Det råkar vara så att jag intresserar mig för vad andra läser. Inte så sällan försöker jag därför också notera vad folk omkring mig läser när de – exempelvis – åker tunnelbana, buss eller sitter på en parkbänk. Detta får jag förstås tillfälle att göra här i Paris. När man tittar sig omkring kan man dessutom komma bort från den statistik som redan finns via försäljnings- och utlåningslistor. Mycket av det som läses hamnar ju inte ens i statistiken, eftersom många utlån och begagnade köp görs i det fördolda.
Metron i Paris är en ypperlig plats för läsning. Läsningen är på något sätt självklar, och ibland får jag känslan av att en verklig läsgemenskap råder, för allt som oftast hamnar jag i en fyragrupp där vi alla sitter med varsin bok, alla djupt försjunkna i en annan värld än den faktiskt rådande.
Mitt intryck är att en typisk metropassagerare – åtminstone från Vänstra stranden – läser som mest på morgonen, på väg till jobbet. Ofta uppskattar jag det till att cirka 75 % har en bok framför sig. De som inte läser något överhuvudtaget är alltså i minoritet. Många läser ju numera även i Paris en gratistidning. Inte så många läser en tidning de betalat för. De mest populära gratistidningarna är Metro och 20 minutes, som är så gott som omöjliga att få tag på efter kl. 09 på morgonen, åtminstone i mina kvarter. De ligger inte ens och skräpar någonstans när de blivit genombläddrade.
För ett tiotal år sedan hörde det inte till ovanligheterna att se män läsa seriealbum i metron. Som svensk förvånades jag över den självklarhet som det tycktes vara att kostymklädda herrar plockade fram färgglada album ur sina portföljer. Idag är det mer sällsynt, och jag inbillar mig att gratistidningarna har haft en viss inverkan. Även mp3-spelarnas intåg lär påverka läsningen. Ändå har jag sett försäljningssiffror som visar att seriealbum säljer minst lika bra nu som förr. Detta gäller även annan litteratur, för tydligen har den ekonomiska krisen inte drabbat bokförsäljningen.
I metrovagnarna lägger jag märke till läsare i olika åldrar, olika klädda, såväl män som kvinnor med olika smak för författare och genrer. Nyare och äldre böcker läses i en för mig ganska intressant blandning. Den stora variationen gläder mig. Det är inte ovanligt att se någon läsa en 1800-talsklassiker, även om nyare och nyss uppmärksammade romaner naturligtvis är snäppet vanligare. Böcker förlorar hur som helst inte sitt värde för att de inte längre är i ropet. Franska läsare tycks nämligen vara öppna för olika slags litteratur, och källor till nya upptäckter finns bland de mer ekonomiska alternativen som bibliotek eller antikvariat. Utlåningsexemplar från biblioteken eller gamla utgåvor med gulnade blad vittnar om detta.
Med all rätt kan man nu fråga sig hur mycket man kan lita på mina iakttagelser av Paris metropassagerare?! Kanhända är de något begränsade. Jag har ju själv så gott som alltid en bok framför mig. En bok som kan vara skriven detta eller något annat århundrade; svensk, fransk, dansk, norsk eller engelsk; en gammal tummad begagnad, lånad eller nyinköpt…