Av IVO HOLMQVIST
Det händer allt som oftast att människor möts och ljuv musik uppstår i hjärtat. Inte sällan sker det i bokhandeln, en situation som tacksamt tas tillvara både i litteraturen och på film.
Så är det i Harry Mulischs ”De ontdekking van de hemel”, fast olyckliga omständigheter sedan kommer emellan i denna holländska Jules et Jim-historia. Så är det också i filmen Notting Hill där bokhandlaren (Hugh Grant) förgapar sig i en känd skådis (Julia Roberts) som råkar komma in i hans affär för reseböcker. Nu ser jag i tidningen att The Travel Bookshop i just Notting Hill som var staffage i filmen ska slå igen, och för några dagar sedan meddelade The Independent att The Harbour Bookshop i Devon likaledes stänger.
Den har annars sin plats i marginalen till engelsk litteraturhistoria. Genomtrött på att under sin uppväxt ständigt bli sammanblandad med den fiktive figur som hans pappa A.A. Milne gjort odödlig drog sig Christopher Milne, harmsen att pappa dragit nytta av inte bara hans teddybjörn utan också hans namn, undan till Dartmouth där han öppnade sin bokaffär i hamnen. Han skrev dessutom ett par läsvärda memoarer, ”The Enchanted Places” och ”The Path through the Trees” (plus ytterligare tre böcker, en av dem om hans vildvuxna trädgård) innan han avgick med döden för femton år sedan.
Christopher Robin Milne överlät sin affär till andra som nu alltså lägger av. De är inte ensamma om det, i dessa kärva tider (man får hoppas att Shakespeare & Co, Sylvia Beachs legendariska parisbokhandel, fortfarande hankar sig fram). En gång när jag vandrade i skuggan av katedralen i Norwich upptäckte jag ett osannolikt råddigt antikvariat som var tillbommat, med ägarens arga handskrivna notis i det dammiga fönstret. Först hade skolungar försökt sätta eld på översta våningen, som fick stängas. Sedan var takhöjden i källaren för låg. Därefter konstaterade kommunen att elkablarna var för gamla och måste bytas ut. Bittert kastade han in handduken.
Samma sak hände med Thomas Thorpe i Guildford, ett av de äldsta antikvariaten utanför London vars 1600-talshus med trånga trappor inte klarade av nya rigorösa bestämmelser. Det finns kvar men är inte alls så roligt som förr, man kan inte längre gå vilse i det, de labyrintiska gångarna är bortbyggda.
I Auckland ligger Whitcoulls stora bokhandel i ett strategiskt hörn av huvudgatan Queen Street, i jultider på högsommaren sätter man upp en hisklig jättetomte på fasaden som vickar sitt finger åt alla köpsugna barn. Man höll på att gå omkull men har räddats sedan en köpstark familj med andra affärsintressen tagit över detta anrika företag.
Man har här liksom på andra håll svårt att klara konkurrensen från internetbokhandeln. Om man beställer från The Book Depository i England slipper man portot över halva jordklotet, och får dessutom oftast boken till rabatterat riktpris – vem kan klara en sådan prispress? Dock frodas handeln med begagnade böcker, och nya antikvariat skjuter upp som svamp i skogen efter regn. Så här skrev jag för en del år sedan, efter att ha kört runt i de trakter där Bruce Chatwins ”In the Black Mountains” utspelar sig, denna hans fascinerande roman om tvillingbröder som åldras tillsammans:
”Hay-on-Wye var en gång gränsfäste mellan England och Wales. Nu är slottet förfallet men fortfarande imponerande. Gatorna slingrar medeltida och stenhusen är vackert gråa. Hit fladdrar all världens bokmalar. När hyrorna kring Charing Cross i London blev oöverkomligt höga flyttade några bokhandlare sina antikvariathit. Fler följde efter, och den nerlagda bybiografen fylldes med böcker. Den finns med i Guinness rekordbok: med sina 1,5 miljoner slår den alla andra bokaffärer med åtskilliga hyllkilometer. Minst varannan affär är proppfylld med böcker, också den lokala brandstationen.
Efter någon timme i lagrens labyrinter står dammet en upp i näsan. Men en försvarlig trave bättre begagnade böcker får jag med mig och hinner också klippa mig. Det kostar inte mer än femton kronor. Det är inte bara böcker som är måttliga i pris här i östra Wales. När vi lämnar Hay skiftar landskapet snabbt. Efter ett par branta miles är vi redan uppe på kalfjället i Black Mountains. Trots namnet är bergen smaragdgröna, fläckade av vita fårhjordar och med gula fläckar av ginst. Här blåser dammet bort.
Utsikten är milsvid och lugnet kompakt. Några meter över bergskanten väver segelflygarna sina slingor. Så tråcklar sig vägen vidare mellan höga hagtornshäckar förbi övergivna kyrkor och klosterruiner. I skymningen hittar vi ett bed-and-breakfast att ta in på, till flickornas förtjusning fyllt av eleganta och nyfikna whippet-hundar. Den gäliska TV-kanalen är oförståelig, den engelska ointressant. Jag kopplar av med böckerna från Hay framför den imiterade kolbrasan, efter en dag fylld av natur och kultur.”
Och nu håller man på att göra samma sak i Skåne, bland annat tack vare de två idérika antikvariatsbokhandlarna Inger Johansson-Thor (vars far Gunnar länge var tongivande i branschen) och Peter Bodén (som driver antikvariat Hundörat i Strängnäs, ett finurligt namn fast hans böcker knappast har några sådana). Nu skapar man Borrby bokby där gamla böcker håller på att ta över hela denna by i hjärtat av Österlen.
När det blir för mycket damm på hjärnan från alla gamla luntor har man visserligen inga svarta berg att fara upp på, men väl kilometervis av vit sand att vandra längs med, vid Sandhammaren vars storslagna och vederkvickande skönhet Vilhelm Ekelund prisade för hundra år sedan i en bok med den passande titeln ”Böcker och vandringar”:
Mäktig, heroisk kust.
brett, vinande av sand
Strandens bälte slätt och stort.
(—)
Där vill jag vila!
Där vill jag öppna
Havets och färdernas bok,
boken för vandrare,
dikten för de mödosamt strävande
mot mål bortom väldiga hinder –
(—)
September och Odyssé.
Ivo Holmqvist