Omar ibn Said

Omar ibn Said

Av IVO HOLMQVIST

Knappt hade jag (i notisen om mannen som mördade Malcolm X och som nu efter fyrtio år släpps fri) skrivit om Kunta Kinte, den fiktive afrikanen i Alex Haleys roman ”Roots” som tas till fånga och skeppas till Amerika där han säljs som slav, så damp senaste numret av den utmärkta tidskriften Saudi Aramco World ner i brevlådan.

I den skriver Jonathan Curiel, specialist på det arabiska och muslimska inslaget i Amerika, en intressant artikel om en gudfruktig man från norra Senegal som i levande livet gjorde samma resa som Kunta Kinte:

”My name is Omar ibn Said; my birthplace is Fut Tur, between two rivers… There came to our country a big army. It killed many people. It took me, and walked me to the big Sea, and sold me into the hand of a Christian man who bought me and walked me to the big Ship in the big Sea. We sailed in the big Sea for a month and a half until we came to a place called Charleston.”

Omar ibn Said, eller med en annan translitteration Omar ben Saed, var född 1770. Han togs tillfånga av en afrikansk armé när han var 37, och såldes som slav. När han kommit till Förenta Staterna, färre då än nu, köptes han av ”a small, weak, evil man called Johnson, an infidel who did not fear God at all” som satte honom i hårt arbete som han knappt överlevde, hans fysik var inte stark.

Efter någon månad tog han sig till Fayetteville i North Carolina, söder om tobaksdistrikten kring Raleigh. Han observerades när han gick in i en kyrka för att be, togs fast och fick vandra tolv miles till ett fängelse.

Men sedan hade han tur. Efter sexton dagar köptes han av James Owen, vars bror hade varit statens guvernör, och kom att tillbringa resten av sitt långa liv (han blev 94) i eller nära den familjen. Där blev han väl behandlad, som han beskriver med en nästan biblisk vältalighet:

”O, people of North Carolina; O, people of South Carolina; O, People of America, all of you: Are there among you men as good as Jim Owen and John Owen? They are good men, for whatever they eat, I eat; and whatever they wear, they give me to wear. Jim with his brother read from the Bible that God is our Lord, our Creator, and our Owner, and the restorer of our condition, health and wealth by grace and not duty.”

Det skrev han i en femtonsidig sammanfattning på arabiska av sitt liv, ”The life of Omar ben Saed”, såvitt man vet det enda vittnesbörd av en amerikansk slav på det språket.

Manuskriptet från utställningen

Manuskriptet, som inleds med en rad om Guds allmakt ur Koranens sextiosjunde Sura, översattes ett par gånger i hans samtid men försvann på 1920-talet, för att dyka upp igen först 1995. Just nu kan det ses i en glasmonter i Atlanta, på utställningen ”America I AM. The African American Imprint.”

Texten finns nyöversatt av Ala Alryyes, professor i Comparative Literature vid Yale, lättast tillgänglig bland de många parallelltexterna i ”Multilingual Anthology of American Literature” (som också har ett par svenska och norska inslag).

Om den litterate Said, bättre bildad än de flesta slavägare, blev väl behandlad skedde det kanske med en viss baktanke.

Jonathan Curiel nämner ett par andra konverterade slavar, båda från Guinea, som blev frigivna och fick resan tillbaka till Afrika betald av kristna missionssällskap, för att som tack sprida den kristna läran på hemmaplan (väl tillbaka på afrikansk jord blev de dock återigen muslimer). Något liknande föresvävade kanske de välvilliga bröderna Owen, men Said stannade alltså i Fayetteville. Den senaste forskningen hävdar att han var en brobyggare mellan religionerna, därav det förnyade intresset.

Ett par daguerrotypier från 1850-talet finns bevarade, bl.a. bilden ovan, av en åttioåring med slitet ansikte som allvarligt blickar in i kameran, ett motstycke till det bekanta av en berömd samtida abolitionst, författaren till en klassisk självbiografi från 1845, mycket längre än Saids: ”Narrative of the life of Frederick Douglass, an American Slave”.

Bara några år innan Said skrev ner sina memoarer hade rebellen Nat Turner satt igång sin slavrevolt, den som William Styron skrev en läsvärd roman om 1967,”Confessions of Nat Turner” – för det skälldes han som rasist av de svarta pantrarna, med stor orätt.

Men Said var alltså en saktmodigare och mildare man. Senare i år kommer Ala Alryyes bok om honom, ”O, people of America – The Arabic Life of Omar Ibn Said. A Muslim American Slave.”

Ivo Holmqvist

Kommentera: