I vår spridda språkkurs med aktuella italienska ord, har vi idag kommit till ”Cricca” – uttal kricka.
Ordboken ger förklaringen: grupp av intriganter, med avsikt att skaffa sig ömsesidiga fördelar, även combriccola. Från franskans clique.
Cricca är i det aktuella språkbruket sinnebilden för de inblandade i den gigantiska korruptionsutredning som nu pågår. Den ledde igår till att industriministern Claudio Scajola avgick.
Utredningen börjar med de märkliga metoder för upphandling av miljonbyggen för G8-mötet som utfördes i den före detta USA-basen på Isola di Maddalena, utanför norra Sardinien. Världens mäktigaste skulle sammanträda i en lyxbyggnad uppförd på den tidigare Arsenalens område och ett femstjärnigt hotell inrymt i det gamla militärsjukhuset.
Allt detta handlades upp av Protezione civile (Räddningsverket) och av dess allsmäktige chef, Guido Bertolaso, eftersom hela historien stämplats som Riksangelägenhet. Det betyder raka rör, snabba beslut – och absolut inget utlyst entreprenadförfarande. Kostnaden blev totalt 375 miljoner euro. Tidningarna konstaterade att bara hotellet kostade 75 miljoner och varje rum 742.000 euro.
23 april förra året och nästan 4 miljarder kr senare och med bara två månader kvar innan G8-gruppen skulle samlas steg Silvio Berlusconi fram och förkunnade att Maddalena var ute. Nu skulle världens ledare istället samlas i den jordbävningsdrabbade staden l’Aquila.
Ett i sitt slag genialiskt drag – som marknadsföring betraktat. Bilderna av Obama och Angela som vandrade omkring i ruinerna och lovade hjälp till de drabbade, kablades ut över världen.
Sedan togs kulisserna bort. Istället började åklagarna arbeta. I februari i år greps chefen för nationella byggnadsstyrelsen, Angelo Balducci, ägaren av en byggnadsfirma, Diego Anemone, den ansvarige för offentliga arbeten i Toscana, Fabio De Santis och arkitekten Mauro Della Giovampaola.
Den här gruppen går nu under beteckningen ”cricca”. På söndag skulle de fyra gripna ha släppts ur fängelset eftersom häktningstiden löper ut. Men enligt senaste uppgifter får de stanna kvar i finkan eftersom åklagarna anser sig ha tillräckligt med bevismaterial för att gå direkt till rättegång.
Under månaderna som utredningen pågick exploderade sedan den ena skandalen efter den andra. En gällde Bertolaso som anklagades för att ha utnyttjat tjänster som Anemone betalade för. Det gällde sexköp i en av de sportanläggningar som gjordes i ordning till VM i simning – och som också Bertolaso ansvarade för. VM var ju också ett stort event av riksintresse, gunås.
Det skall sägas att Bertolaso nekar till den anklagelsen – det skulle endast ha handlat om massage av en ond nacke utförd av en särskilt skicklig dam av brasilianskt ursprung.
Sedan avslöjades en högre prelat i Vatikanen för att också ha styrt och ställt bland sexköpare och andra. Han fördes ut i periferin och har sedan inte avhörts.
För två veckor sedan ramlade industriministern Scajola rakt in i smeten. La Repubblica hade uppgifter om att han köpt en lyxlägenhet med utsikt över Colosseum, en praktvåning på 180 kvadratmeter och 9 rum. Officiellt skulle han ha betalt den med ett lån genom parlamentets egen bank på 610.000 euro. Ett pris som ligger betydligt under marknadsvärdet – en lägenhet i det här området betingar enligt alla källor mellan 8.000 och 10.000 euro per kvadratmeter.
I själva verket skall byggmästare Anemone ha bidragit med 80 bankcheckar på tillsammans 900.000 euro. Till detta skall också läggas de 200.000 euro som ministern lagt som handpenning.
Trots att de båda systrarna som ärvt våningen av en förmögen mamma, nu riskerar åtal för skattesmitning, vittnade de och sade att de fått checkarna i samband med kontraktsskrivningen vilken ägde rum i ministerns eget arbetsrum på Via della Mercede. Närvarande var en notarie, en bankdirektör för Deutsche Bank som ställt ut checkarna och så säljarna. Alla har vittnat om hur checkarna ingick i husköpet.
Efter 10 dagar där tidningar och TV klarlade varenda liten detalj i den här affären, avgick alltså Scajola igår middag. Han är naturligtvis oskyldig, har aldrig betalat någonting mera än vad kontraktet föreskriver (det officiella och registrerade på vilket skatten beräknas).
– Och har något extra betalats har det skett utan att jag hade kännedom om det, förklarar han gravallvarligt.
Att få 10 miljoner kr i gåva är tydligen vanligt för en minister.
Silvio Berlusconi har varit märkbart sval trots sitt uttalade stöd för en minister som utsatts för ”massmedial skändning”.
Han anser dessutom att det är alldeles för mycket pressfrihet i Italien.
Åke Malm