Om att odla den engelska trädgården
An Economic History of the English Garden

Anders Björnsson har läst Roderick Flouds bok om den engelska trädgården, som inte bara ser den som träd och buskar, blommor och andra prydnadsväxter, färgpaletter, olika trädgårdsrum och säsongsvariationer, utan som en motor för ekonomiska framsteg genom århundradena.

 

Om en alarmerande brist på återväxt inom brittisk trädgårdsnäring läser man i The Guardian. Industrigrenen står för nio miljarder pund av landets totala ekonomi, motsvarande 113 miljarder svenska kronor. Ändå uppger 70 procent av företagen i branschen att de har svårt att fylla vakanser. Man ser ned på denna verksamhet i skolorna, anser företrädare för Royal Horticultural Society. Alltför få vill bli lärlingar idag. Detta torde bland annat vara följden av minskande offentliga anslag till parker under senare decennier, menar expertisen. Sektorn har misskötts politiskt. Trots detta finns en otillfredsställd efterfrågan på arbetskraft till plantskolor, växthus, trädgårdsskötsel och parkvård.

Nio miljarder – ingen stor fraktion av Storbritanniens BNP kan hända. Men då bör man veta att långtifrån allt som näringen producerar är prissatt och att trädgårdsskötsel enligt vedertagen statistik räknas som britternas främsta fritidsnöje. Detta kräver kunskaper som bara delvis kan inhämtas genom moderna trädgårdspraktikor, tidskrifter eller via nätet. Det är nödvändigt med yrkesfolk. Två procent av landets yta upptas av parker och trädgårdar. Om all den marken bebyggdes, skulle den värderas till 750 miljarder pund.

I den bedömningen landar en av Storbritanniens allra främsta ekonomi-historiker i sin bok om den engelska trädgården och dess betydelse för ekonomisk och social utveckling i landet under de senaste tre hundra femtio åren. Sir Roderick Floud är uppenbarligen själv starkt trädgårdsintresserad – hans fader var periodvis jordbrukare, Labour-ledamot i underhuset, påtänkt som minister i Harold Wilsons första regering men stoppad av säkerhetsorganen, tog dagen efter långvariga förhör livet av sig; farfadern hög ämbetsman som fick ett knighthood inte mindre än tre gånger, mycket ovanligt.

Ovanlig är också Roderick Flouds bok, den första veterligen där författaren har studerat komplexet frukt och grönsaker, träd och buskar, blommor och andra prydnadsväxter, torghandel och växtutställningar som en motor för ekonomiska framsteg. Och visst låter det hela mycket brittiskt?

Det visar sig att monarkin och den jordägande klassen alltsedan inbördeskriget i mitten av 1600-talet har spenderat fabulösa summor på sådan här konsumtion av skönhet, status och lyx. Efterhand som hela samhället och de enskilda individerna blev rikare – det är genomsnittstal, åtskilliga föll ned i misär – kom andra sociala grupper att apa efter och, så långt deras medel räckte, förse sig med alltifrån beskedliga köksträdgårdar till förlustelseanläggningar som det gick att skryta med inför ståndslikar. Många flinka armar och fötter behövdes för att skapa och vidmakthålla dessa projekt. Men det krävdes också teknik som många gånger föregick de produktionsmetoder som kom till användning inom fabriksindustrin, där England tidigt tog på sig ledartröjan och behöll den under ett par sekler. Inte oviktiga var den brittiska kolonialmaktens tentakler som möjliggjorde import och sedan odling av exotiska grödor i ett förhållandevis gynnsamt klimat.

Allt gick inte av sig självt. Det krävdes omåttliga tillskott från statskassan för att det kungliga begäret efter aritificiell natur skulle tillgodoses. Jordaristokratin var skattebefriad och kunde använda sina enorma produktionsöverskott för att finansiera landskapsarkitekter, storträdgårdsmästare och dessas otaliga yrkesmän och hantlangare i mångåriga företag som gick ut på att omvandla de stora slottens och godsens omgivningar, genom uppförandet av vägar, kanaler och konstgjorda sjöar, lusthus, murar, häckar och pergolor. Man måste gräva och schakta, ordna centralvärmesystem för att förlänga växtsäsongen, ta ångmaskiner i bruk för att hindra översvämningar, skapa hållbara järn- och glaskonstruktioner för de många växthusen som skulle stå i ur och skur – och detta långt innan detta blev självklara tillämpningar inom den övriga ekonomin.

Trädgården vid Cawdor Castle

”If you can look into the seeds of time, and say which grain will grow and which will not…”
Macbeth, Shakespeare

Roderick Floud tillhör en vetenskaplig inriktning inom historiestudiet som vill sätta mått på så mycket som möjligt, också människor. En av hans samarbetspartners har varit Nobelpristagaren Robert Fogel; deras forskningsinriktning brukar kallas antropometrisk: de intresserar sig bland annat för hur långa människor blir, hur mycket de väger, hur stor kalorimängd de får i sig vid olika historiska tidpunkter. Varför sjönk medellängden på engelsmän under andra hälften av artonhundratalet? Engelsmännen var kända för att sluka kött (bacon!) mer än andra folk, så detta kunde vara ägnat att förvåna. Samtidigt fick de i sig onormalt litet frukt och grönsaker, som det fanns relativt god tillgång på totalt sett, och det de kom över tyckte de om att koka sönder. Den engelska trädgårdsstadsrörelsen var ett försök att göra någonting åt saken, tilldelningen av kolonilotter ett annat.

Sådana fakta och frågor är Flouds bok späckad med. Han klarar sig gott utan alla tabeller och diagram, sin metriska läggning till trots, men framställningen är å andra sidan generöst försedd med kartor och kopparstick. Fina personteckningar av de centrala aktörerna ingår i behållningen.

 

– Making and Running Great Gardens 1700-1900 – Professor Sir Roderick Floud

– BBCs serie med Monty Don om den engelska trädgårdens historia

Dela artikeln:

Missa inget på Dixikon. Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag bekräftar att jag vill prenumerera på Dixikons nyhetsbrev.
Genom att skicka in din prenumeration ovan går du med på att denna webbplats lagrar din mailadress i syfte att kunna skicka kommande nyhetsbrev till dig. Dixikon använder Rule för att sköta utskicken (läs här om deras Privacy Policy).