Ovilligt vittne

En hjälpande hand - Berlusconi och van Rompuy

Av ÅKE MALM

Detta händer också i Italien. Åklagarna ber hövligt att regeringschefen Silvio Berlusconi skall låta sig förhöras som vittne. Naturligtvis är alla åklagarna beredda att åka till Rom och ställa sina frågor till Berlusconi i regeringspalatset, Palazzo Chigi – Italiens Rosenbad.

Tre dagar före den överenskomna dagen meddelar regeringschefen att han måste åka till Bryssel. Tidningarna – javisst, oppositionskantens organ – berättar om frenetiska samtal mellan Rom och Bryssel för att ge Silvio en plats i Barosos och Herman Van Rompuys välfyllda kalendrar.

Så åker han iväg men påpekar i en morgonsoffa i hans egen Canale 5 att han minsann har annat att göra än att svara på åklagarnas frågor – han skall ju rädda Italien ur den ekonomiska krisen. ”På grund av oppositionen och dess tidningar har det uppstått en situation ute i Europa där man satte ifråga regeringens verkliga vilja att genomföra justeringen av budgeten”.

Efter samtalet med van Rompuy träder de båda ut framför TV-kamerorna och Berlusconi tar till orda – enligt Corriere della seras nätupplaga.

Oppositionen kritiserar vår budgetmanöver med det enda syftet att störta regeringen, att skada regeringschefens anseende i utlandet. Men den förstår inte att det här bara skadar Italien.

Samtidigt förklarar den ansvarige kommissarien Ollie Rehn att EU inte kräver några nya insatser från Italiens sida. Man avvaktar nu att parlamentet blir färdigt med behandlingen av reformen.

En diskussion som skall avslutas ikväll med en förtroendeomröstning. Den femtionde i årgången under denna regering. (Som jag tidigare flera gånger förklarat har förtroendeomröstningarna som enda avsikt att strypa debatten och tvinga fram en öppen omröstning, utan att riskera några ”krypskyttar”).

Istället för att räkna upp oppositionens argument mot reformen är det lättare att se till oppositionen inom Berlusconis eget parti eller dess allierade. Rader av lokalpolitiker har förklarat att neddragningarna nu är av en sådan storleksordning att det blir omöjligt att upprätthålla någon form av kommunal service på nödvändig nivå.

Ett aktuellt exempel: Skolföreståndare, presidi, har dragit ned så till den milda grad att en ensam kvinna har ansvar för 17 olika skolor, från dagis till högstadiet.

Och Lega Nords borgmästare i Verona, Flavio Tosi, skickade över ett symboliskt vräkningsföreläggande till Berlusconi. Det är möjligt att han blir utesluten ur partiet för den handlingen. En otrolig situation bara för några månader sedan – Tosi är en av veteranerna i partiet och står nära inrikesministern Roberto Maroni.

Men situationen i regeringspartiet PdL är uppriven. Det räcker att Madonna, vid filmfestivalen i Venedig, ställer en stilla motfråga till en journalist som bett henne bedöma Berlusconis agerande: ”Har inte Economist redan sagt allt?”.

Ett svar som gör Daniela Santanchë’ (en minst sagt hängiven fan som efter att ha utgjort en av grundarna i det högerextrema La Destra, återvände till PdL och belönades med en plats som statssekreterare med ansvar för regeringsprogrammets förverkligande).

– Jag hoppas att bara Madonna kommer att se den här filmen – hon går emot miljoner italienares demokratiska val.

För TV-kändisen Gabriella Carlucci ”finns det säkert en kommunist i Madonnas presskontor”.

Innan jag går vidare måste jag notera att La Repubblica på förstasidan genom sin chefredaktör Ezio Mauro drar en lättnadens suck. Han konstaterar att demokratin vunnit igen när en domstol istället för att tilldöma Silvio Berlusconi en miljon euro i skadestånd ålagt honom att betala rättegångskostnaderna i målet.

Det gällde om la Repubblica genom att publicera 10 frågor till Berlusconi dag efter dag, alltid samma frågor under samma rubrik (”Le dieci domande”) – som aldrig fått något svar – blivit skadeståndsskyldig mot Berlusconi. Enligt honom var det här en tendentiös och demagogisk metod. Domstolen tyckte dock annorlunda och hävdade att i en demokrati är kritik och rätten att ställa frågor en grundläggande rättighet.

Ännu en hjälpande hand

Bara tanken att en regeringschef stämmer en oppositionstidning för att den ställer frågor, är något alldeles oerhörd. Men nu gällde, och gäller, frågorna hans relation till den då minderåriga Noemi Letizia, en relation som till slut fick Berlusconis hustru Veronica Lario att gå i taket och inleda skilsmässan.

Men flykten till Bryssel då – vilken utredning är det nu Berlusconi flyr ifrån? Frågan är inte helt enkel – som vanligt har den hunnit bli mäkta komplicerad allteftersom åklagarna i Neapel och Bari arbetade sig igenom timme efter timme av avlyssnade telefonsamtal.

Som någon kanske minns var en baresisk företagare vid namn Giampaolo Tarantini inblandad i korruptionen inom hälsovården i regionen Puglia, dessutom ansvarig för att ragga tjejer till Berlusconis fester i Arcore eller på Sardinien. Det var de där festerna som slutade med bunga-bunga och gjorde uttrycket känt över hela världen.

Enligt åklagarna har Tarantini utövat utpressning mot Berlusconi som faktiskt betalat honom nästan 900.000 euro. Misstanken är att pengarna var ett sätt att få Tarantini att hålla truten om vad som försiggått på bunga-bungapartyna. Själv säger Berlusconi att det bara handlade om hans generösa sätt att hjälpa en familj som, på grund av problemen med rättvisan, inte kunde upprätthålla den levnadsstandard den var van vid – en standard som består av lyxvåningar vid Via Veneto t ex.

Vad som skiljer den här utredningen från många tidigare är att Berlusconi nu är kallad som vittne. Han är ju målsägande i den här utredningen, misstänkt för att ha varit föremål för Tarantinis utpressning.

Men att bli kallad som vittne i det här fallet skiljer sig betydligt, enligt den italienska lagboken, från de många föregående när Berlusconi utpekades som boven. Som vittne får han inte ha med sig en försvarsadvokat, har måste svära att säga sanningen och det går inte att skjuta upp förhöret hur länge som helst.

Enligt mångas uppfattningar är det här en ny situation som sätter skräck i Berlusconi. Han kommer att få hemska frågor om vad han sagt under de avlyssnade telefonsamtalen. Omdömen om politiker och i ett fall ett väldigt nedsättande omdöme om ett främmande lands politiker.

Den verkliga nyheten nu på eftermiddagen är att åklagarna i Neapel inte tänker acceptera några fler undanflykter. ”Vi sätter ut förhöret till söndag mellan 8 och 22 – kommer han inte då blir det hämtning med polishjälp”.

En spännande utveckling väntas.

Åke Malm

1 kommentar

  1. Martin Lenti says:

    Mycket intressant, jag bor själv i Rom sedan ett antal år och måste säga att rapporteringen om Berlusconi verkar vara mer täckande i Sverige än i Italien.. Ofta är många av i alla fall mina kompisar i åldersgruppen 20-30 totalt omedvetna av mycket av det som rapporteras om Italien i utlandet. Däremot är de mycket nyfikna och undrar vad som rapporteras 🙂

Kommentera: