Om i ödslig skog…
Helle Helle – Hvis det er

Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln
Klicka på omslaget för att komma till bokhandeln

Hur försvenskar man titeln på Helle Helles nya roman Hvis det er? Om det skulle vara på det viset? Om det är så? Eller bara Om? Fast så kallade Lars Ahlin en av sina böcker som var en mångordig historia, han var inte lagd för det lapidariska. Helle Helle (f. 1965) däremot har ibland sorterats in bland de danska minimalisterna även om hon efter hand tillåtit sig lite fler rader än de absolut nödvändiga. Men även nu framträder hon i det behagligt begränsade formatet, i en roman på jämnt ett gross sidor där som vanligt hos henne mycket står att läsa mellan raderna och med många pauser att fylla i för läsaren. Omslagsfliken meddelar att hennes böcker nu översatts till fjorton språk, senast japanska – hennes sparsmakade stil uppskattas säkert så långt österut.

Två historier berättas parallellt i romanen, om en man som joggar i de jylländska skogarna och far vilse, och en kvinna som också gör det, och så råkar de träffas. Mörkret faller men de lyckas hitta ett hägn där de bara störs tillfälligt av en flock rådjur. Mobilen har ingen täckning och batteriet tar slut, vattnet är snart urdrucket, natten är kall. Efter något dygn når lukten av brandrök dem, de letar sig fram till en isolerad bondgård där folk bor men inte öppnar för dem. Men det finns ett extra hus med elkamin, räkor i frysen och Aalborg i kylskåpet. De överlever, och på morgonen kommer det större husets ungar över och visar var de kan ta bussen tillbaka till staden och civilisationen.

Då har på några gåtfulla rader antytts att extrahuset hyrts av en författare som kvävdes av en hårnål två dagar tidigare. Men det krokiga frågetecknet som inte rätas ut är kanske bara ungarnas påhitt. Den delen av boken påminner om svenska glesbygdsromaner, precist berättade historier om hur vild naturen är om man råkar förirra sig. Hade Jack London skrivit den skulle paret frusit hjäl när sista tändstickan gått åt. Inbladade i denna berättelse är tillbakablickarna på en kvinnas i all sin banalitet märkligt fascinerande liv i den jylländska provinsen. Det sägs inte att det handlar om samma namnlösa kvinna i de båda berättelserna, men så är det kanske.

Hon hankar sig fram på dåligt betalda jobb, och får ett av rummen i ett kollektiv med fem andra. Hon förälskar sig i Christian vars föräldrar har en möbelfirma. Han i sin tur älskar en annan, och sedan är det slut på det gemensamma boendet, alla flyttar åt olika håll. Några år senare råkar hon träffa på Christian i Hamburg, nu har han delad vårdnad av en treårig son, och de blir ett par. Hon tar ansvar för både pojken, föräldrarna och firman. Men samlivet med Christian knakar och hon har anledning att bli besviken på honom, antyds det i den episod som blir den sista där vi ser dem samman. Kanske är det hon som senare far vilse på sin joggingrunda, men hur det ena hänger samman med det andra överlåts åt läsaren att spekulera över.

Allt detta skildras på en danska som det är en ren fornøjelse att läsa. Helle Helle har ett uppövat öra för hur folk talar, antydningsvis och med vardagliga vändningar. När Oslo-tidningen Verdens Gang valde Årets beste bøker för två år sedan fick hennes förra roman det välavvägda omdömet: ”Økonomisk underrapporterende fortælling med maksimal effekt”. Man lär sig också vad svenske løbere är för något: inte orienterare i norrländska skogar utan en inredningdetalj som IKEA kan tillhandahålla: trasmattor.

Helle Helle har fått flera stora priser för sitt författarskap: De Gyldne Laurbær som är en lagerkrans danska bokhandlarföreningen överräcker, Kritikerprisen och P. O. Enquist-priset. Fler regnar säkert över henne för denna livskloka roman.

 

– Ivo Holmqvist har tidigare skrivit på Dixikon om Helle Helle
Klicka här för Dansk minimalism (1) – Helle Helle
Klicka här för Hela Helle Helle

– Rubriken ovan? Från Hjalmar Gullbergs vackra dikt Människors möte:
Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.
Giva om vägen besked,
därpå skiljas i fred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

– Hör ett utdrag ur boken här:

– I slutet av uppläsningen nämner Helle Helle Jens Vejmand (Melodi: Carl Nielsen – Tekst: Jeppe Aakjær):

Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon.
Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Genom att skicka in din prenumeration ovan går du med på att denna webbplats lagrar din mailadress i syfte att kunna skicka kommande nyhetsbrev till dig. Dixikon använder Rule för att sköta utskicken (läs här om deras Privacy Policy).