I den andra i en serie presentationer av isländska författare skriver här John Swedenmark om Oddný Eir Ævarsdóttir, som med sin lockande och gäckande stilkonst är en av de intressantaste prosaförfattarna i Norden just nu, och tar upp flera av hennes böcker, bland annat Blátt blóð och hennes senast utkomna roman, Undirferli, som är en vacker kärlekshistoria, svår att släppa från sig.
Med sin lockande och gäckande stilkonst framstår Oddný Eir Ævarsdóttir, född 1972, som en av de intressantaste prosaförfattarna i Norden just nu, vilket bekräftas av den nya romanen Undirferli, som till stora delar utspelas på vulkanön Surtsey – den som steg upp ur havet på 1960-talet. Oddný Eir tycker nämligen om att förlägga handlingen till konkreta, noga beskrivna platser, men jobbar istället med abrupta geografiska förflyttningar och tidshopp, som driver intrigen framåt. Ett berättande som ligger långfilmen nära. Förmodligen skulle böckerna kunna analyseras utifrån sin avancerade klippteknik, med närbilder, panoreringar och rytmiska växlingar mellan inomhus- och utomhustagningar.
Samtidigt är hon mycket noga med att förankra upplevelserna (och även den myckna lärdom som kommer till ytan) i personernas medvetanden. Det är här och nu som gäller, vilket ger läsaren en stimulerande uppgift att granska deras kunskap och okunskap: i synnerhet den oklara insikten i det egna känslolivet. På många sätt liknar böckerna långdragna själsliga processer, där tillfälligheter och självreflexion ger personerna chansen att göra upp med sina liv och börja på nytt. Man dras med i deras inre utveckling så att det är mycket svårt att släppa boken ifrån sig.
Undirferli – som betyder ungefär ”underström” – skildrar återseendet mellan två barndomsvänner på en forskningsstation. Íris är på väg att bli världsberömd för sitt arbete som biolog; Smári är också naturvetare men mer tekniskt inriktad och därtill en riktig kuf: han konstruerar maskiner som ska lösa hans problem med att förstå sig på människors samspel. De finner fram till varandra i en berättelse som hela tiden växlar perspektiv, med som också vidgas och fördjupas för varje sida.
I synnerhet är det märkligt hur ytterligare en gestalt som själv aldrig har ordet blir en tredje huvudperson, tack vare att omgivningen fortlöpande måste diskutera och analysera hans falska, manipulativa förfaringssätt. Porträttet av Aron, Íris förutvarande make och numera affärskompanjon, tecknas obönhörligt, och växer samtidigt till en symbol för hur forskningen tvingas svika sina ideal när den ingår allians med storfinansen.
Det gradvisa närmandet mellan Íris och Smári är en vacker kärlekshistoria. Den förlöper inte problemfritt, men känns därför desto mer äkta. I en tidigare bok, Ástarmeistarinn (”Kärleksmästaren”), finns en liknande attraktion som istället rinner ut i sanden. Också den bok som gav Oddný Eir ett stort europeiskt pris, Jarðnæði (på engelska Land of Love and Ruins) redovisar både lättsamt och ångestfullt hur kärleken blir till.
En annan bok som finns i engelsk översättning är den tunna men fängslande Blátt blóð (”Blue Blood”). Den skildrar i extremt korta prosastycken omständigheterna kring ett lyckligt par som försöker skaffa barn och de människor som de konfronteras med, men ger trots den starka koncentrationen och de ytterst samtida stämningarna också intryck av gammaldags pikareskroman.
Vilket nog inte är en tillfällighet. Oddný Eir är nämligen spränglärd, med doktorsexamen i filosofi från Paris och ett stort antal arbeten, populära såväl som akademiska, om konst, etnologi och museivetenskap. Och sina breda kunskaper väver hon alltså in i böckerna via sånt som huvudpersonerna intresserar sig för eller rentav nördar ner sig i, inte sällan med en anstrykning av ockultism. Men eftersom vurmerna också fogas in i handlingen blir de aldrig tunga utan snarast njutbara.
Grímsey, skådeplatsen för Kärleksmästaren, är en ö norr om Island, belägen på själva Polcirkeln, och har i alla tider dragit till sig speciella människor, till exempel den vilsne katastrofpsykologen Fjölnir, som vecklar in sig med två färgstarka kvinnor från orten. Men huvudpersonerna fogas också in i en gobeläng av särlingar och livsöden, som förstärker deras villrådighet: krisen som innebär en chans att göra nånting av sitt liv. Brokigheten förstärks av en brevväxling kopplad till ett parti korrespondensschack, som ger utrymme för redovisning av allehanda läsefrukter, alltmedan de två undertextuellt tar pulsen på varandra känslomässigt.
Oddný Eir skriver med lätt hand om allvarliga ämnen som engagerar och känns samtida. Intrigerna är närmast komediartade, men känslorna är på riktigt, inte minst på grund av den känsliga språkbehandlingen som lämnar så mycket öppet och motsägelsefullt … samtidigt som de hemliga underströmmarna löper vidare och understundom kommer till ytan.
I hennes berättande finns en egenartad kombination av tillfälligheternas spel och ödets vilja, av kaos och determinism. På många sätt påminner hon om en annan isländsk prosamästare, Steinunn Sigurðardóttir, vars charmfulla romaner också är fulla av hemligheter, på symbolisk och stilistisk nivå.
Men där Steinunn Sigurðardóttir framför allt är djuppsykologisk – jag återkommer till hennes senaste ännu inte översatta romaner i en annan artikel i den här serien – antyder Oddný Eir också en närmast esoterisk dimension, nånting bortommänskligt: till exempel i skildringen av Íris relation till sin biologiska forskning i Undirferli. Nåt som slagit mig är en återkommande antydan till schamanism i och med att djur och djurnamn spelar viktiga biroller i handlingen, inte minst i den nästan fabelaktiga Jarðnæði. Ett av de magiska ögonblicken i Undirferli är mötet mellan huvudpersonerna (som färdas i helikopter) och en rovfågel högt uppe i luftlagren.
Men tack vare att dessa ockulta associationer inte skrivs läsaren på näsan utan försiggår i huvudpersonernas mångskiktade medvetanden stannar allting vid antydningar, möjligheter. Oddný Eir är möjligheternas författare, samtidigt som hon är en örnskarp verklighetsiakttagare.
2004: Opnun kryppunnar: brúðuleikhús
2009: Heim til míns hjarta: ilmskýrsla
2011: Jarðnæði
2014: Ástarmeistarinn: blindskák
2015: Blátt blóð
2017: Undirferli: yfirheyrsla