Sommaren 2012 gick en chockvåg genom det demokratiska Europa. I demokratins hemland Grekland fick det snabbt expanderande nazistpartiet Chrysí Avgí (Gyllene Gryning) hela 18 platser i parlamentet. Efter 25 år utan valframgångar hade partiet under ledning av Nikos Michaloliakos gått från 0,29 % i parlamentsvalet 2009 till 6,97 % respektive 6,92 % av rösterna 2012.
Chrysí Avgí var ursprungligen en ”nationalsocialistisk” tidskrift som från och med 1980 började ges ut av Michaloliakos och hans meningsfränder. Sitt namn fick den från en tysk propagandaskrift, där Hitler kallas för ”riddare av Den Gyllene Gryningen”. Tidskriftens innehåll bestod i huvudsak av tal och skrifter från nazistiska förgrundsgestalter, ofta illustrerade med hakkors, örnar och andra insignier från Tredje Rikets glansdagar. Den helt dominerande bidragsgivaren var naturligtvis Hitler, men här fanns också tal och skrifter av hans medarbetare, däribland Alfred Rosenberg och juristen Roland Freisler, ansvarig för de nazistiska raslagarna. Dessutom lät man trycka texter av grekiska nazister som under Andra Världskriget samarbetat med den tyska ockupationsmakten, t.ex. Ektoras Tsironikos som i krigets slutskede flydde från Grekland till Tyskland. Det fanns emellertid också plats för nyskrivna bidrag från kretsen kring Michaloliakos. Ett av dem var en hymn till Hitler som skrivits av Christos Pappas. Han var son till militärjuntans rådgivare Ilias Pappas och invaldes 2012 i parlamentet för Chrysí Avgí.
Kring tidskriften Chrysí Avgí bildades efter hand en sluten diskussionsklubb för nynazister, de flesta med anknytning till juntatidens makthavare. Under 80-talet öppnade sig gruppen successivt, men det var inte förrän i samband med de första ”partidagarna” 1990 och 1992 som organisationen fick karaktär av politiskt parti med ambitionen att nå ut till hela samhället. Inspirerad av de högerextremistiska framgångarna i andra europeiska länder beslöt man sig nu för att omsätta sin nationalsocialistiska övertygelse i praktisk politik. Efter viss tvekan beslöt man sig också för att i strid med partiets antidemokratiska principer ställa upp i allmänna val.
Det skulle dock dröja innan Chrysí Avgí lyckades vinna några framgångar i valen. När man gick fram med egna valsedlar fick man under de två följande årtiondena sällan mer än några promille av rösterna. Det gick inte heller så mycket bättre när partiet i EU-valen 1999 och 2004 ingick valallians med andra högergrupper, som Proti Grammi (’Första ledet’) eller Patriotisk Allians (PATR.S ).
Den plötsliga och för många oväntade framgången sedan 2009 beror naturligtvis i första hand på den ekonomiska krisen. Likväl måste man fråga sig varför missnöjda väljare valt just Chrysí Avgí och inte det konkurrerande fascistpartiet LAOS.
Ett av skälen till det är nog ”helleniseringen” av partiets fascistiska och nazistiska förebilder. I den andan har man systematiskt arbetet på att få den tyska nazismen och den italienska fascismen att framstå som grekiska uppfinningar. Bland annat gör partiets teoretiker gällande att Hitler och Mussolini älskade Grekland och att de därför hämtat sina symboler och sitt tankegods från den grekiska antiken. I konsekvens med detta hävdar man att de greker som under andra världskriget samarbetade med de tyska och italienska ockupationsmakterna inte varit landsförrädare utan sanna patrioter.
Till de viktigare inslagen i helleniseringen hör också försöken att utpeka grekiska förebilder till nazistiska myter, symboler och ritualhandlingar. Sålunda hävdar man att den nazistiska världsbilden skulle grunda sig på Homeros’ epos Iliaden och att hakkorset i själva verket är en grekisk solsymbol som nazisterna hämtat från antikens Grekland. Hitlerhälsningen skulle enligt partiets teoretiker härstamma från de forntida dorernas sätt att hälsa den uppgående solen. Dessutom hävdar man – förmodligen med viss rätt – att Hitler såg det antika Sparta som en förebild för Det Tredje Riket.

Partiets helleniseringssträvan ligger också bakom användningen av termen krypteia (Κρυπτεία) för att beteckna den strategi för terrorangrepp som Chrysí Avgí tagit över från de fascistiska svartskjortorna i Mussolinis Italien och de nazistiska stormtrupperna i mellankrigstidens Tyskland. I antikens Grekland användes denna term om de av staten i hemlighet sanktionerade ritualmord på slavar och ”inre fiender” som i det forntida Sparta fungerade som ett slags manbarhetsrit.
Därför är det inte särskilt överraskande att krypteia blivit ett centralt begrepp för sentida beundrare av spartanerna inom Chrysí Avgí. Om det vittnar partiets unge påläggskalv Ilias Kasidiaris och det tal han höll vid Thermopyle till minne av den spartanske härföraren Leonidas. I talet manar han sina partikamrater att återuppliva spartanernas krypteia genom systematiska lönnmord på meningsmotståndare. På så sätt söker han ge retroaktiv legitimitet åt en strategi som ursprungligen inspirerats av Hitlers stormtrupper och Mussolinis svartskjortor. Liksom de italienska fascisterna och de tyska nazisterna har ju Chrysí Avgí sedan 90-talets början bildat kampgrupper, som med knivar, klubbor och knogjärn gått till överraskande blixtangrepp mot sina motståndare för att sedan snabbt skingras.
Inspirerade av spartanernas krypteia har Chrysí Avgí utfört många hundra attentat, ofta med svåra kroppsskador som följd. Till en början var majoriteten av offren unga vänsteranhängare, men efter hand har andelen invandrare och flyktingar kraftigt ökat. Det stora genomslaget för denna strategi kom dock först med den ekonomiska krisen. Sedan 2009 har Chrysí Avgí utfört hundratals oprovocerade attacker mot invandrare och meningsmotståndare.
Det återstår dock att se om denna strategi i längden kommer att vara framgångsrik. I vart fall har det blivit klart svårare att fullfölja den efter 18 september 2013. I Athens hamnstad Pireus begicks denna dag ett mord som har fått få långtgående konsekvenser. En medlem i Gyllene Gryning mördade en vänsterinriktad sångare vid namn Paulos Fyssas. Två knivhugg i hjärtat tog sångarens liv. Den 28 september, tio dagar efter mordet, arresterades partiledaren för Gyllene Gryning, Nikos Michaloliakos, tillsammans med sex av partiets parlamentsledamöter. Anklagelsen gällde inte bara delaktighet i mordet på Fyssas. Den gällde också medlemskap i en kriminell organisation som dessförinnan ska ha tagit livet av sex invandrare och misshandlat ytterligare 300.
Dom i detta mål har i skrivande stund (9/5 2016) inte fallit, men man kan ändå konstatera att framgångsvågen för Gyllene Gryning stannade upp efter mordet på Fyssas. Förhoppningsvis ska det på sikt också innebära blir ett slut på partiets monstruösa missbruk av arvet från antiken.