Förr i tiden hette det om envåldshärskare att de var ”legibus soluti”, lösta från lagarna. De stod alltså över lagen och hade rätt att handla totalt efter eget gottfinnande. Gäller samma sak idag för Israel och dess bundsförvant USA? Anser de sig också ”legibus soluti”, obundna av internationella överenskommelser och FN-resolutioner?
En som nyligen gjort denna koppling är Danilo Zolo, tidigare professor i rättsfilosofi vid universitetet i Florens. Det skedde i en intervju med den italienska nättidningen PeaceReporter, som en kommentar till den just avslutade konferensen om rasism i Genève. Zolo framhöll också att USA i FN:s säkerhetsråd gång på gång använt sin vetorätt för att försvara Israels självpåtagna rätt att stå över lagen. Vilket i sin tur lett till att palestinierna aldrig fått åtnjuta det skydd och de rättigheter som FN och folkrätten tillerkänner dem.
Intervju med Zolo (på italienska) om säkerhet och osäkerhet i Italien
Danilo Zolo andas stor bitterhet över staten Israels utveckling och menar att det är fullkomligt korrekt att, som exempelvis organisationen Stop the Wall, beskriva diskrimineringen av palestinier i Israel som en form av apartheid, och alltså följaktligen en form av rasism.
Den sionistiska ideologin som i början rymde även socialistiska, liberala och demokratiska drömmar har med tiden, enligt Zolo som själv tidigare tjusats av kibbutztanken, bara blivit mer och mer oförsonlig, chauvinistisk och kolonialistisk. Själva staten Israel bildades ju faktiskt — påpekar han och hänvisar här bl.a. till den israeliske historieprofessorn Ilan Pappés böcker — som ett resultat av etnisk rensning. Och idag utgör Israel snarare en etnokrati än en demokrati, en stat där en och halv miljon av befolkningen diskrimineras, en stat som inte har någonting gemensamt med de ideal som exempelvis den judiske religionsfilosofen Martin Buber en gång kämpade för.
Martin Buber, som undkom Förintelsen genom att 1938 utvandra från Tyskland till Jerusalem, förespråkade en gemensam stat för araber och judar i Palestina. Han talade visionärt om att judar och palestinier måste leva i fred och broderskap med varandra och sträva efter att utveckla sitt gemensamma land till en republik där båda folkgrupperna har samma rättigheter och skyldigheter, även om det nu skulle innebära att judarna blev i minoritet. Buber och de övriga judiska intellektuella som förespråkade en sådan lösning marginaliserades dock till förmån för en mer hårdför politisk och militär sionism vars brutala ansikte världen nyligen skådat i Gaza.
Danilo Zolo saknar idag europeiska intellektuella som förmår hålla flera bollar i luften samtidigt, alltså röster som fördömer Hitlerregimens förbrytelser och aldrig glömmer Förintelsen men som samtidigt vägrar acceptera att det palestinska folket, i generation efter generation, skall tvingas lida för dessa Nazitysklands brott.
Kloka ord från en gammal klok juridikprofessor som valt att inte tjuta med ulvarna, en man Fuori dal coro (Utanför kören) som det heter i PeaceReporters rubrik.
MARGARETA ZETTERSTRÖM