat, som Sidra, Sydra och Sidre, innan de forngrekiskt klingande namnen åter togs i bruk.
En monografi sägs avhandla ett väl avgränsat ämne. I egenskap av ö torde Hydra uppfylla kriteriet för avgränsning. Aristodimos N. Sofianos har således skrivit en monografi. Hydra är hans ämne, Hydras geomorfologi, natur, näringar, kultur, historia och befolkning, allt elegant och koncist utrett och avklarat på 86 sidor, från Herodotos till våra dagar. Här saknas bara doften av timjan från bergen, klappret av åsnor i flacka trappor och de litterära kotterierna i halmhatt på Hydra. Men det är det så många andra som skriver om.
En gång på Hydra råkade vi gå förbi Miranda, ett litet hotell inrymt i ett av öns typiska kaptenshus med bougainvillea klängande på gårdens vitslammade murar. Det var minsann inte bara att checka in. Vi förhördes om både det ena och det andra. Var vi, undrade Mirandas ägare, händelsevis bekanta med Sun Axelsson? På sextiotalet hade han umgåtts med denna vittra och förtjusande kvinna i kretsen kring Leonard Cohen här på Hydra. Jag sa som det var, att vi inte kände Sun Axelsson, men försökte i görligaste mån skyla denna uppenbara brist.
Nästa dag antogs vi ändå som gäster och anvisades en vacker hörnsvit. Vår värd var sagde Aristodimos N. Sofianos – hotelier, gallerist, kosmopolit, gentleman och författare. Här var han kort och gott Aris.
Hans skrift är en betraktelse över landfasta greker av skiftande ursprung som i omgångar flydde undan goter, franker och slaver ut i den lilla arkipelagen, öde öar som dessförinnan, fast ingen vet så noga, tidvis bebotts av karer, dorer och dryoper, och långt senare koloniserades av Bysans, köpmän från Venedig, invandrade albanska herdar, rövarband från Thessalien som blev hederliga bönder, grekiska fiskare och ryske tsaren som under en period av okänd anledning lät baka allt bröd åt hela sin egeiska flotta just på Hydra, samt sist och slutligen Ottomanerna.
Småningom blev skeppsbyggeri och kommers öns viktigaste näringar. Författaren framhåller särskilt Hydras ärorika roll i frihetskriget mot Osmanska riket på 1820-talet. Som en följd av Napoleons kontinentalblockad hade sjöfart och handel hopat stora rikedomar på ön. Aristokratin och skepparna uppförde stiliga villor och kaptenshus i grå sten från brotten på grannön Dokos. Under sjökriget mot turkar och egyptier konverterades handelsflottan till armada. Hydras flottstyrka gjorde en heroisk insats i det avgörande slaget vid Navarino och Grekland blev herre i eget hus.
En dag var Aris synbarligt upprörd. Pratade ni med Sun Axelsson igår? Nej, sa vi något förbryllade. Hon var här, hävdade han bestämt. Själv hade Aris tagit till Aten i affärer över dagen med hydrofoil, för övrigt en av de företeelser vars förekomst sorgfälligt förtecknas i hans bok liksom lokala klädedräkter, utbildningsanstalter, uråldriga faciliteter för färskvattenförsörjning, fluktuerande folkmängder, fångstplatser för grekisk tvättsvamp under en kortvarig högkonjunktur för detta fiske och sist men inte minst Hydras klerikala byggnader i form av kloster, kyrkor, kapell och ett antal små helgedomar varav två ensliga hyddor för eremiter och tre trånga celler för anakoreter.
Hon kunde ju ha väntat på mig, klagade Aris. Är du säker på att det var hon? Absolut, hon sa sitt namn i receptionen. När ni kommer hem till Sverige, kan du väl hälsa från mig och be henne höra av sig.
Det blev höst och bokmässa i Göteborg. Jag steg in i en hiss och där stod hon. Hej Sun, sa jag, Aris hälsar. Vilken Aris? Aris på Hydra. Åh nej, utbrast hon. Är det sant? Det var inte igår! Men du var där i somras? Nej, sa Sun Axelsson, det är många herrans år sen jag var på Hydra.
- Klicka här för att läsa en tidigare text av Jan Norming om Jules Dassin, Stulna kyssar och Hydra