För snart ett år sedan presenterade Ivo Holmqvist här på Dixikon boken Joseph Roth, A Life in Letters av Roths översättare till engelska, Michael Hofmann. Sedan dess har också Roths nutida översättare till nederländska, Els Snick, intresserat sig för hans öde i boken Waar het me slecht gaat is mijn vaderland. Joseph Roth in Nederland en België (Där som jag far illa är mitt fädernesland. Joseph Roth i Nederländerna och Belgien), där hon behandlar Joseph Roths exiltid i Belgien och Nederländerna.
Roth föddes 1894 i en judisk familj i galiciska Brody under den österrikisk-ungerska dubbelmonarkin, men blev statslös när den föll samman. Efter Anschluss 1938 kunde han inte längre återvända till Österrike och förlorade därmed för andra gången sitt fädernesland, en förlust som blev en av Roths livsavgörande erfarenheter. Under tjugotalet hade han i egenskap av eftertraktad journalist valt att leva på resande fot och då vant sig vid ett utsvävande liv som hotell- och restaurangman. ”Såsom andra män kommer hem till hemmets lugna vrå, till fru och barn, kommer jag hem till ljus och vestibul, till kammarjungfru och portier”, skrev Joseph Roth om sin tid som journalist, men efter det nazistiska maktövertagandet i Tyskland och Österrike blev utlandsvistelsen påtvingad och exilen fortsatte i flera år, främst i Frankrike där han slutligen avled i maj 1939.
Åren 1936–37 fick Roth, delvis efter generöst stöd från Stefan Zweig, möjlighet att vistas i Belgien och Nederländerna, och det är denna fascinerande period som Els Snick främst behandlar. Under förkrigsåren tog Oostende, Bryssel och Amsterdam emot ett stort antal tyska och österrikiska kulturpersonligheter på flykt, inte minst författare med förhoppningar om att bli utgivna på ”exilförlagen” Querido och Allert de Lange i Nederländerna, som var tydligare antifascistiskt än Belgien. De politiska motsättningarna var dock hårda i Nederländerna, vilket framgår av Snicks redogörelse för våldsamheterna då Pär Lagerkvists Bödeln sattes upp i Amsterdam av Roths vän August Defrense, som också fick utstå personliga påhopp från inhemska nazister. För Roth var kontakterna med de nederländska förlagen en intellektuell och finansiell nödvändighet. Hans livslånga ekonomiska problem hade säkert mildrats om inte det nazistiska maktövertagandet gjort att hans tyska förlag fått intäkterna från succéromanen Radetzkymarschen konfiskerade, men tack vare de nederländska förläggarnas mod och stöd kunde Roth fortsätta som författare, trots publiceringsförbudet i Tyskland. Beskrivningen av hans försök att knyta kontakter i Amsterdam och fortsätta skriva under pressande förhållanden är en av bokens stora förtjänster, en annan det illustrativa dokument- och bildmaterialet.
Els Snick visar också hur intimt förknippat Roths levnadsöde var med den europeiska historien, vilket – utöver hans framstående journalistik – är skälet till att också Geert Mak lyfter fram honom i sin stora bok In Europa från 2004. I sin ungdom hade Joseph Roth varit vänsterman, men han slutade sina dagar som konservativ anhängare av den österrikiska monarkin och besökte även tronpretendenten Otto von Habsburg 1936 i dennes exil på slottet Ham i belgiska Steenokkerzeel. Enligt Roth var en återgång till monarkin Österrikes enda möjlighet att kasta av sig det nazistiska oket och åter resa sig som suverän stat. Så blev det inte, men utifrån sin djupa livserfarenhet kunde Joseph Roth vist konstatera, att ”kommunism eller nationalsocialism gör det samma; i grund och botten är de lika som bär”.